Krönika

Peter Wennman

RIVALERNAS STADSKAMP

Wennman: Manchester leder över London – men Spurs är en joker

...och visar upp den som en hyllning till lagkamraten Tamir Cohens skadade pappa, Avi.
...och visar upp den som en hyllning till lagkamraten Tamir Cohens skadade pappa, Avi.Foto: FOTO: BILDBYRÅN
SPORTBLADET

LONDON. I morgon är en annan dag, tabellen säger i alla fall sitt just nu:

Manchester leder stadskampen mot London.

Arsenal möter Chelsea i kväll, båda tänker givetvis vara med och snacka om saken, men vilken klubb är huvudstadens största hopp?

Vad sägs om Tottenham?

Ju mer jag ser av den här upplagan av Spurs, desto mer imponerad blir jag. Dynamit-Harrys gäng bjöd på annandagens mest flärdfria, bekymmerslösa (och samtidigt effektiva) fotboll och slog Aston Villa borta med 2–1 – trots spel med en man mindre i en dryg timme.

Read my lips:

Tottenham skojar inte. Tottenham menar allvar. Tottenham må vara några poäng efter de andra på sin femteplats, men det finns nåt i deras spelglädje och nyfikenhet (på världen utanför London) som gör att de kan blanda sig i guldstriden. Jag ser mindre naivitet än tidigare år, större mogenhet, bättre fokus, bredare trupp.

Tottenham kan spela med bolldominans, de kan också spela ett listigt kontringsspel tack vare löpstarka spelare som Gareth Bale. Och de har vuxit en dimension med självförtroende a´la Rafael van der Vaart.

En felaktig utvisning som den som drabbade Jermain Defoe efter 27 minuter på Villa Park hade kunnat få vilken manager som helst att gå ner i spagat och ett lag att tappa koncentrationen. Men Spurs vek inte ner sig en millimeter. Och Harry Redknapp undvek, klokt nog, att gå ner i spagat. Det hade annars varit en syn för gudar. När van der Vaart gjorde sitt andra mål efter en klockren spelvändning var det en kniv i ryggen på Aston Villa och en Gerard Houllier som ser allt tröttare ut.

Nå, snö och elände har ju gjort att det är hängmatcher till höger och vänster, men man kan inte dela ut poäng för matcher som inte spelats än.

Elmander sensationell fyra

Vi får alltså acceptera den tabell vi har för stunden. Börjar man spekulera blir det bara jobbigt.

Vi ser därmed tre lag från Manch-ester-området och tre lag från London på de sex första platserna – och det är mellan dem guldstriden står.

Jaja, jag vet att Bolton är en egen kommun, men avståndet från Manchester är som Stockholm–Tumba, ungefär. Johan Elmander och de flesta andra stjärnorna tar bilen, det tar bara tjugo minuter.

Detta Bolton kommer inte att bli mästare, det fattar vi. Men det är imponerande att laget numera vinner även när det spelar under sin förmåga. Elmander gjorde sitt nionde för säsongen när han prickade in slutsiffrorna 2–0 mot West Bromwich, han är sensationellt nog delad fyra i skytteligan strax före nyår, och om Wanderers fortsätter så här kan Owen Coyle bli årets manager.

Och de andra däruppe, de som gör upp om det här?

Manchester Uniteds fans kan stolt gå omkring med rödvita tomteluvor och se våren an med tillförsikt, som det heter. 2–0 mot Sunderland må låta som en typisk dag på kontoret, men United spelade bländande fotboll bitvis (framför allt de första 20) och borde vunnit större. Sunderland är inte vilket skitlag som helst och hade sina moment, men blev i det stora hela utklassat, utmanövrerat, frånsprunget och knäppt på näsan av en värdig serieledare.

Dimitar Berbatov, denne märk-lige man, gjorde två nya – och United är fortfarande obesegrat. Och då har inte Wayne Rooney gjort ett spelmål sen i mars!

Manchester City grämde sig fortfarande över hemmaförlusten mot Everton när de kom till St James Park (51 000 åskådare). Sett till det enorma spelövertaget borde de ha vunnit i måndags och toppat ligan nu (med fler matcher spelade). Men typiskt nog: när de fick kontra sönder motståndarna gick det bättre. City vann med 3–1 i en svår match mot ett riktigt bra Newcastle. Carlos Tevez gjorde två av målen och City är med däruppe...fortsättningen blir intressant. Det jag inte vill se är några dåraktiga inköp av kreti och pleti för hundratals miljoner i januari, inte nu när Roberto Mancini tycks ha bestämt sig för ett spel och en uppställning som känns trygg.

London bjuder på smällkaramell

Arsenal och Chelsea drabbar samman i en riktig smällkaramell i kväll, och jag tror vi kan få svar på vilken av (de rätt formsvaga) klubbarna som vill täppa till truten på staden Manchester. Och: hålla Tottenham på avstånd.

Själv valde jag ett annat londonderby som annandagsunderhållning, Fulham-West Ham. Det blev en svängig tillställning i råkylan på Craven Cottage. Fulham såg överlägset ut, Danny Murphy utklassade Scott Parker på mitten, det blev snabbt 1–0 genom Aaron Hughes och tycktes bara kunna sluta på ett sätt. Men det blev 1–3 efter bland annat två riktiga måltjuvsprestationer av Carlton Cole och ett slappt hemmaförsvar.

Managern Avram Grant fick tre matcher på sig att rädda sitt jobb. Sen dess har West Ham tagit fyra poäng av sex. West Ham är inte ute ur farozonen än, men Londons flopplag nummer ett just nu är Fulham. Tror du på ett liv efter nyår, Mark Hughes?