Wennman: I ett lag av mesar behövdes en örn

...Arsenal hade en dront

Foto: GETTY IMAGES
SPORTBLADET

LONDON. Så vitt jag förstår tillhör mesarna fågelfamiljen ”små tättingar”. Såna som svärmar runt i ett virvlande tempo och är vackra att titta på, men som inte har särskilt vassa näbbar.

Arsenal kom med en pigg blåmes (Rosicky), en biffig svartmes (Campbell) en snabb tofsmes (Sagna) och en gammal gråmes (Wenger), men kunde ändå inte försvara sitt revir.

Den mäktiga Gomesen regerar i dag över norra London.

Ber om ursäkt för den, men nånstans måste man ju börja.

Ni såg själva hur det var:

Gomes, mannen med målvaktsvärldens minsta huvud och största händer, flög som en fågel mellan Tottenhams stolpar under slutkvarten. Han gjorde tre, fyra häpnadsväckande räddningar när Arsenals tättingar fladdrade runt som värst kring straffområdet.

Puh, säger jag.

Vilket jävla derby.

Vilket drag, vilket tempo, vilket drama.

2–1 till Spurs i en match som kort och gott innebär att Arsenal är borta från guldstriden (kan inte tänka mig annat) och att Tottenham har en jättechans att snuva Manchester City på fjärdeplatsen.

Det fanns så många infallsvinklar efteråt att jag kände mig snurrig. Jag gör det enkelt för mig och räknar upp saker jag fastande för:

?

19-årige grönmesen (ligadebutanten) Danny Roses 1–0-mål för Spurs efter 9.28...det kan bli årets mål, eller hur? En helvolley med vänstern efter Arsenal-Almunias (onödiga?) utboxning, en klockren ”dykare” under ribban från exakt 29,2 yards (26,5 meter). Jag är säker på att Ralf Edström satt hemma och kände igen varje litet moment, varje millimeters avstånd, i den drömträffen. Det var en kopia på Ralfs 1-0 mot Västtyskland i VM 1974.

Hatfiguren Sol Campbells enorma insats som mittback i ett arsenalförsvar som fick se Thomas Vermaelen skadad i första halvlek. Med buropen ringande i öronen och Judas-stämpeln i pannan, fortfarande efter nio år, var han kanske Arsenals bäste spelare mot sin gamla klubb.

Tottenhams vänsterbreddare Gareth Bale, normalt back, som väl måste vara en av världens effektivaste spelare på den där kanten just nu? Killen är ju sjukt bra, och har varit det i månader. Tänk om Fabio Capello fick plocka ut walesare i sitt VM-lag, han dreglar lika mycket över Bale som Svennis en gång dreglade över Ryan Giggs. Och inte för att jag fattar vad Bale gjorde på högersidan strax efter paus, men 2-0 skyfflade han i alla fall in.

Nicklas Bendtners klumpfötter. När de kvicka småfåglarna runt om honom för en gångs skulle lyckades hitta in med ett avgörande instick i skogen av Spursförsvarare, då var första touchen en halvmeter för lång, sen tog det en evighet innan han lyckades dutta sig i läge igen...bedrövligt! Det går för sakta! Det är för omständigt! Bendtner gjorde Arsenals reduceringsmål i den 85:e minuten, men det var så dags då. I ett lag med små mesar behövs det en stor, stark örn, och Bendtner har gjort viktiga mål (nio på elva matcher) på senare tid. Men i går var han som en utdöd dront. En sån som släpade fötterna efter marken och aldrig lyfte.

Inhoppet av Robin van Persie, det som gav Arsenal en helt ny dimension och tvingade Spurs-Gomes till dom där avgörande superräddningarna. Det var sensationellt att se efter fem månaders skadefrånvaro. Hur hade det blivit om Arsene Wenger spelat med honom från början? Kan man ju bara spekulera i. Men en sak är klar: Bendtner är inte värd att knyta skosnörena på van Persie.

Alla de imponerande individuella insatserna i det Tottenham som höll rent på kanten av fågelbordet och lät Arsenal hålla bollen från mitten till strafflinjen. Michael Dawson...oh, yes! Ledley King, den outtröttlige Luka Modric, Bale (som sagt var) och alla de taktiska drag som Harry Redknapp lyckades med från start till mål. Det var genialiskt av honom att göra sina tidiga byten och stoppa in nya muskler och nya lungor, trots att Spurs ledde matchen. Han tyckte helt enkelt inte om spelbilden i stort. I slutändan kan man konstatera att Arsenal knappt hade ett skott på mål innan bombardemanget mot Gomes i slutet.

Wenger förkrossad

Nu är ligatiteln mer eller mindre körd för Arsenal. Arsene Wenger var förkrossad. Under matchen satt han framåtlutad och spänd som om han befann sig på en bajamaja i Skara sommarland, morgonen efter en blöt kväll i en campingstuga med de andra papporna. Han tänkte kanske på hur kul de kunde haft. Och så blev det bara skit av alltihop.