Wennman: Titta, den gamle Freddie är tillbaka

SPORTBLADET

MANCHESTER. Det är fantastiskt, tänk att ändrade matvanor kan göra att du plötsligt slipper knäskador, ryggont, problem med vaderna, lårkakor, vrickningar, stukningar, sträckningar samt framstupa filmningar.

Lite yoga på det och du blir i kanonform.

Det är i alla fall så Fredrik Ljungberg förklarar sin totala förvandling i West Ham de senaste veckorna:

Ändrade matvanor, styrketräning och yoga.

Han säger det per telefon till de journalister som får tala med honom.

Till Sportbladet säger han ingenting.

Anledningen är att jag kallat honom både överskattad och överbetald i den här spalten.

Det kan vara simpelt

Det är alltså mig ni ska tacka, alla ni som retat er på Ljungberg ett tag och funderat över hur-i-helvitte han kan få 1,4 miljoner i veckan efter att ha gjort fyra-fem bra matcher på två år.

Nu har ni fått tillbaka den gamle Freddie, och det är jag som retat upp honom till stordåd.

Det där låter definitivt som om jag övervärderar min egen betydelse, men alla som känner mig vet att storhetsvansinne inte är min grej.

Däremot vet jag efter drygt trettio år i den här branschen hur simpelt det kan fungera när man kritiserar nån hårt (okej, sågar då) i en lagsport som ishockey eller fotboll:

Vederbörande tar åt sig nåt fruktansvärt och bestämmer sig för att ”visa den där jäveln hur fel han har”.

Jag har minst tio exempel på att det verkligen är så.

Sedan jag kallat Ljungberg överskattad och överbetald (det sistnämnda rår ju inte han för) har han, i rena ilskan, spelat fotboll på det vis han spelade fotboll när han var som störst i Arsenal.

För professionell

Sportbladets Stefan Holm, ende svenske journalist på plats på Upton Park i går, meddelar att Freddie inte bara gjorde West Hams mål i

1–1-mötet med Birmingham, han var också bäst på planen.

Fredrik Ljungberg har stått på benen och spelat stor fotboll ända från den sekund han läst min kritiska krönika.

Yoga?

Ändrade matvanor?

Uhum.

Ljungberg vann överlägset

Nå, vad det egentligen skulle handla om var duellen mellan Ljungberg och

Sebastian Larsson på Upton Park, två högermittfältare i den kommande EM-truppen.

Ljungberg vann den matchen överlägset, men det betyder ingenting inför sommarens EM-slutspel. Det fina med de här två spelarna är att de kan spela på både höger och vänster sida.

Jag kan tänka mig Ljungberg till vänster och ”Bissen” till höger i EM-premiären mot Grekland. Båda måste i alla fall vara med i startelvan, annars blir jag gramse.