Slå igen fönstret

Wennman: Jag är en romantisk idiot – men nu vill jag veta vilka förutsättningar som gäller

SPORTBLADET

LONDON. Börjar ni också bli lite trötta på den här hästmarknaden i januari?

Alla rykten som florerar, alla rykten som dementeras, alla fans som oroar sig för sina favoritspelare, alla fans som drömmer om frälsaren som aldrig kommer, alla spekulationer som driver klubbarna till vansinne medan agenterna spelar under täcket...jag vet inte om det är så charmigt längre.

Slå igen det där förbannade transferfönstret snart.

Som mediamänniska borde jag förstås tycka tvärtom. Det är ju spekulationerna och ryktena som håller fotbollsintresset igång på högsta nivå runt om i Europa under en månad då det annars borde vara rätt lugnt.

Men det är just den känslan jag inte gillar...att transferperioden är skapad på högsta nivå med syftet att rulla igång en mediacirkus och hålla fansen engagerade. Att dela ut nåt uppiggande mitt i föreställningen – mer än att bara värna om nån slags laglig rättighet för spelare att byta tröja mitt under säsongen.

Som gammal stofil med ”ettårsfall” och spektakulära värvningar från förr om åren på minnet blir jag lika häpen varje gång en spelare gör mål för sitt lag och kysser klubbmärket ena dan – varpå han dyker upp hos en motståndare i samma serie veckan efter.

Det behöver inte vara en Anelka i Bolton som skriver på för Chelsea för 200 miljoner i januari. Det kan också vara en Makondele i Gefle som går till konkurrenten Helsingborg i juli, mitt under den svenska säsongen.

Ursäkta mina naiva funderingar, men borde inte Anelka endast få värvas i juli, när Premier League har uppehåll? Och borde inte Makondele endast få byta klubb i januari, när vi inte spelar i Sverige?

Wenger har rätt i sak

Rätta mig om jag har fel, men jag tror det var Arsenals Arsene Wenger som röt till nyligen och sa att januarifönstret borde stängas, att det skapar orättvisor mellan klubbarna.

Jag tror det var efter Anelka-affären, surt alltså, men jag tycker ändå han har rätt i sak.

Man börjar säsongen med en trupp och en spelidé. Man bygger ett lag och sätter upp ett mål med det material man har. Man har goda reserver i fall skador dyker upp. Man har ett gäng från början till slut, och går det inte bra får man värva till nästa år.

Men som det är nu...plötsligt, mitt i serien, förändras förutsättningarna när ens konkurrent slänger upp en fet plånbok och pekar ut en stjärna från ett annat lag och köper honom rätt upp och ner.

Är det sportslig rättvisa under pågående tävling?

Givetvis inte.

Jag vet att störst plånbok vinner

Jag är en romantisk idiot som babblar om sånt. Jag vet ju att störst plånbok vinner. Jag vet också att den som säljer en stjärna får pengar att köpa andra så att alla blir nöjda och glada. Men jag säger: slå igen det där fönstret snart så rutorna skallrar, nu vill vi veta vilka förutsättningar som gäller under resten av säsongen.

Nicholas Anelka gjorde förresten sitt första mål för Chelsea när Wigan besegrades med 2–1 borta. Snyggt var det också. Det är nånting ruskigt imponerande över de blå just nu, de har vunnit två cupmatcher på bortaplan inom loppet av några dar utan nio toppspelare: Drogba, Terry, Lampard, Kalou, Essien, Ballack, Sjevtjenko, Obi Mikel och Ashley Cole. Sanslöst!

Avram Grant har fortfarande utstrålning som en död sköldpadda, men efter sina första 29 matcher som manager har han vunnit 22. Det är lika bra som José Mourinho.

Långt från dyra transfers och drömlöner och skumma agenter gjorde rörmokarna, byggjobbarna, taxichaffisarna och sophämtarna i lilla Havant&Waterlooville en fantastiskt tapper insats mot världslaget Liverpool på Anfield. Amatörerna ledde med

1–0 och 2–1 innan de föll med 5–2 (sista hemmamålet offside). The Kop hyllade gästerna, alla älskade dem, Havant-killarna sjöng med i ”You´ll Never Walk Alone” före matchen (Steven Gerrard började skratta) och efteråt var det vild jakt på att få liverpoolstjärnornas tröjor.

Jag blev så imponerad av deras inställning under matchen. Hur många allsvenska lag klarar att göra två mål mot Liverpool borta? Hur många vågar ens försöka?

Det förhatliga fönstret stänger på torsdag. Ur svensk synvinkel ser det ut som om Andreas Isaksson hamnar i Turkiet, Chippen Wilhelmsson i Spanien och Olof Mellberg i Italien. Men det är så mycket hit-och-dit nu att allting lika gärna kan spricka.

Och när det gäller Svennis Manchester City, som troligen åker ur FA-cupen mot Sheffield United borta idag, undrar jag om det finns några thailändska pengar kvar.

För övrigt anser jag att Sebastian Larsson, Birmingham, bör spela i den svenska startelvan i EM i sommar.