Wennman: Robben och Ribery fixade Robbery inför öppen ridå

SPORTBLADET

MANCHESTER. Om du lägger ihop Robben och Ribery, vad får du då?

Du får Robbery.

Du får alltså rån, kanske inte på ljusan dag, men likväl rån, stöld och blåsning inför öppen ridå.

– Typiskt tyskar, sa Sir Alex.

Sen stoppade han handen i rockfickan och kände efter om portmonnän låg kvar.

Det var kanske inte det smartaste gamle Fergie sagt. Han säger sällan smarta saker efter förluster.

Manchester Uniteds unge back Rafael Da Silva drog Bayern Münchens Franck Ribery i armen fyra minuter in på andra halvlek, den italienske domaren Nicola Rizzoli omringades av Bayernspelare och föll (kanske) för trycket: Rafael fick sin andra varning och därmed rött kort.

– Unga grabben...de fick ut honom...typiskt tyskar, väste Sir Alex in i tv-kamerorna.

Finns en del att invända mot det:

1) Skulle Bayern tagit hänsyn till att Rafael bara är 19?

2) Var det inte fransmannen Ribery som viftade ivrigast på gult?

3) Skulle ”tyskar” skilja sig från engelsmän, italienare, spanjorer eller några andra när det handlar om att försöka påverka domare?

Utvisningen blev avgörande

Man får kanske bara se det som en dum slintning med tungan i besvikelsens tecken. United–Bayern 3–2, Bayern vidare på bortamål, United ute ur Champions League redan i kvarten...herrejösses, vilken smäll! Vilken mardrömsvecka för Manchester United!

I ett avseende var i alla fall Sir Alex rätt ute:

Utvisningen blev avgörande. Den förvandlade Uniteds sprittande vårpromenad mot semifinal till en vandring rätt in i ett kolsvart mörker. Den byggde om Drömmarnas Teater till Dramatens stora scen. Som om vi som satt på Old Trafford inte redan hade fått våra vinklar, som om vi inte kunnat fylla en halv tidning redan efter första halvlek:

Först nyheten som glädjechockade alla hemmafans (många i de gröngula protestfärgerna) strax före kick off: Wayne Rooney i startelvan. Vilken story. Målkungen som skulle vara borta minst två veckor. Hade allt varit mörkläggning från början?

Sen den ruggiga Uniteduppvisningen, 1–0 av Darron Gibson framspelad av Rooney efter bara tre minuter, 2–0 på drömklack av Nani efter sju, 3–0 i nättaket av samme man efter 41...vilken slakt!

Däremellan en haltande Rooney som inte ville gå av planen, vad tänkte förbundskapten Fabio Capello då? Stod Rooneys hela säsong på spel här?

Och till sist Ivica Olics reducering till 3–1, totally out of the blue, som innebar att ett utklassat Bayern gick till paus med positiva tankar och en plötslig chans till avancemang.

Puh, kunde det bli mer dramatiskt efter paus?

Det kunde det.

Det Bayern som i början hade så förtvivlat svårt att hålla bollen ens i två sekunder, som var högt pressat, förvirrat och utspritt, som såg sina två defensiva mittfältsklippor Bastian Schweinsteiger och Mark van Bommel vara tvåa på alla bollar, Arjen Robben bli utklassad av Patrice Evra, Ribery kontrollerad av unge Rafael och Holger Badstuber smidig som en badstuga på vänsterbacken, detta Bayern fick plötsligt luft i lungorna och idéer i skallarna.

Ett fantastiskt avgörande

Rafael fick sitt röda, Rooney linkade så småningom ut, och vi satt där alla och kände att det skulle komma: Bayerns andra mål, det som skulle ta laget vidare till semifinal.

Det var ingen sensation att just Arjen Robben smällde in det. Det var ingen sensation att han gjorde det med vänstern. Men det var rätt över-jävla-sensationellt att han gjorde det på helvolley, direkt på en hörna. Ett fantastiskt mål.

Robbery? Stöld?

Nej. För alla Unitedfans som såg sitt lag raketstarta båda kvartsfinalfighterna och dominera stort i delar av dem känns det nog så. Men matcher varar i 90 minuter, eller hur?

Blåsning, då?

Ja, det kan vi köpa. Sir Alex trodde nog det var klart i första matchen när han gick för 2–0 och plötsligt bytte in Berbatov och Valencia. Det straffade sig. Han chansade med Rooney i går och såg ut att lyckas – men till slut stod Louis van Gaal där som segrare ändå. Fergusons näsa var inte bara blålila efteråt – den var ovanligt lång också.

England är alltså ute ur Champions League efter de senaste årens orgie av framgångar (tre lag i semi tre år i rad), och nu är det rätt många barnsliga figurer som drar förhastade slutsatser och gör hånfulla jämförelser mellan olika ligor. Mycket tröttsamt. Grattis Lyon, Bayern, Inter och Barcelona till semifinalplatserna – men engelsk fotboll är väl inte riktigt död än?

Själv funderar jag på att gå ner i hotellbaren. Det är ett jäkla liv där, en massa supportrar som jublar och dricker öl.

Typiskt tyskar.

FAKTA

ENGLANDS SEMI-SVIT

2002/2003

Real Madrid

Milan

Juventus

Inter

2003/2004

Chelsea

Porto

Monaco

Deportivo

2004/2005

Milan

Liverpool

Chelsea

PSV

2005/2006

Milan

Barcelona

Arsenal

Villareal

2006/2007

Milan

Manchester U

Liverpool

Chelsea

2007/2008

Barcelona

Manchester U

Liverpool

Chelsea

2008/2009

Barcelona

Manchester U

Chelsea

Arsenal

2009/2010

Barcelona

Inter

Lyon

Bayern München