Wennerholm: Inget är säkert – mer än att Skellefteå spelar final

Sportbladets krönikör summerar 2015 och blickar fram mot 2016

SPORTBLADET

En ny SM-final mellan Skellefteå och Luleå.

Jag kan se den komma.

Jag kan redan känna krutröken.

Och det är ungefär då jag brukar vakna av att brandlarmet går.

Det är vad jag oftast tror där i morgontöcknet.

Egentligen är det väckarklockan som ringer och skingrar röken och berättar att en ny dag har börjat.

Och att drömmen handlade om att just en SM-final mellan Skellefteå och Luleå mest beror på att jag som alla andra söker någon form av självbekräftelse. Det var den final jag tippade innan säsongen startade och som skulle bekräfta att jag, precis som finallagen, gått hela vägen.

Men egentligen skiter jag i prestigen Jag har sett alla SM-finaler live sedan Djurgården slog Färjestad i en avgörande match i Scandinavium 1983 och jag jag har älskat dem alla.

Alla 35.

Och det slutar nästan aldrig som man trott från början.

Hetare än på länge

Nu tror jag att den här säsongen kommer få ett av de hetare slutspelen på länge. Jag vet inte varför, då Skellefteå och Frölunda redan seglat iväg i toppen av grundserietabellen.

Sveriges två mest välskötta klubbar tillsammans med Växjö.

Där finns en röd tråd, en arbetslinje, en kontinuitet som inga andra är i närheten av, men på väg att kopiera.

Men det finns utmanare. det finns en "vi som vill upp"-mentalitet hos klubbar som Djurgården och Luleå och i viss mån Brynäs.

De som anpassat sig bäst till det nya och framgångsrika, där jag kan tycka att gamla storheter som Färjestad och HV71 blivit kvar lite för mycket i gammalt tänk och spelmönster.

Men jag tackar Gud för att inget går att förutsäga och att inget är hugget i sten, mer än att Skellefteå kommer att gå till sin sjätte raka SM-final.

Det behövs ingen spåkula för.

Och varje gång jag blir ombedd att tippa hur allt ska gå, här och nu, inför säsongstart och i senare tider, så inser jag mer och mer hur hopplös den uppgiften är.

Ingen spåkula i världen har någonsin gett mig ett svar. Och ingen annan heller.

Det är därför spelindustrin växt till en av världens största. De lever kungligt på att vi tippar fel. Det är hela affärsidén.

Ett rätt från sju på Lotto, tolv rätt istället för tretton, en favorit som spricker på en "given" trippel.

Hur många gånger har man inte upplevt det genom åren?

Det som återstår är att gå på magkänsla.

Alla slut är lyckliga

Många som sett mig göra det inför varje säsong och varje SM-slutspel har väl konstaterat att jag har en ganska orolig mage.

Mailkorgen är fylld - oftast från fans från det segrande laget - som undrar hur jag kunde ha så fruktansvärt fel. Jag borde byta jobb, jag borde avgå, jag borde avsäga mig allla mänskliga rättigheter och krypa in i något sarghörn någonstans och bara skämmas.

Nu sitter jag här med spåkulan igen, trots att jag vet att den inte finns och att den aldrig ger några svar.

Men vem bryr sig om hur det slutar, mer än de närmaste fansen?

Inte jag.

I ett SM-slutspel är alla slut lyckliga.