Jag är helt säker: Det här var bara början...

SPORTBLADET

Susanna Kallurs comeback blev en sensation.

I regnet och kylan på Stockholms Stadion stannade klockan precis på den officiella OS-kvalgränsen på 13.00.

Jakten mot OS i Rio har börjat och nu är jag helt säker på att hon tar sig dit.

Det här var bara början.

Den här tiden var värd så mycket mer och under perfekta förhållanden hade hon säkert fixat SOK:s krav på 12.80 redan i sin första tävling.

Det är bara att titta på segrarinnan och världsettan Kendra Harrison från USA som vann på 12.66.

En tjej som gjort 12.24 den här säsongen, världens näst bästa tid genom tiderna.

Jag tror att man lätt kan sänka tiderna i det här loppet med två tiondelar med tanke på vädret och då är Sanna redan nere på den tid som SOK kräver.

Ja, jag skulle ge henne en OS-biljett redan nu, så hon i lugn och ro kan förbereda sig för Rio.

Det är inte så mycket mer hon behöver bevisa.

Nej, det här var det besked Sanna ville ha.

Det besked hela friidrotts-Sverige ville ha. Hon krossade kvalgränsen (13.30) till EM i Amsterdam 6-10 juli och tystade de som fortfarande tvivlade.

Sanna ledde till och med loppet över de första häckarna efter en blixtrande start för att sedan krokna på slutet.

Men vad gör det en sådan här kväll?

Hoppas att hon vaknar utan att ha ont

Jag satt och huttrade där på läktaren, men efter Sannas uppvisning blev jag varm i hela kroppen.

Vilken tjej, vilken kämpe, vilken vilja.

Ingen har någonsin haft en längre och krångligare väg tillbaka.

Då ska alla veta att Sanna alltid brukar vara trög i första loppet för säsongen.

När hon gjorde comeback senast i spanska Palafrugell 2010 stannade klockan på 13.14. Men då var det medelhavsvärme i luften och en vind på +1,9 i ryggen.

Den här kvällen var det tretton grader, blöta banor och en svag motvind på –0,4.

Nu hoppas jag bara att Sanna vaknar upp i morgon utan att ha ont någonstans.

Då ligger vägen mot Rio öppen.

■ ■ ■

Men inte ens Sanna kunde locka någon storpublik till Stockholms Stadion den här kvällen.

Jag tror aldrig jag sett Stadion så öde på den här galan som kämpar för att överleva.

Jag förstår de som stannade hemma i stugvärmen denna svinkalla sommarkväll. Själv satt jag och skrev med stela fingrar på pressläktaren och undrade hur kallt det inte borde vara för alla där nere på innerplan i sina minimala tävlingsdräkter.

Och inte bara det.

Det var motvind på upploppsrakan och i damernas längd där svenskorna Khaddi Sagnia (6.33) och Erica Jarder (6.37) kom sist och näst sist.

Och jag som trodde de svenska tjejerna borde vara mest vana vid den här typen av sommarväder.

Nu var det serbiskan Ivana Spanovic som räddade längdtävlingen med ett segerhopp på 6.90. Ett absolut världsresultat med tanke på väder och motvind.

Amerikanskan Brittney Reese skuggade med 6.88. Lika imponerande det.

Lindh visar bäst form

Nej, det är Lovisa Lindh som visar bäst form just nu och hon vann damernas 800 meter på tiden 2:00.81, ett nytt styrkebesked i blötan och den näst snabbaste tid hon gjort sedan knallen och 2:00.51 i Oslo för en vecka sedan.

Under den officiella OS-kvalgränsen för andra tävlingen i rad, men fortfarande en bit från SOK:s stenhårda gräns på 1:59.00.

Men jag säger som jag sa redan i Oslo. Skicka Lovisa till Rio. Det är ett framtidsnamn som är värd den chansen.

Lovisa var den enda svenska som visade OS-form den här kvällen - trots att hon inte är uttagen.

Starkt också av Daniel Ståhl som vräkte iväg diskusen 63.47 i förtävlingarna. Stabil är bara förnamnet.