Hur gick det till, Kalmar?

Wennman: Det kunde varit ni – men efter i går fattar jag inte hur ni fick 3–3 mot Debrecen

SPORTBLADET

LIVERPOOL. Vinkeln är förstås given:

Det kunde varit Kalmar FF. Det kunde varit Steven Gerrard mot Henrik Rydström.

Nu blev det i stället Liverpool mot ungerska Debrecen och vad vi lärde oss var:

Räkmackornas tid är förbi.

Det är inte längre bara att flina och glida vidare med ett glas vitt i nypan, ty även de minsta räkorna i detta Champions League-gruppspel kan vara sega och svårtuggade.

Debrecen fick spö med 3–1 mot Kalmar borta och räddades av ett bortamål. Nu stod ungrarna på självaste Anfield, lyssnade till allsången med öron stora som grytlock och kände sig skalade och uppätna.

Varpå de gick ut och gjorde en riktigt, riktigt bra match. Organiserade, tuffa, försvarsmässigt disciplinerade, mentalt starka.

Liverpool fick nöja sig med 1–0 (Dirk Kuyt-retur efter skott av Torrres) och allt var på så sätt i sin ordning, men som svensk satt jag där på ett allt tystare Anfield och tänkte:

Det är otroligt hur svårt det kan vara att bryta ner ett sämre lag om man bara underskattar det för en sekund, om man möter långsammare tempo än normalt, om motståndarna älskar varje sekund på den stora scenen.

Så: om det nu hade varit Liverpool–Kalmar FF i stället?

Njäe, dream on, baby.

I själva verket fattar jag inte hur Rydström och kompani kunde spela 3–3 sammanlagt mot det lag jag såg streta emot så bra i går. Det är all världens credit till Kalmar, ty Debrecen var sannerligen ingen lättsmält uppgift för Liverpool.

Ungrarna överraskade

Självklart klagade Pools fans i går kväll och menade att inställningen varit slapp, att avslutningarna varit nonchalanta, att det borde blivit minst 7–0 sett till chanserna. Men för mig överraskade ändå ungrarna med att stå upp matchen igenom och verkligen vara ett hot till sista sekunden. Jag gillade mittfältstrion Ramos, Leandro och Bodnar, som efter en halvtimme makade åt sig allt större utrymme på bekostnad av hemmalagets Lucas. Och både skottstarke Czvitkovics (bra räddning av Pepe Reina) och anfallaren Coulibaly hade bra målchanser.

Det finns alltså inga räkmackor i Champions League längre. Till och med lag från Cypern tar ju poäng mot spanska lag på bortaplan.

Sämst på mackor

Liverpool blev det tredje engelska laget att vinna med 1–0 i första gruppspelsomgången, men fick rätt mycket skäll av media i natt. Folket hade väntat sig en brakseger. Med spelare som den enastående sprallgöken Yossi Benayoun, en (efter paus) heltänd Steven Gerrard och en Albert Riera som gjorde allt utom mål ordnade det sig ändå till slut.

Vad man kan fundera över är varför Rafael Benitez använder Dirk Kuyt i ”Stevie G-punkts” position – och vad mittfältaren Lucas tillför överhuvud taget?

Det som Arsenal åstadkom i Belgien var rätt enastående. Jag räknade till sex ordinarie borta – Almunia, Walcott, Denilson, van Persie, Nasri och Arsjavin – och så ledde Standard Liegé med 2–0 efter fyra minuter. Vilken prestation av Gunners att vända på det till seger med 3–2 – och så skönt för tredjekeepern Vito Mannone, som fick tidernas mardrömsstart.

Ofrånkomligen blev Eduardo huvudpersonen. Hans slarv låg bakom Standards ledningsmål. Och sen avgjorde han själv. Grattis till en intressant tvåveckorsperiod, Uefa.

Förresten, om ni undrar varför jag babblar om räkmackor vill jag meddela att jag åt mitt livs sämsta på Radisson i Liverpool i går. Idioterna serverade den dessutom med pommes frites. Vill därmed understryka att England inte är bäst i allting – trots att alla fyra lagen vann i Champions League.