Länge sedan jag såg sådan aptit på plan

Bullard blev så glad – att han kramade domaren

SPORTBLADET

LONDON. Första segern för Fulham under Roy Hodgson, första målet för Newcastle under Kevin Keegan.

Och första kramen mellan en spelare och en domare i Premier League?

Jag har i alla fall aldrig sett nåt sånt förr i en liga där stjärnorna mer än nånsin dyker in bland näshåren på domarna och skäller och gapar efter varje avblåsning.

Men Fulhams Jimmy Bullard blev så lycklig efter sitt frisparksmål i den 85:e minuten mot Aston Villa (2–1) att han inte visste vart han skulle ta vägen.

Han spelade av de sista minuterna med ett leende på läpparna och började sen krama hela Craven Cottage – inklusive domaren Chris Foy.

Det var kul att se glädjen tillbaka i Fulham. Framför allt var det kul att se Jimmy Bullard tillbaka på en fotbollsplan.

Det fanns de som trodde att den 30-årige mittfältaren aldrig skulle kunna spela igen efter sin svåra knäskada, men han gjorde försiktig comeback i FA-cupen för två veckor sen och var nu tillbaka på allvar i Team Hodgson.

Som ha njöt.

Och som han sköt.

Det var länge sen jag såg en spelare med sån glupande aptit och spelglädje, jag tror det smittade av sig på hela det Fulham som vände 0–1 till seger och förbättrade sitt läge där nere under strecket.

Bullard sprang som en dåre upp och ner. Han älskade varje sekund. Det var synnerligen goda nyheter för Roy Hodgson.

Det är inte omöjligt att Roy kan börja en marsch uppåt i tabellen under de 13 omgångar som återstår. Även om en del av oss har grubblat på vad han sysslade med när han skrev kontrakt med den gamle hypokondrikern Jari Litmanen. Kommer finländaren att spela en enda hel match?

Till Newcastle, då:

Michael Owen hoppade högt och nickade in 1–0 bland alla jättarna i Middlesbroughs försvar, jag tror det var sju man mot en, och Kevin Keegan fick alltså sitt första mål framåt.

Men med tre minuter kvar tystnade St James Park igen när Robert Huth kvitterade – och sen hade Stewart Downing ett skott i stolpen som slogs i mål av Jeremie Aliadiere, dock avvinkad för offside.

Kunde blivit ett praktfiasko, alltså.

Vad gör en executive director?

Å andra sidan hade Owen ett mål inne som felaktigt dömdes bort för ruff på Boro-keepern Mark Schwarzer, så... okej, 1–1 kan sägas vara rättvist.

Keegan köpte inte en enda spelare under transferfönstret, det enda som hände hos Magpies var att Dennis Wise anställdes som ”executive director of football” för att sitta på Newcastles lokalkontor i London. Vad gör en executive director? Uppenbarligen ska han för sin skyhöga lön värva spelare som passar in i Newcastle och alltså göra det jobb som en manager är anställd för att göra. Hur länge dröjer det sen innan Wise börjar ge lite ”tips” till Keegan om hur laget bör spela?

Newcastle har varit en fars hela säsongen och jag tror att det kan bli ännu snurrigare framöver.

Såg City–Arsenal i repris och slogs av hur bedrövligt dålig Martin Petrov var. Jag tror han slog bort 20 passningar i rad, mannen var ett skämt.

Läser sen News of the World och ser att Petrov får en 7:a i betyg, lika mycket som de flesta i Arsenal.

Man kan se fotboll på olika sätt.

Storsäljaren News of the World skiljde sig också från mängden i en annan fråga i går.

När resten av fotbollsexpertisen hyllat Fabio Capellos beslut att neka David Beckham sin 100:e landskamp på onsdag (mot Schweiz), gick nu tunge krönikören Andy Dunn till våldsam attack på Capello och kallade honom ogin, elak och rent av dum.

Det är så det brukar börja när Drevet avsätter en förbundskapten. Den här gången startade processen innan Capello ens har gjort sin första match.

Till saken hör dock att Andy Dunns krönika var så välformulerad, genomtänkt och smart skriven att alla som varit lite anti-Beckham (jag inräknad) måste ändra uppfattning i frågan om den 100:e landskampen.

Det var stor journalistik, försök få tag i artikeln om ni kan.