Pengarna styr allt

SPORTBLADET

MEXICO CITY. Sa ni chock? Sa ni förvirring?

Här sitter jag i en taxi i Mexico City när allting händer i – Manchester City.

Jag försöker stava till Shejk Mansour Bin Zayed Al Nahyan.

Jag försöker begripa vad som händer.

Det är faktiskt rätt komiskt.

Här försöker man dag efter dag följa alla turer i det märkliga Manchester City och rapportera om allt som händer i kölvattnet av Cirkus Svennis. Om de ekonomiska frågetecknen, om spelarköp som lyckas och misslyckas, om försäljningsryktena, om Thaksin Shinawatras muntra upptåg hit och dit.

Så vänder man ryggen till för ett ögonblick.

Så slås benen undan.

Så köper Manchester City Robinho bara så där totally-out-of-the-blue.

Så förvandlas detta gamla, kära, opålitliga City till världens rikaste lag.

Så vänds fotbollsvärlden upp och ner.

Här sitter jag alltså i en taxi i våldets och drogernas Mexico City, en av världens farligaste städer att vistas i just nu, och försöker fatta att det som just hänt i Manchester kan komma att förvandla hela maktbalansen i Premier League.

Mer än bara ljsublå drömmar

Shejk Mansour Bin Zayed Al Nahyan och hans 19 bröder i den saudiska kungafamiljen menar naturligtvis allvar.

När ADUG-gruppens talesman Sulaiman

Al-Fahim säger att araberna tänker göra

City till världens största klubb, större än Manchester United och Real Madrid, så är det inte skrammel med tomma vapen. När han hävdar att de ska sopa rent i nästa transferförnster (i januari) och köpa såna som Cristiano Ronaldo och Cesc Fabregas...ja, till att börja med, alltså...då är det inte bara ljusblå drömmar á la Thaksin Shinawatra.

Shejk Mansour får Roman Abramovich att se ut som en fattiglapp i jämförelse.

Betänk detta:

Hans familj har en beräknad förmögenhet på sju biljoner kronor. Alltså sju tusen miljarder kronor.

Och betänk detta:

Varje gång som oljan höjs med en dollar per fat rasar det in ofattbara pengar till Abu Dhabi. Tre och en halv miljard PER DAG, läser jag mig till.

Manchester City kostade cirka två och en halv miljard. Alltså inte ens en dagsinkomst.

Då kan vi alltså börja greppa vilka pengar det handlar om. Vi kan börja inse att Manchester City har dragit fotbollshistoriens största vinstlott.

Åh, jag skulle vilja sitta på puben The Picadilly nu och höra snacket bland de ljusblå fansen!

Vi har ju länge sagt att ingen klubb kan hota de fyra stora, Manchester United, Chelsea, Arsenal och Liverpool på länge än eftersom det är pengarna som styr allting.

Men nu har alltså detta förvandlats i ett nafs. City kommer att köpa de stjärnor man vill ha och inte ens Abramovichs Chelsea kommer att kunna bjuda emot, vilket vi såg ett första exempel på i Robinho-affären.

Det är nu ”bara” att se till att man har rätt manager och rätt struktur i ledningen så att man kan forma ett lag av hela paketet, sen ligger vägen öppen för

City att förvandla De Fyra Stora till De Fem Stora.

Kanske är Svennis avundsjuk

Jag tänker på Sven-Göran Eriksson. Det är till hans presskonferens jag är på väg till nu, i natt svensk tid.

Tänk om han hade fått samma förutsättningar som Mark Hughes nu får. Tänk vad han skulle ha gnuggat händerna.

Är han avundsjuk? Jag vet inte. Kanske lite.

Det går sannerligen ingen nöd på honom i Mexiko, men det är liksom inte samma sak i alla fall.

Hans lag ska spela VM-kval mot Jamaica på lördag. Matchen är flyttad från Kingston till Mexico City på grund av orkanen Gustavs härjningar i Jamaica, och Mexiko är förstås favorit. Svennis kanske kan omvända några till av det här landets skeptiker om det blir seger.

Men han har rätt kraftig motvind.

Häromdagen hittades tolv huvudlösa kroppar i Yucotan, ett av dessa vidriga massmord som skett i år, och jag trodde ett tag att det var Svennis och hans startelva efter matchen mot Honduras. Så missnöjda är en del fotbollsfans här, om ni ursäktar överdriften.

Jag tror nog Svennis hellre skulle varit i Manchester just nu.