Kim är i fint sällskap

Wennman: Kan Fabregas sitta på bänken kan Källström

SPORTBLADET

INNSBRUCK. Fotbollen kan vara grymt orättvis.

Fotbollen kan vara helt galen om du råkar spela på fel plats, i fel land, vid fel tillfälle i karriären.

Tänker på det när jag ser en ung man som Cesc Fabregas, 21 år fyllda i maj.

Åh, om han varit svensk – gud så vi skulle ha älskat honom.

Nu står denne Fabregas på en träningsplan i Neustift utanför Innsbruck och stretchar och spelar kvadraten med sina landslagskompisar, han håller humöret uppe och skrattar med en lite övertydligt konstruerad tandbrygga, och han vet att han inte kommer att platsa i Spaniens landslag mot Sverige på lördag.

Sicket slöseri med talang, får man säga.

Cesc Fabregas, pojkvaskern från Barcelona, hade några veckor i Arsenal

i höstas som var osannolikt bra. Jag utsåg honom till världens bäste spelare just då. Det var han också. Innan både Cesc och Arsenal gick ner i en svacka obetydligt grundare än Brennerpasset.

Orättvist – eller hur?

Nu står han som sagt här, mitt under EM, omgiven av andra stjärnor, andra spanjorer, som anses bättre rustade att representera landet.

Orättvist, eller hur?

Om man tänker på att Sverige väljer mellan Daniel Andersson och Kim Källström i samma position?

Hur mycket skulle vi inte betalat om det gått att värva spelare från en nation till en annan, ett köp rätt av bara, så att vi fått slut på det eviga svenska mittfältstjafset och kunnat permanenta Fabregas i blågult i 15 år framåt?

Det är som det är med spelare som har oflytet att spela på en position som är upptagen av en ÄNNU bättre. Ett lag kan ha en vänsterbreddare som är rätt värdelös. Och sen tre offensiva mittfältare som är superstjärnor. Varav bara en får starta.

Du kan, i värsta fall, vara en presumtiv världsartist men aldrig få möjlighet att visa upp dig. Du kan vara en Wayne Bridge som i landskamp efter landskamp får stå tillbaka för Ashley Cole, du kan vara ytterback i Frankrike (det jävligaste av allt just nu) – medan ett lag som Sverige har så dåliga vänsterbackar att en högerfotad Mikael Nilsson får gå in där.

Du kan, om vi skiftar sport, heta Jörgen Persson och vara en av Sveriges största idrottsmän genom tiderna – och ändå hamna i skuggan av en lirare som är ännu större, J-O Waldner. Snacka om otur.

Är ni med i resonemanget?

Cesc Fabregas satt på bänken i Spaniens öppningsmatch mot Ryssland (4–1). Förbundskaptenen Luis Aragonés satsade på Xavi och Senna på mitten, och det kan ju aldrig vara fel. Jag säger det bara som en uppmuntran till Kim Källström, så att han inte gör en Pär Zetterberg och sätter sig i en bil och drar från alperna, pissed off på allt vad Lars Lagerbäck heter.

Kan Fabregas sitta på bänken kan Källström stå ut med det också.

Aragonés kom aldrig till förmiddagens presskonferens i det spanska högkvarteret i går, det var en tämligen värdelös föreställning där den elaka presschefen Syster Diesel beordrat trion Joan Capdevilla och reserverna Juanito och Sergio Garcia (spelar inte han golf i US Open just nu?) upp på podiet, men det meddelades ändå tämligen rakt på sak att det blir samma spanska startelva mot Sverige som mot ryssarna.

Ska man tro på det?

Ja, det ska man nog.

4–4–2 från start

Det innebär 4–2–2, och då blir det alltså ingen start för Cesc Fabregas på lördag heller. Han blir bara aktuell om Aragones går tillbaka till 4–1–4–1, som han gjorde när han bytt ut Fernando Torres i tisdags. Då kom Fabregas in och var...nja, inte särskilt övertygande...men han fick i alla fall göra Spaniens fjärde mål.

Jag är förresten skyldig er en recension.

För några veckor sen gick engelska tabloider ut med nyheten att Cesc Fabregas skulle få en helt egen tv-show i brittisk tv, och enligt enligt förhandsrapporterna skulle denna show vara ”fantastisk” och bjuda på en Fabregas som hade ”skådespelartalanger utöver det vanliga”.

Bra jobbat av Nike, får man säga.

Programmet var så fruktansvärt uselt att jag vred mig ett helt varv i mina egna kalsonger av ren pinsamhet. Det var en hel timmes tv-tortyr. Stackars Fabregas, måtte han säga nej till sånt skit i fortsättningen och hålla sig till fotboll.

Annars:

Regn över fiendeland i Neustift, solen framme ett par timmar bara, men mer regn varnat för i fem dagar framåt. Galna, roliga, utklädda spanska fans på träningen. Fulla, mindre roliga svenska fans inne i Innsbruck.

Såg Thomas Nordahl och Ronnie Hellström sitta på uteservering med varsin slöpilsner.

Gott öl här. Kan rekommendera en sensationell ljus lager vid namn Wieselburger Bier, halvlitersflaska med porslinskork och stålbygel. Helt wunderbar.

Och maten, den så underskattade i detta land:

Åt en utmärkt paella på världshus nära det spanska lägret häromdan, men det bästa hittills var pepparrotskött med kokt potatis i Salzburg. Jag menar...pepparrotskött! Har inte ätit nåt så gott sen jag var barn.