Wennerholm: Sluta sura, Mårts

Du har inte råd med fler konflikter

SPORTBLADET

De svenska nej-sägarna från NHL hängs nu ut på Svenska Ishockeyförbundets hemsida.

Jag tycker inte att det är rätt väg att gå.

Även om Pär Mårts är sur över alla återbud kommer det ett VM nästa år också.

Och han har inte råd med fler konflikter.

Nu är det inte lätt att vara förbundskapten och inför OS i Sotji var det Mårts som var den som sa nej tack.

Då var alla NHL-svenskar tillgängliga. Alla ville vara med.

Nu är det precis tvärtom – det bara rasar in återbud.

Inför OS sa Pär Mårts nej till Tampa Bay-backen Victor Hedman, något som förvånade många. I natt var det Victor Hedman som svarade med att tacka nej till Mårts.

Det var inte lika förvånande.

Det vi upplever just nu är ingen överraskning för mig i alla fall och borde inte vara det för landslagsledningen heller.

Negativ reklam

De borde ha lärt sig att hantera alla de nej tack de ändå vet ska komma.

Nu blir det bara en upprepning av vad som sker i princip varje gång det är dags för VM.

Och en väldigt negativ reklam för svensk hockey, i en tid då sociala medier blivit en megafon för missnöjet bland många av fansen.

Speciellt som det sett likadant ut varje OS-år, med undantag för OS i Nagano 1998 där kvartsfinalförlusten mot Finland (1–2) sved så hårt att Sudden och Foppa & Co lovade varandra att ta revansch i VM i Zürich senare det året.

Det löftet gav ett av de bästa VM-lag Sverige någonsin ställt upp med och ett VM-guld till Sverige.

Men sedan dess har det varit samma visa i princip varje gång.

Det kom visserligen nio NHL-spelare till VM 2002, men då gick det på hemmaplan i Göteborg och många av spelarna hade inte varit med i OS.

Makalös tur inför VM 2006

När VM startade i Riga 2006 fanns inte en enda NHL-spelare med i Bengt-Åke Gustafssons svenska trupp, men han hade en makalös tur då både New York Rangers och favoriterna Detroit Red Wings slogs ut i den första rundan av Stanley Cup-slutspelet.

30 nej tack inför VM 2010

Michael Nylander anslöt från Rangers och Henrik Zetterberg, Johan Franzén, Mikael Samuelsson och Niklas Kronwall kom från Detroit.

Det räckte för att lyfta Sverige till VM-guldet och en historisk dubbel med VM- och OS-guld samma år.

I tyska Mannheim 2010 räknade jag själv till totalt 30 nej tack från de svenska NHL-stjärnorna, innan Bengt-Åke slutligen fick ihop sex.

Men av dem var det bara målvakten Jonas Gustavsson som varit med i OS i Vancouver och där han bara fick stå en match.

Han var en av få som var hungrig på mer.

Resten av OS-spelarna var slitna och omotiverade.

Jag förstår det.

Försök få de som inte var med i OS

Grundproblemet är att ha två stora turneringar samma säsong och speciellt då VM avslöjas som den urblekta turneringen det är med ett färskt OS att jämföra med.

Dessutom gör OS att seriespelet komprimeras och sliter ännu mer på spelarna.

Det är ingen lek att spela 82 tuffa grundseriematcher i en liga som NHL och det är svårt att kräva att alla ska komma när landslaget kallar. Speciellt som spelarna redan ställt upp i en turnering några månader tidigare.

Jag tycker att Mårts skulle ha koncentrerat sig på att försöka få hem de NHL-spelare som INTE var med i OS.

Nu har han fått några nej från dem också, men de som ändå tackat jag så här långt var inte med i Sotji.

Unga spelare på väg upp.

Och så Skellefteå förstås.

Men att han bara tog ut fyra spelare från mästarna inför Oddset Hockey Games var en besvikelse.

Jag hade gärna sett några till.

Som Melker Karlsson, som spelat med uttagna Oscar Möller och Jocke Lindström i Skellefteå. SM-slutspelets bästa kedja.

Skönt med Lindström i truppen

Eller Viktor Arvidsson som har fart så det räcker även internationellt.

Honom hade jag gärna sett där i Minsk.

Jag är i alla fall glad att Joakim Lindström är med och hans frostiga relation till Pär Mårts är över.

Lindström tyckte att han blev onödigt uthängd av Mårts när han tackade nej till ett par träningsturneringar i höstas.

Nu verkar Mårts bädda för fler frostiga relationer med andra spelare i framtiden.

Det känns ganska onödigt.