10 heta frågor jag vill ha svar på

Premier League – 2 dagar kvar

SPORTBLADET

LONDON. Nu kör vi, va?

Nu drar vi i gång höstens bevakning av världens största, populäraste, mest stjärnspäckade, klassiska och penningstinna fotbollsliga och låtsas som om ingenting hänt.

Vad fan skulle vi annars göra?

Klättra upp i Big Ben och hytta med näven bortåt Spanien till och väsa ”We Will Never Surrender” á la Winston Churchill?

Ni vet ju hur det är:

England befinner sig i underläge.

Världen skrattade efter VM-fiaskot i juni. 72 000 människor (otrolig siffra) på Wembley buade efter knappa 2–1 mot Ungern i går.

Det finns ingenting som tyder på att Englands landslag nånsin kan komma ikapp de bästa länderna i Europa igen, ingenting som tyder på att The Golden Generation med Terry, Cole, Lampard, Rooney och Gerrard (trots två underbara mål mot Ungern) nånsin kommer att vinna nånting. Landslaget under Fabio Capello är ett pinsamt skämt. Det borde jädrar i mig förbjudas att visas upp för allmänheten.

Men Team England är en sak, Premier League en annan. Glöm inte det.

När Fabregas, Torres, Drogba, Essien, Vidic, Nani, Arsjavin, Modric, Tevez, Adebayor, Cahill, Arteta och alla andra utländska superstjärnor visar upp sina register är det inte England det handlar om – det är VÄRLDEN.

Som vanligt kommer tusen och åter tusen av svenska fans att följa sina engelska favoritlag under den säsong som startar på lördag.

Många är säkert en aning förvirrade. Har mitt lag värvar klart? Var står vi? Är vi bättre eller sämre än i fjol?

Det svävar så många oklarheter i luften nu, drygt två veckor innan transferfönstret stänger, men bara två dar innan premiäromgången. Jag mumlar frågor och svar till mig själv:

FAKTA

3 HÖJDARE FRÅN ÅREN I ENGLAND

Efter att ha sett mer än 200 matcher live i England de senaste åren är dessa minnen framstående:

1) Manchester United–Manchester City 4–3 (2009-10)

Ett osannolikt, underbart derby. Hela Old Trafford skruvade på sig som i tarmvred när utmanaren City, via knäppgöken Craig Bellamy, kvitterade till 3-3 i slutet av andra halvlek. På stopptid, 90+6, avgjorde dock inhopparen Michael Owen till ett vansinnigt jubel.

2) Liverpool–Real Madrid 4–0 (2009)

Fullständigt otrolig uppvisning av de röda, Gerrard och Torres var magnifika och The Kop sjöng högre, vackrare,ljuvigare än nånsin. En grym upplevelse i på Anfield i Champions League.

3) Chelsea–Liverpool 4–4 (2009)

Denna aprilafton i Champions League-semin var Liverpool tvingat att vinna med två mål – och spelade därefter. Galet, underbart, offensivt – och desperat. Ingenting är vackrare än ett Liverpool som spelar desperat fotboll, det vet vi sen gammalt. Det var nära att lyckas, men Chelsea var stolt, starkt och blått och stod emot.

KOMMER DET ATT BLI TIDERNAS JÄMNASTE PREMIER LEAGUE?

– Ja, det kan det bli. Jag ser fyra lag med absolut guldchans – Chelsea, Manchester United, Manchester City och Arsenal. Jag ser tre till med hyfsade möjligheter: Tottenham, Everton och Liverpool.

MEN ASTON VILLA DÅ?

– För ett par veckor sen – ja. Men inte nu längre. Martin O´Neills sensationella avhopp som manager känns som ett knivhugg i alla Villa-bröst, det kommer inte att bli nån ordning på det här laget på länge. Det märktes att det var nåt fel med O´Neill redan i fjol och missnöjet har växt bakom kulisserna. Villa är kört, tyvärr.

FINNS DET FLER OROSHÄRDAR?

– Dricker dom öl i England? Finns det gökur i Schweiz? Är det gott med kall O´Boy när man är bakis? Håll utkik på vad som händer med Roberto Mancini i Manchester City, till att börja med.

MEN CITY ÄR VÄL SUPERHETT EFTER ALLA VÄRVNINGAR?

– Stekande, osande, bastu-VM-varmt! Man kan säga att alla ingredienser finns på plats, men vem är kocken att röra ihop grytan? Klarar Mancini att hålla så många stjärnspelare lyckliga, även om de inte får spela? Oroliga rapporter kring Craig Bellamy, och framför allt: om ryktena talar sanning om dålig kommunikation mellan Mancini och Carlos Tevez är City illa ute. Tevez är THE MAN i gänget. Sen måste ju många bort på grund av 25-mannatruppsregeln.

VAD INNEBÄR DEN, EGENTLIGEN?

– Kort och gott att klubbarna bara får anmäla 25 man i slutet av varje transferfönster. Åtta av dessa spelare måste vara fostrade i klubben i tre år innan de fyllt 21, oavsett nationalitet. I en klubb som Man City, som har uppemot 40 stjärnspelare, kan det alltså bli kaos under transferfönstrets sista dagar, då folk säljs ut på rea.

RAFA UT, ROY IN – VAD HÄNDER I LIVERPOOL?

– Mycket intressant. Jag tror på större glädje över hela linjen, eftersom Benitez var en sur, kontrollerande fan. Roy Hodgson är mer än spelarnas man. Men är Roy en big-club-manager, taktiskt sett? Återstår att se. Jag tror inte på Liverpool bland de fyra främsta.

MÅSTE INTE ARSENE WENGER HANDLA MER?

– Njaa, joo...man tycker ju det. Om Arsenal ska ta det där lilla extra steget upp till tabelltoppen behövs det kanske mer krut än Marouane Chamak, som i mina ögon är något överskattad. Men å andra sidan är Fabregas kvar och Arsjavin är där och hela spelfilosofin lever...jag har kunniga kollegor som på allvar tror att Arsenal vinner det här i år, så vem vet.

BLIR DET ETT TWO-HORSE-RACE MELLAN CHELSEA OCH UNITED?

– Nej! Och då blev jag ändå rätt imponerad av båda lagen under Community Shield-finalen. United såg fint, välbalanserat, suget ut. Bättre än jag trodde de skulle vara så här dags. Chelsea hade med Essien igen, och kom ihåg: de vann ligan i fjol – utan honom. Benayoun blir bra i blått, dessutom.

SVENSKAR, FINNS DOM?

– Jodå, i skrivande stund har vi sex stycken med chans till speltid i ligan: Martin Olsson (Blackburn), Jonas Olsson (West Bromwich), Johan Elmander (Bolton), David Elm och Fredrik Stoor (Fulham) samt Sebastian Larsson (Birmingham). Vore kul att se Elmander göra fler mål, Martin ta nästa steg mot stjärnorna och Seb bli en ledarfigur i Birmingham.

JA, MEN VILKA VINNER DÅ?

– Kommer jag att avslöja i Sportbladet i morgon. Det är ett tips som är en smula kontroversiellt och kanske inte faller alla (från samma stad) i smaken...

I morgon: Peter Wennmans dom – lag för lag.