Dukat för fest

SPORTBLADET

LONDON. Ursäkta att vi hoppar lite i helgmenyn, men ni vet ju redan vad ni fick till middag i går.

Vi måste börja dregla över dagens huvudrätt:

Chelsea–Manchester United. En fet, gräddig, kaloriproppad sak med starka kryddor, portugisiskt vin och en skotsk whisky vid sidan av.

Det kan bli bra. Det kan bli en delikat sittning.

Som flitig gäst vid dessa middagsbord vet jag inte om jag nånsin sett så många exklusiva, dyra ingredienser på samma fat. Råvarorna är förstklassiga. Det måste till usla kockar för att misslyckas med den här anrättningen.

Men allt handlar om mod.

Vågar Sir Alex Ferguson, tre stjärnor i Guide Michelin, satsa allt på ett kort och lägga alla sina bästa kryddor i samma gryta? Vågar han chansa med Berbatov på topp framför Ronaldo-Rooney-Tevez i en fantastiskt offensiv och smakfull 4–2–3–1-uppställning – eller är han rädd att smakerna dödar varandra?

Och framför allt: vågar han göra så mot Chelsea på bortaplan i ett läge där Man United kan hamna sex poäng efter (jag vägrar säga nio poäng eftersom United har en match mindre spelad)?

Hoppas Sir Alex tar chansen

Jag hoppas Sir Alex tar chansen och visar fotbollspropaganda á la Europamästare i dag. Jag hoppas han kommer till London med seger i sikte och inte nöjer sig med en disciplinerad laginsats som ger en

poäng. Jag hoppas han tar chansen nu när serien ännu är ung att släppa loss alla sina fenomenala offensiva krafter och därmed kanske tillfoga Chelsea lagets första hemmaförlust på 84 ligamatcher.

Det skulle då kunna bli en alldeles magnifik söndagsmiddag.

Det skulle kunna bli en målrik, läcker fotbollsshow.

Big Phil Scolari i Chelsea har ju visat (inte i alla matcher, dock) att han vill spela en mycket mer attackerande fotboll än sina föregångare. De gånger han gjort det fullt ut har det blivit 4–0 mot Portsmouth och 4–0 mot Bordeaux. Alla har njutit. Alla har applåderat det sexigare Chelsea. Men problemet är att Scolari tycker sig ha sett faror och defensiva brister mitt i underhållningen, så vilken uppställning tänker han komma med mot United i dag?

Vågar han utmana Sir Alex med blanka vapen och byta chanser? Vågar han gå fram med Ashley Cole och framför allt Bosingwa (åh, så Scolari drev honom med slavpiska vid sidlinjen senast) i samma sans-lösa offensiv som mot Bordeaux?

... och att inte Scolari fegar

Jag hoppas det. Det kan som sagt bli en fantastisk Premier League-match i dag om både Scolari och Ferguson låter inspirationen flöda och slänger in sina kryddstarkaste råvaror i stället för att fega.

Arsenal ledde Premier League över natten och

hade några minuter i första halvlek i går då man också ledde tabellen i Universum-ligan, min egen högst privata serie där bara lag som spelar vacker fotboll får medverka. Gunners såg rätt nonchalant och slappt ut i början, sen nickade Kevin Davies in 1–0 för Bolton och då var det som att vrida på en strömbrytare.

Arsenal hade två stolpskott och gjorde två mål på några minuter, det var en ruggig utspelning som fick Wanderers att se ut som ett korplag på Gärdet i Stockholm, morgonserien, tisdagar 06.30.

Bolton behöver Elmander

Bolton, med min favorit Kevin Nolan, ryckte i alla fall upp sig efter paus, men laget behöver verkligen Johan Elmander, en spelare som kan hålla fast bollen åtminstone några sekunder på offensiv planhalva – eller sticka själv i djupled.

Det lustiga är nu att Elmanders status i Bolton faktiskt har växt medan han varit skadad.

Hur sa? Liverpool? Ah, shit happens mot lag som parkerar spelarbussen i straffområdet. Som Gefle-supporter förstår jag Stoke. 0–0 borta kan vara guld värt.

Däremot begriper jag inte vad Rafa Benitez har emot Ryan Babel och den utmärkte Daniel Agger. Borde spelat i går, va?