HÄR FÖRSTÖR NOLLAN ALLT

Wennman: Alla fattade att Riley skulle få oss att skrika och svära

1 av 2
Avgörandet Mike Riley visade ut Frank ­Lampard – efter det gjorde Liverpool två mål och vann matchen. FOTO: SCANPIX
SPORTBLADET

MANCHESTER. En av de vanligaste sanningarna i fotboll är att stora spelare avgör stora matcher.

Bienvenido de nuevo, Fernando Torres – välkommen tillbaka!

En annan sanning är att dåliga domare avgör ännu fler.

For God´s sake, Mike Riley – vad sysslar du med?

Det är alltid lika trist när det blir så här.

Man går länge och längtar efter en viss match, man spekulerar i laguppställningar och dagsform och spännande individuella tvekamper mellan spelare i världsklass, man har förhoppningar om nånting alldeles extra.

Och så döms matchen av en man som inte är kapabel att hantera en kraftmätning på den här nivån, som inte har vett eller nerver att hålla sig själv utanför centrum, som nästan garanterat kommer att förstöra festen för miljoner fotbollsfans och tv-tittare.

Jag blev smått chockad när jag såg att Mike Riley tilldelats den brännheta toppfighten mellan Liverpool och Chelsea (2-0). Mike Riley är nästan lika usel som rikspäronet Rob Styles. Vi fattade alla att denne Riley, på ett eller annat sätt, skulle sätta sin prägel på det hela och få oss att skrika och svära.

Vi fick naturligtvis rätt.

När domaren visade ut Chelseas Frank Lampard efter en timme sabbade han partyt på Anfield. Han väckte samtidigt våra frågor om domarkvalitén i Premier League. Han väckte också vår ilska över FA:s fantastiska beslut att tilldela honom uppgiften.

Man behöver bara påminna om den gången i fjol då Ashley Cole förnedrade Mike Riley totalt efter ett gult kort, vände ryggen till och Riley hördes säga:

– But Ashley, please, please...show me some respect.

Varpå Cole bara gick därifrån och ruskade på huvudet.

Är det såna dynamiska figurer som ska döma Liverpool-Chelsea inför ett fullpackat Anfield?

Alla vet att det var fel

När Lampard gick in i duellen med sin gamle fiende Xabi Alonso slet Riley upp det röda kortet direkt. Han gjorde fel. Till och med Liverpools fans medger det.

No way att Lampard (i sin 600:e match) förtjänade rött i den kampen om bollen.

Lampard och Alonso har en historia.

Det var fyra år sen som spanjoren bröt fotleden i en duell med Lampard, och domare den gången var Mike Riley. Sen dess har de båda mittfältsstjärnorna inte haft annat än förakt till övers för varann.

Jag tror inte på teorin att det spelade nån roll i går. Jag tror inte Riley tänkte en sekund på det. Jag tror för övrigt inte ens han såg situationen riktigt från den position han befann sig i.

Riley gjorde helt enkelt en chansning, baserad på liverpoolspelarnas reaktion. Inte minst från Steven Gerrards uppsträckta armar.

Gerrard inte ens varnad

Samme Gerrard hade i momentet innan gått in väldigt fult med dobbarna före i ett liknande läge, och han fick inte ens en varning.

Jag vet inte om jag gillar att skriva det här, det blir den där farsartade diskussionen som alltid slutar med fanforumens ”men han då, men då då, men förra gången då” och det är under all värdighet.

Men det var, för att tala klarspråk, djävligt dåligt av domare Riley.

Ett felbeslut kan vem som helst göra. Men Lampards röda var egentligen bara en logisk fortsättning på de märkliga och förhastade gula kort som Riley slet ur bröstfickan från första stund.

Han hade helt fel inställning från början.

I slutsekunderna blev det rent parodiskt då Chelseas José Bosingwa inför världens tv-publik satte fotsulan hårt i ryggen på en liverpoolspelare (Benayoun, var det väl?) och undkom helt utan bestraffning.

En skitfeg bonnläpp till linjedomare stod en meter bredvid och vågade inte reagera.

Usch, det är så tråkigt när ett fåtal nollor förstör för det stora antalet. Tänk er ett jättelikt dansparty där tre fyllon börjar slåss – och så stänger arrangörerna stället och alla måste gå hem.

Bortsett från just det:

Liverpools rättvisa seger (laget var bättre även före utvisningen) kan ha räddat skinnet på den märklige Rafa Benitez. Pools amerikanska ägare Hicks och Gillett satt båda på Anfield – om än på separata läktarsektioner – och det tyder på att det är ett synnerligen viktigt styrelsemöte på gång. Vid förlust i går hade inte Rafa legat bra till.

Fernando Torres gjorde alltså båda Liverpools mål i slutminuterna och måste nästan betecknas som ett nyförvärv i transferfönstret nu när han är tillbaka fräsch igen.

På ett mittfält packat av tungviktare såg hemmalagets Javier Mascherano ut att ha hittat storformen igen.

Chelsea var uddlöst, fantasilöst och förutsägbart och måste snarast lösa Drogba-problemet. Han är ingen tillgång, varken på planen eller i omklädningsrummet, just nu.

Gårdagens roligaste match var Newcastle-Sunderland (1–1). Full fart i 90 minuter, end-to-end-action.

FAKTA

SNACKISARNA FRÅN LIVERPOOL – CHELSEA

Efter 60 minuter uppstår en 50/50-situation mellan Lampard och Alonso vid mittplan. Lampard är tydligt först in i duellen och når bollen med sulan och sträckt ben.

Bara minuter tidigare har Liverpools Steven Gerrard gjort en liknande tackling då Riley inte blåste. Nu visar han Lampard det röda kortet direkt.

På övertid, efter att Liverpool gjort två sena mål försöker Benayoun få tiden att gå genom att täcka bollen vid hörnflaggan.

Han uppvaktas först av Drogba som dock inte lyckas sno bollen.

Då dyker portugisen José Bosingwa upp och sätter sulan i ryggslutet på Benayoun och trycker till. En solklar utvisning – men domare Mike Riley reagerar inte alls.