VANCOUVER. Dagens match mot Finland kan avgöra hela OS för Sverige.
En seger och Sverige blir högst rankat i hela OS inför slutspelet.
Förlust och det kan ta slut redan i kvarten.
Jag tror dagens match är viktigare än de flesta tror – inklusive Bengt- Åke Gustafsson.
Även om matchen inte betyder något mer än ranking inför slutspelet, så handlar det om så många placeringar att det kan bli helt avgörande i slutspelet.
Vinner Sverige blir de troligen etta i den hopräknade sluttabellen och blir högst rankade av alla inför slutspelet.
Vinner Finland finns det en uppenbar risk att Sverige rasar ända ner till en sjätteplats.
Då tvingas Sverige spela både en extra åttondelsfinal, plus att det blir stenhårt och topprankat motstånd redan i en kvartsfinal.
Nu har svenskarna fördelen att de spelar sista matchen i hela gruppspelet och vet förutsättningarna när pucken släpps.
Men det troliga är att Kanada slår USA och att Ryssland slår Tjeckien.
I så fall öppnar sig det scenario jag beskrivit här ovan.
Då krävs det seger mot Finland.
Men det kan också öppna för den ”läggmatch” jag pratat om tidigare.
Att en poäng räcker för att gå direkt till kvartsfinal både för svenskar och finländare och att de kan kryssa sig dit.
Ändå tycker jag att Bengt-Åke måste spetsa till laget redan mot Finland, göra om i femmorna och ge mer istid till de som är vana att spela mycket.
Nu har han haft två matcher på sig att analysera hur de olika formationerna fungerar och därför måste det vara slut på ”sossehockeyn”.
Sverige har några av NHL:s största stjärnor i Nicklas Bäckström, Henrik Sedin och Henrik Zetterberg och då måste de få den istid de förtjänar, precis som Nicklas Lidström och Niklas Kronwall.
Finland kommer definitivt inte spela någon sossehockey.
Finlands förbundskapten Jukka Jalonen har matchat sin första- och andrafemma som de förtjänar och gett backarna Kimmo Timonen och Sami Salo ungefär samma istid som de har i NHL.
Det har gett Finland 10-1 efter de två första matcherna mot Tyskland och Vitryssland, att jämföra med Sveriges 6-2.
Att Jalonen kört hårt med sina bästa märks framförallt i power play.
Finländarna har gjort sex av tio mål i power play och har gjort mål i hälften av sina, sex mål på tolv chanser.
Motsvarande siffra för svenskarna är två av tio.
Det är en helvetisk skillnad på den här nivån.
Men då har Bengt-Åke snurrat runt på ordinarie uppställningar i numerärt överläge och alla fyra femmor har varit inne i power play.
Det är naturligtvis smart att spara kraft, men den tiden är förbi nu.
Nu finns bara ett läge – gasen i botten.
Jag undrar hur många rysare jag sett mellan Sverige och Finland genom åren.
Det har blivit några stycken.
Finland var ju snudd på ett blåbär i hockeyvärlden och tog sin medalj i ett internationellt mästerskap förs i Calagry 1988 då det blev silver.
Men de senaste tjugo åren har Finland växt till en världsnation.
På senaste 20 matcherna mellan Sverige och Sverige i mästerskapen har svenskarna vunnit tio och finländarna sju.
Totala målskillnaden är 50-46.
Det är nästan helt jämnt, alltså.
Samtidigt tillhör jag dem som inte missunnar Finland en framgång.
De har spelat en fantastisk hockey i många år, men aldrig räckt ända fram.
Det kan vara deras tur nu.
Det blev en riktig rysare i Turin, där Sverige tog en tidig ledning tio sekunder in i tredje period – och alla minns Nicklas Lidströms kanon. Sedan blev det en våldsam finländsk jakt på kvittering. Henrik Lundqvist stod på huvudet under slutminuterna och räddade ett svenskt guld. Men pulsen var en bit över 200 däruppe på läktaren.
Det var "bara" kvartsfinal, men Finland hade hemmaplan och över 13000 åskådare kokade på läktarna i Hartwall Arena. Jag hade redan tagit fram motorsågen då Finland gjorde 5-1 i andra perioden. Det var utklassning. Men så vände allt i denna klassikarnas klassiker. Sverige vände och vann och Peter Forsbergs 5-5 var matchens drömmål då han åkte från egen zon och avslutade med att lägga in pucken köksvägen. Pebben Axelsson gjorde sedan 6-5 och finländarna var förkrossade.
Sveriges första riktiga Dream Team med alla stjärnor på plats. Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström i sina bästa år. Så blev svenskarna knockade av en olycklig sistaperiod i kvartsfinalen mot Finland. Teemu Selänne gjorde två mål och Sverige föll med 1-2. Och Foppa deppade en vecka efteråt.
Turneringen spelades efter OS och dåvarande förbundskapten Kent Forsberg hade bingo med NHL-resultaten. Både Foppa och Sudden och en hel hög andra NHL-spelare kom loss och alla ville ta revansch för fiaskot i Nagano tidigare samma år. Det blev Finland den här gången också, men nu i final. Ett ungt finskt lag som pressade Sverige i de två finaler som det var 1998. Sverige efter 1-0 och 0-0 i den målsnålaste VM-final som någonsin spelats.
Finland hade tagit klivet mot att bli en stornation med stjärnor som Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen. Det blev final mot Sverige i Globen och en stjärnsmäll för svenske förbundskaptenen Curre Lundmark. I Finlands bås stod Curre Lindström och styrde finländarna till 4-1 genom att spela svenskt och totalt överraska svenska lagledningen.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...