Stäm skitstövlen!

Mourinhos agerande mot Eva Carneiro doftar unken sexism

SPORTBLADET

LONDON. Sorry is the hardest word.

Så det kom ingen ursäkt i går heller från José Mourinho.

Han borde givetvis ha tagit chansen att reda ut det här inför ögonen på Chelseas fans i går – i stället för att fortsätta vara en skitstövel.

Det är ju en alldeles delikat föreställning, detta. Redan efter en enda omgång i ligan. En riktigt mediamässig soppa – eller såpa – där en högutbildad, uttalat skicklig, populär och till råga på allt utseendemässigt attraktiv kvinnlig läkare blir utskälld inför öppen ridå av en sprättande, ilsken tupp vid namn José Mourinho.

Doktor Eva Carneiro och hennes sjukgymnast Jon Fearn kallades in på planen

under matchens sista sekunder när Chelsea-stjärnan Eden Hazard hade fått en smäll och låg kvidande i gräset.

Den som viftade in Dr Eva och kompani var matchens huvuddomare, Michel Oliver. Inte bara en gång, utan två. Och det är han som bestämmer om nån behöver närmare vård eller inte.

Men Mourinho blev vansinnig. När jag satt på Stamford Bridge var min omedelbara reaktion att läkarteamet varit för LÅNGSAMT in på planen, men där hade jag fel.

Mourinho tog ut ilskan på läkarnas beslut att snabbt springa in och ta hand om den liggande Hazard, som därmed tvingades till ett par sekunder utanför sidlinjen.

Agerade lugnt och iskallt

Utskällningen som sen följde visste inga gränser. Vi kan i dag se tv-upptagningar där Mourinho ses skrika till Eva Carneiro, inför hela huvudläktaren:

– Filho da puta!

”Son of a bitch” på portugisiska, alltså.

Eva, den 41-åriga dottern till en argentinsk pappa och en engelsk mamma, höll en absolut lugn och iskall min under detta utbrott. Jag älskade hennes värdighet när hon gick och satte sig på bänken igen.

Men det måste ha snurrat i skallen. Varför? Jag gjorde ju rätt? Jag följde ju instruktionerna från domaren? Är det inte spelarens hälsa som kommer först?

Hela veckan har hon nu fått stöd från fotbollsexperter, gamla stjärnor, ex-tränare, journalister, trogna Chelsea-fans, medicinsk expertis från alla möjliga håll – och inte minst från Fifa.

Professor Jiri Dvorak i Fifa hävdar till exempel att en man som Mourinho inte har nån som helst rättighet att kritisera en läkares beslut att rusa in på planen.

Managern har inte ens nån talan i ärendet.

Så vad är problemet? Varför kunde inte José helt enkelt säga att ”jag överdrev, jag ber om ursäkt, jag var mest besviken över att mitt lag bara fick 2–2 mot Swansea. Jag behövde släppa ut min ilska, men vi har löst problemet nu. Allting har återgått till det normala”.

Splittring bland spelarna?

I stället satt han på träningsanläggningen i Cobham i går och förklarade att Eva Carneiro är fortsatt avstängd från tränarbänken. Hon får inte åka med laget. Hon får inte vistas på samma hotell, ens. Men hon är inte sparkad från jobbet (än) och kan tänkas bli accepterad tillbaka i framtiden.

Jag finner detta obegripligt.

Det kan vara nåt helt annat som ligger bakom, det vet jag inte. Men detta doftar av unken sexism mot den kvinna som lyftes upp till a-laget av André Villas-Boas och aldrig anställdes av Mourinho himself. Det viskas om att det har spridits splittring i omklädningsrummet på grund av henne, men det är obevisat. Och så vitt jag förstår är hon mycket poppis bland både spelare och fans.

Eva Carneiro sägs ha brustit i lojalitet mot Mourinho när hon tweetade ett ”tack för allt stöd” efter incidenten. Men det var kanske precis vad Mourinho behövde ange som försvårande omständighet?

Kan det möjligen vara så enkelt att The Angry One känner att kemin inte stämmer i truppen? Att sommarens förberedelser inte gått efter planen? Att han därför varit osedvanligt grinig? Att 2–2 mot Swansea var en besvikelse? Och att söndagens möte med starka Manchester City borta föder stor oro?

Under tiden har Eva Carneiro tagit kontakt med advokater om eventuellt rättsliga åtgärder. Jag älskar José som tränare, han är världens bäste, men tål inte hans övriga fasoner. Jag hoppas hon stämmer skiten ur honom.

Citaten

”Alla, även Guardiola, har härmat min stil.”

Leicesters Claudio ”Tinkerman” Ranieri

”Det har varit de fyra värsta åren i mitt liv.”

Brendan Rodgers om problemen i ny bok

”Han är medioker, spelarna får lida svårt.”

Hristo Stoichkov om Uniteds Louis van Gaal

Dickov i Doncaster – en riktig gentleman

Ja, vad skulle Doncaster Rovers manager Paul Dickov egent­ligen göra?

I lördags stod det 0–0 vid 90 minuter mellan Doncaster och Bury i League One.

På stopptid slog Bury avsiktligt ut bollen över sidlinjen

eftersom en av lagets spelare var skadad.

När Rovers skulle spela tillbaka bollen till Bury, som sportslig sed kräver, ville det sig inte bättre än att skottet gick rakt in i Burys mål.  1–0 till Doncaster på ett rent misstag, alltså.

Paul Dickov, tidigare stjärna i Manchester City, vädjade till domaren att underkänna målet, men det gick inte.

Så direkt efter avspark beordrade Dickov sina spelare att

låta Bury vandra ostört över planen och göra 1–1 i öppet mål.

Snyggt, på nåt sätt.

Färgchocken upprör: Vad fan har du på fötterna?

Den gamle uven Ray Wilkins, ny assisterande tränare i Aston Villa, tar inga fångar när det gäller färgen på dagens fotbollsskor. Wilkins, tidigare i Manchester United, Chelsea och Milan, säger:

– Skorna de använder nu är totalt värdelösa. Jag gnäller på spelarna varenda dag och säger ”vad fan har du på fötterna?”. Du är en stor, tuff försvarare och du spelar i knallgula skor. Vad är det sompågår? För att inte tala om rosa!

Alla spelare i Villas akademi måste nu spela i svarta skor. De kan endast byta om de blir uttagna att representera a-laget.

De traditionella svarta dojorna blir dock alltmer sällsynta i Premier League. Förra helgen använde endast FYRA av de 276 spelarna dem: Yannick Bolasie i Crystal Palace, Yann Kermogant i Bournemouth, Lee Cattermole i Sunderland och Eric Dier i Tottenham.

Backtuffingar som John Terry och Micah Richards spelade i turkosa respektive fluor­iserande gult.

33, 2 procent engelsmän i PL

Greg Dyke, FA:s ordförande, har beskrivit engelska spelare i Premier League som ett”utrotningshotat släkte”.

Han är allvarligt oroad över hur få engelsmän som spelar i den engelska högstaligan och talar i pessimistiska ordalag om landslagets framtid.

Och det är inte att undra på:

I ligapremiären fanns endast 73 engelsmän bland de 220 spelarna i de 20 startelvorna. Det är en generande låg siffra på 33,2 procent. Inte ens spelare som är ordinarie i Roy Hodgsons England platsar i klubblagen.

Trots det har Hodgson redan fått besked: Misslyckas du i EM i sommar får du sparken.

Flest engelsmän i premiären hade Bournemouth med åtta spelare, Crystal Palace med sju samt Liverpool och Everton med sex var.

Minst antal hade Arsenal, Newcastle och Watford med en vardera.

Lirarna har blivit glidarna

Kolla vilka glidare!

Fotbollsstjärnor är ju bara förvuxna pojkar, så det är klart att de har fastnat för den här prylen. Cesc Fabregas, John Terry och Raheem Sterling har alla skaffat så kallade MoonRovers.

Klubbläkarna är inte lika förtjusta, de fruktar den första vrist­skadan när lirarna åker på den här leksaken.

Dagens Dumle...

Leicester Citys målskytt i premiären, Jamie Vardy (till höger), har fångats på video när han rasistiskt förolämpade en japansk man på ett kasino i juli. Han har sen dess bett om ursäkt, men Leicesters thailändska ägarfamilj lär inte se milt på saken, särskilt inte efter sexskandalen under turnén i Thailand efter förra säsongen.