Sven – hjälten i ljusblå mörkret

Wennman: Citys fans tror fortfarande på en strålande framtid

1 av 2
Sven-Göran Eriksson var tidigare så populär bland fansen att han blev avbildad i papp.
SPORTBLADET

MANCHESTER. Snöblandat regn, kallt, mörkt, blåsigt och jävligt, skrik, slagsmål och fler fyllskallar än under en midsommar i Säterdalen.

Välkommen till en fredagkväll i Manchester city.

Jag skrev alltså city med litet ”c”.

City med stort ”C” får sitt eget lilla elände i dag.

När det var som hetast bland de ljusblå i den här stan, när Sven-Göran Erikssons Manchester City hade slagit självaste United med 1-0 i höstderbyt och tagit ledningen i Premier League, följde jag en grupp City-fans till den spatiösa puben Piccadilly i centrum och lyssnade på sångerna och eftersnacket och hyllningarna till Svennis och tyckte att jag förstod...åtminstone en aning...hur mycket derbysegern, klubbens allmänna uppryckning och den nya framtidstron under ”Svens” ledning betydde för fans som kanske inte har så mycket annat att glädjas åt. Det var inga slipsnissar på den puben. Det var människor som aldrig i sitt liv kommer i närheten av en vip-läktare eller en loge, mycket mindre en skräddare eller en tandläkare.

Trevligare än på Stureplan

Det var hardcore Manchester City-fans som äntligen vågade skratta utan framtänder, de var fulla och fattiga men lyckliga och stolta och kunde för en kväll känna sig märkvärdigare än de mäktiga rödtröjorna i samma stad.

Jag skulle hyckla om jag förnekade att hemska uttryck som ”white trash” dök upp i mitt huvud. Men jag hade trevligare med dem än nånsin med folket på Stureplan, på den tiden det begav sig.

Och de kunde fotboll, satan anamma, de visste vad de snackade om. Dessa män och kvinnor hade fötts till City-anhängare av föräldrar som inte gärna lämnar alternativ i såna viktiga frågor. Håller pappa på City gör du det också, förstått?

I går fällde jag upp kragen i motvinden och gick framåtlutad som en backhoppare och sökte mig till samma pub.

Man kan läsa experter i tidningar och extremister på olika fan-forum eller lyssna till gamla storspelare i tv, det enda som känns ärligt och äkta är till slut de tandlösa på en pub som Piccadilly i Manchester.

Jag förväntade mig stor besvikelse över att Svennis aldrig lyckades värva nån riktig storstjärna under transferfönstret. Jag trodde City-fansen skulle känna sig lurade. Jag trodde också att de, precis som jag, började känna att Svennis smekmånad är över.

Men riktigt så var det inte.

Citys fans är fortfarande nöjda och tror på en strålande framtid för klubben.

”Luktade division III”

Kevin Gray, 38, berättade att han har säsongskort och en fotboll därhemma med alla City-spelarnas autografer. Han talade för hela bordet när han sa:

– Den här Benjani-affären luktar division III. Oerhört klumpigt skött. Men saken är den att vi ser det här mer långsiktigt. Vi älskar Sven. Vi vet att han har en plan. Det är alltid svårt att värva i januari, men i sommar får vi säkert en striker värd namnet. Och när vädret är bra är Elano bra...det blir snart varmare!

Vid bardisken stod Ed Salford, 38 och hyllade Sven:

– Han har nåt man inte kan förklara. Alla vi City-fans står bakom honom till hundra procent. Det bästa med nuvarande situation är att vi kan ge flera av de unga talangerna mer speltid.

Mycket längre än så kom vi inte förrän kvällens fjortonde slagsmålsunge bröt ut och till slut blev det olidligt...supandet var så oerhört energiskt på denna pub denna fredagkväll att knappt en människa kunde stå på benen.

Om nån av dem har biljett till mötet med Arsenal i dag kan den stackaren få ett par rätt ångetsfyllda timmar.

Svennis mot Arsene Wenger...jag tror det bästa City kan hoppas på är 0–0.