”Det kan verka klart”

Wennman på Emirates Stadium: Men det är inte över förrän den fete nummer tio sjungitpå plats I London

SPORTBLADET

LONDON. Så nu gnolar England på ”Arrivederci Roma” igen.

Det kan vara aningen för tidigt.

Det kan vara att sälja skinn innan björnar är skjutna, att ropa hej innan bäckar är överhoppade, att ta ut saker och ting i förskott.

Det är inte över förrän den fete med nummer tio har sjungit.

Om ni tycker raderna ovan är världsrekord i klyschor så beror det på en dansk som lämnade mig i tidsnöd.

Jag väntade i en timme på att Arsenals Nicklas Bendtner skulle komma till den mixade zonen, mixed grill, efter 1-0-segern mot Roma.

När han kom som siste man ur omklädningsrummet var han artig och trevlig och pratsam, men det skar sig omedelbart mellan hans danska gröt och mitt gävlemål och vi sa båda ”jag fattar inte ett ord” och så det blev lite engelska till slut och en jädra röra av alltihop.

Och så extra bråttom att få ihop det här.

Varför jag ville prata med honom hade förstås med de missade chanserna att göra. Det är mycket möjligt att de lägen som framför allt Bendtner sumpade kan stå Arsenal dyrt i returen i Rom.

Jag tänker nämligen inte hoppa på nåt tåg här och åka som fripassagerare på statistiken:

Verkade bekant

Ännu en mållös match för Roma i England. Ännu en förlust i London. Ännu en match där Franscesco Tottis arbetsområde framför Arsenals fyrbackslinje inte blev större än ett pingisbord.

Det verkade så väldigt bekant.

Mot Chelsea på Stamford Bridge i höstas hade Roma noll skott på mål. På Emirates i går hade laget ett.

Men var det egentligen så illa den här gången?

Det såg ut så i början, ja. Arsenal startade helt fantastiskt. Vilket tempo! Vilket passningsspel! Vilken inställning! Roma var i allvarligt trubbel. Ett lag med sämre ryggrad hade slitits i stycken efter den uppvisningen.

Men när tränaren Luciano Spalletti i halvtid var tvungen att välja väg blev det intressant. Skulle han låta sig nöja med en 1-0-förlust mot Arsenal, spela safe och tänka på returen?

Eller skulle han släppa loss mer krafter framåt, gå för en kvittering och samtidigt riskera 2-0 i ars-t?

Jag älskade verkligen att Roma försökte det senare. Det gav en fotbollskväll på Emirates som i vissa sekvenser innehöll fastbreaks som en NBA-match i basket. Roma riskerade mest och var som sagt illa ute när Arsenal skapade vassa chanser i parti och minut, men det här var definitivt ett uppkäftigare, mentalt starkare Roma än vi sett i England under årens lopp.

Hatade och vrålade

Jag satt mitt i ett getingbo på Emirates. Framför mig satt londonboende Romafans och hatade och vrålade och pekade på nån och när jag frågade vem de var arga på sa de:

– Den där förbannade Loria! Ser du ett misstag så är det han som gör det!

Mycket riktigt blev mittbacken Simone Loria utbytt av Spalletti med 20 minuter kvar. Var han inte skadad var det ett knivhugg i ryggen.

Bakom mig satt kollegor från diverse tv-bolag och en av de mest kända reportrarna, från den mest kända tv-kanalen i världen, skrek till sina bänkgrannar:

– Titta på den där fete 10:an i Roma! Han bara går! Han gör ju ingenting! Det är otroligt att Roma låter det pågå!

Franscesco Totti hörde inte det. Han var osynlig i första halvlek, rätt bra efter paus – och kan kanske få jubla på hemmaplan om 14 dar.

Arsenal såg emellertid snabbare och kreativare ut än på länge i går, det var som om Champions League öppnat andra mentala dörrar, och spelare som Diaby (såg ut som en Vieira i toppform ett tag), en kvicktänkt Nasri, en ruskigt stabil Denilson, en matchvinnartyp som van Persie och en fyrbackslinje utan misstag gav Arsene Wengers manskap en bra känsla inför returen.

Men jag sätter inte hela lönen på Arsenal i Rom. Möjligen halva.