CHELSEAS 6–0RGIE

Wennman: Häpnadsväckande uppvisning i potens och fantasi

Didier Drogba och Chelsea hade stor uppvisning och krossade West Bromvich med 6–0.
Didier Drogba och Chelsea hade stor uppvisning och krossade West Bromvich med 6–0.
SPORTBLADET

LONDON. Nu ska vi inte ta i så vi blir blå i nyllena.

Men den där 6–0rgien som utspelades i västra London i?går kväll var inte att leka med, den var en häpnadsväckande uppvisning i potens och fantasi.

Nu vet till och med Chelsea var Chelsea står.

Efter mästarnas obarmhärtiga utklassning av nykomlingen West Bromwich fick Carlo Ancelotti frågan om 6–0 i ligapremiären sände ett meddelande till lag som Manchester United och andra toppklubbar.

– Nej, men det sände ett meddelande till oss själva, sa han.

Det lät ärligt. Efter en försäsong med fyra raka förluster, några oroande skador och ett lag där mängder av desillusionerade VM-spelare (nio i startelvan i går) just kommit igång efter 26 dagars semester visste inte Ancelotti riktigt var hans lag stod. Var det slitna, osäkra, trögstartade, kanske lite mätta mästare vi skulle få se mot WBA?

Sen målen trillat in och Stamford Bridge sjungit ”Campiooonneee” så det dånat stod Ancelotti, spelarna och Chelseas fans där med sitt svarsmeddelande, i kursiva versaler:

DET ÄR FJONG I GUBBARNA ÄN.

Ser inga tecken på ålderdom

Vissa sekvenser såg så bra ut att jag blev mörkrädd. Det var inte bara den gamla vanliga storyn, tre mål av skyttekungen Didier Drogba, två av Florent Malouda och givetvis ett obligatoriskt av Frank Lampard – Chelsea såg överhuvud taget bättre balanserat ut än jag sett på mycket länge. Det fanns ett perfekt djup i spelet från en grymt stark fyrbackslinje genom de två defensiva mittfältarna Michael Essien och Jon Obi Mikel via Frank Lampard upp till de ständigt löpande Malouda, Drogba och Nic Anelka. Ett djup som andra lag med samma idéer bara kan drömma om.

Jag såg Chelsea i flera målorgier på The Bridge förra säsongen. I sista hemmamatchen i våras blev det 8–0 mot Wigan, till exempel. Nu öppnade laget med 6–0 och kan ha siktet inställt på att göra över 100 mål i år igen. Jag ser inga tecken på ålderdom hos Terry, Lampard, Drogba och kompani (det som Sir Alex Ferguson antydde i fjol), snarare ser Chelsea mycket fräscht ut med en stark bänk och nyförvärv som Ramires på ingång.

Tar jag i så jag blir blå nu, lik förbaskat?

Nej, man kan ju bara beskriva det man ser. Och West Brom, där Jonas Olsson satt på bänken, var inte så uselt som siffrorna antyder. The Baggies hade en lång, bra period i första halvlek innan Drogba gjorde 2–0, sen åkte huvudena ner.

Eftersom jag tippat Manchester City som ligaetta kände jag mig lite obekväm efter Chelseas uppvisning, men vi ska ska alltså spela ligafotboll i tio månader till innan det här är klart.

Just nu är det två olika världar: ett City som pumpar in nya stjärnspelare varje vecka och inte vet hur de ska användas och ett Chelsea som är sammansvetsat, samspelt och rätt coachat.

Spurs spelade delikat fotboll

Roberto Mancini kom undan med 0–0 på White Hart Lane efter målvakten Joe Harts bragdbetonade insats, och det visade sig i all sin tydlighet hur viktigt det är att ett lag har en strategi, en återkommande plan och spelare som känner varandra. Tottenham spelade delikat fotboll, särskilt i första halvlek. Det fanns tanke bakom allting, och för det mesta slutade denna tanke med att Gareth Bale slukade hela vänstersidan, spelade skiten ur City och levererade superbollar som Spurs borde gjort två, tre mål på.

Jämför detta med City, som ställde upp med Gareth Barry på sin vänsterkant. Mancini kunde haft Adam Johnson där, men han valde en defensiv mittgubbe. Han hade tre såna på plan samtidigt, varav nyförvärvet Yaya Touré var seg, otymplig och olämplig som leverantör av bollar framåt. Yaya lär ha 2,5 miljoner kronor i veckan i lön. Jag skulle vilja säga att det är minst hundra kronor för mycket.

Mancini kommer att få den här typen av kritik i varje match. Han har ett fruktansvärt svårt jobb att få alla utomstående nöjda med sina laguttagningar, eftersom han har så många alternativ. Men det började inte bra, och jag ger honom högst tre, fyra veckor att hitta ett offensivare, positivare spel. Annars ryker han.

Tre svenskar på planen (Johan Elmander, Sebastian Larsson och Martin Olsson) i PL-premiären, och tre på bänken: Jonas Olsson, David Elm och Fredrik Stoor. Seb blev dagens svensk med sina två målgivande inlägg när Birmingham till slut fick 2–2 i Sunderland.

Till sist, bara:

Blackpool! 4–0 mot Wigan borta måste vara tidernas skräll i en premiäromgång. Sånt måste man bara älska.