Obegripligt beteende av Johan Elmander

Wennman: Märkligt att han inte ville tala med pressen efter succématchen

SPORTBLADET

LONDON. Chelsea stod för en ny sexshow, Arsenal vann med samma siffror (6–0) och Tottenham gjorde årets drömmål.

Vi borde alltså tala om Nicolas Anelka, Theo Walcott och Gareth Bale.

Men vi måste givetvis tala om Johan ­Elmander.

Synd bara att han själv inte vill tala med nån.

Kevin Davies och Johan Elmander jublar efter Boltons första mål.
Foto: bildbyrån
Kevin Davies och Johan Elmander jublar efter Boltons första mål.

Det var mycket märkligt det som hände på Upton Park.

Här hade Elmander gjort en stormatch och fört sitt Bolton till 3–1 mot West Ham via två ­egna mål och en assist. Här hade han hyllats av ­tv-kommentatorerna, av tränaren, av lagkamraterna och de tillresta fansen. Här hade han ­tagit en personlig revansch, visat att han kan ­göra mål och strålade av glädje när han gick av efter 85 minuter.

När han hade drömläge att sola­ sig i glansen på den stora scenen, då meddelade Elmander att han inte ”ville göra press”.

Han ville inte tala med BBC, inte med Sky Sports, inte med ­lokalmedia från Bolton, inte med svensk press, ­inte ens med Wanderers egen hemsida.

Jag vet inte varför. Känner han sig trampad på tårna, trots allt beröm efter ligapremiären mot Fulham? Eller hade han helt enkelt ­ingen lust?

Jag finner beteendet obegripligt. Vad säger hans agent och hans reklamsponsor? Här stod han som svensk hjälte och tvåmålsskytt i världens största fotbollsliga, men han tog inte chansen att visa upp sig i tv och slå ett slag för sig sitt eget namn, så att säga. Förutom då att han ­nekade sina fans, både i Sverige och England, att få höra hur han faktiskt mådde.

Härligt kaxigt att vara svensk

Det är tråkigt, men uttrycket ”primadonna­fasoner” är inte långt borta här. Vore inte Boltons mediaofficerare så flata skulle de ta tag i problemet för klubbens bästa.

Desto roligare då att se Elmander på planen. Efter en första halvlek som var alldeles hopplös, det var en orgie i felpass, hittade Bolton struktur och bredd. ­Yttermittfältarna Martin Petrov och Chung-Yong Lee hade inte många rätt, men när de i paus fick order om att hålla sina positioner på kanterna blev det öppnare, mer ytor och mer bollar för Elmander och Kevin Davies att jobba med. West Hams försvar drogs i sär, och Bolton kunde utnyttja det.

Elmanders vunna nickduell med Danny Gabbidon var den direkta orsaken bakom Matt Upsons självmål, och sen nickade Johan själv klockrent in 0–2 på Lees flacka inlägg. Mycket snyggt. Lagkamraternas kroppsspråk sa allt: äntligen, Johan! Det här har vi väntat på!

West Hams Mark Noble reducerade på en gåtfullt dömd straff (Carlton Cole missade en före paus), sen satte Elmander punkt för det hela med en distinkt vänster bakom Robert Green.

Det kändes plötsligt härligt kaxigt att sitta som svensk på en Premier League-läktare.

Bales volley – helt fantastisk

Lika härligt är inte transsportsystemet i London, särskilt inte på helgerna. Att det kom 32 500 till Upton Park är ett mysterium eftersom tunnelbanelinjerna till stans östra delar var stängda för reparation. Allt var kaos. Ersättningsbussar stod stilla i timmar i lördagstrafiken och det kostade mig en dryg timme (och 700 spänn) med taxi för att nå från den västra sidan till den östra i denna jättestad.

Så där är det allt oftare på helgerna numera, och de som lider mest är fotbollspubliken. Det råder ett fullständigt förakt för de fans som vill ta sig till arenorna. Och jag vågar inte tänka på hur det blir när OS hålls i östra London om två år, i just dom här kvarteren. Det kommer att bli katastrof, omöjligt att ta sig fram med tåg eller bil.

Jag fick i alla fall en intressant promenad längs den evighetslånga Green Street efteråt, jag passerade bazarer, moskéer, indiska tempel och marknader, det var en myriad av människor och VM i kebab, det var som en helt annan värld och ändå befann jag mig fortfarande i London.

Efter ett par timmars strapatser staplade jag innanför dörren, svettig och utmattad, och tänkte på orden från Boltons pressofficer:

”Elmander meddelar att han inte vill göra nån press i dag.”

Till sist:

Vad betyder Chelseas 12–0 på de två första matcherna? Är Chelsea bättre än nånsin ­eller bottenlagen sämre än nånsin?

Det var trevligt att se Arsenal i sina klassiska tröjor igen. Blir det en klassisk ­säsong också?

Gareth Bales vänstervolley när Spurs bortaslog Stoke (2–1) var helt fantastisk.

Wigan har -10 på två matcher. Ordet mardrömsstart känns rätt befogat.

West Ham har noll poäng, 1–6 i mål och möter Man United och Chelsea härnäst. Läget, Avram?

Larssons Birmingham slog Olssons Blackburn, och en annan Olsson, han i West Brom, vann också. Bra svenskdag, alltså.