Wennerholm: Finnkampen blir inte bättre än så här

Allt avgjordes i den sista grenen

SPORTBLADET

Finnkampen kan kallas medelmåttornas eget lilla ­mästerskap.

Om man vill vara elak.

Men det finns ingen landskamp som kan skapa sådan dramatik och föda sådana osannolika hjältar.

Därför var det här den perfekta Finnkampen.

Det blir ­inte bättre än så här.

En Finnkamp där allt avgörs i absolut sista grenen för damerna och i näst sista för herrarna.

Spänning ända in i kaklet.

Och där en spurtstrid om fjärdeplatsen på 1 500 meter avgör allt.

Lovisa Lindh sänkte sitt personbästa på 800 meter med över två sekunder när hon tog sig till EM-semifinal i Zürich.

Nu var det samma 23-åring som blev en klassisk finnkampshjälte då hon spurtade om finländskan Sara ­Kuivisto de sista meterna in mot mål.

Jag tycker Lovisa Lindh haft en av den här friidrotts­sommarens största genombrott.

Lite i skuggan av många andra.

Och det trots en jobbig resa där hon egentligen inte ­hade de rätta förutsättningarna att slå igenom.

Hon var inte med i förra årets Finnkamp efter att ha svimmat på väg till spårvagnen i Göteborg och hamnat på sjukhus. Där upptäcktes att hon drabbats av hjärtmuskel­inflammation och när Finnkampen avgjordes i Stockholm hade hon träningsförbud.

Hon missade fyra månaders värdefull träning under ­förra hösten innan hon fick klartecken av läkarna att köra i gång igen.

Det gör hennes genombrott ännu mer överraskande.

Därför kändes det som det var rätt tjej som fick avgöra den här Finnkampen.

Kom från ingenstans

Hon sprang för henne ovana 1 500 meter, efter att ha ­varit tvåa på ­specialdistansen 800 meter dagen innan.

Och hon sänkte sitt personbästa med tre och en halv ­sekund när hon kom från ingenstans och spurtade till sig den där avgörande fjärdeplatsen.

Då hade hon sett helt avhängd ut när hon gick in på sista varvet. Där visade hon inte bara att hon har talang, utan även en fantastisk vinnarskalle. Det är inte alla som har det och det är inget man kan träna sig till.

Jag tror att Lovisa kan utvecklas ännu mer och att det här ger henne en skjuts framåt. Hennes nysatta person­liga rekord på 800 meter från EM – 2,01,73  – gör henne till sjua i Sverige genom tiderna.

Det är inte omöjligt att hon kan bli tredje svenska tjej ­genom tiderna att springa under ”drömgränsen” två ­minuter, något som bara Abeba Aregawi och Malin Ewerlöf lyckats med tidigare.

Dessutom tränas hon av vad jag ser som det intressantaste tränarnamnet i svensk friidrott just nu, 39-årige ­Johan Wettergren.

Samme Wettergren som hjälpt Charlotta Fougberg till ett mäktigt genombrott som 29-åring.

Jag tror det kommer mer från hans ­”tjejer” nästa år.

Finnkampshjälte 2 var naturligtvis längdhopparen ­Andreas Otterling som kom in som reserv när Michel ­Tornéus tvingades tacka nej.

Han klev in på Olympiastadion i Helsingfors och avgjorde herrarnas Finnkamp, när han hoppade 7,76 i näst sista omgången och vann längdtävlingen.

Är en kille med potential

En jätteskräll av en reserv, men samtidigt en kille med potential och som blev fjärde svensk genom tiderna att hoppa över åtta meter när han landade på 8,03 i Lerum ­utanför Göteborg den 12 juni 2012.

Men efter det har det inte hänt ett smack.

Hans 7,76 i går är faktiskt det längsta han hoppat sedan dess.

Only in Finnkampen.

Men svenskt höjdhopp är inne i en historisk svacka. ­Emma Green ”bara” trea och bakom två finländskor, men det bäddade också för den dramatiska avslutningen.

Men Emma är förlåten efter sin ryggskada och sena ­säsongsdebut. Hon var kanske onödigt hård mot sig själv efteråt, men jag förstår henne.

En Emma Green i normal form hade vunnit den här tävlingen med förbundna ögon.

Men jag hoppas att både hon och Ebba Jungmark får vara skadefria nu och komma tillbaka i världstoppen.

Annars är den svenska ­paradgrenen höjdhopp ­nästan utplånad inter­nationellt.