STCC - från noll till störst på 5 år

Publiken älskar succéracet, men förarna är missnöjda - tvingas betala 42 000 för att tävla

SPORTBLADET

För tio år sen var det kris inom banracingen i Sverige.

Nu är STCC en publiksuccé.

Motorfolket i Sverige har fått något att samlas kring.

Och som de gör det.

Över 20 000 skrikande åskådare på plats och 800 000 tv-tittare.

FULL FART TILL FOLKET Tuffa starter, extrema bilar och vågade omkörningar: publiken har tagit STCC till
Foto: roger schederin
FULL FART TILL FOLKET Tuffa starter, extrema bilar och vågade omkörningar: publiken har tagit STCC till

I slutet av 80-talet svek både publiken och biltillverkarna banracingen.

BTCC-bossen Alan Gowe tog fram ett enkelt regelsystem som skulle ge täta race med många bilmärken.

Han lyckades.

Värmlänningen Jan "Flash" Nilsson registrerade namnet STCC, Swedish Touring Car Championship, 1996.

- Det enda som var stort i Sverige just då var rally. Men det berodde bara på att alla de andra motorsporten var så små. Något var fel helt enkelt, säger "Flash", som dominerade den första säsongen totalt i en Volvo 850.

Men det var mindre viktigt.

Det som spelade roll var att STCC bjöd på underhållning.

Show.

Bilarna visades upp före start. Alla teamen hade enhetliga kläder.

På så vis fick man upp statusen.

Det var proffsigt.

- Hela första året gick åt till att sälja in STCC. Jag trodde på idén och det gällde att få hela arrangemanget intressant. Om inte media tyckte det var kul skulle inte publiken heller komma.

Den första tv-kanalen som sände STCC-race var Sportkanalen. Det kostade 500 000 kronor.

- Det var startskottet för oss och att programmet lockade mellan 75 000-120 000 tittare var imponerande. Nästan alla gillar bilar och någonstans hade detta intresse svalnat i Sverige. Bara för att det inte fanns något som var bra, säger "Flash", som varit en av entreprenörerna.

Tillsammans med många.

Viktigast av allt var att Volvo började köra BTCC med Rikard Rydell som förare. De vann det engelska mästerskapet 1998 och började även tävla i Sverige.

Cirkusen fick snabbt sina profiler

Sverigeeliten bland förarna slöt upp och det var personligheter som bjöd på sig själva.

Rutinerade Per-Gunnars "Peggen" Andersson körde som bäst när han var så där lagom irriterad. Och det var han ofta på "Flash". Tonåringen Mattias Ekströms orädda körning som ständigt kritiserades för att han var för vild på banan. Eleganten Fredrik Ekblom och norska fartundret Tommy Rustad. STCC-cirkusen fick snabbt sina profiler.

Ännu större blev de när TV-underhållaren Johan Thorén startade programmet Race.

- Vi ville inte göra ett rent sportprogram utan ett underhållningsprogram. Det skulle inte bara vara resultat och tabeller. Allt skulle göras med glimten i ögat och man skulle ta fram människorna, säger Johan Thorén, som fick idén till programmet på en fikarast tillsammans med kompisen Sven Strömberg på Aktuellt.

Nu tog det fart.

1999 växte STCC till Europas största mästerskap för Super Touringbilar.

Trettio bilar på tio olika bilmärken.

Tommy Rustad blev mästare och publiken strömmade till motorbanorna runt om i landet.

Under ett antal år hade motorbanorna förfallit och med hjälp av intäkterna från STCC-racen kunde motorklubbarna rusta upp sina anläggningar.

Till glädje för hela Motorsverige.

Tv-programmet Race tillhör ett av Sveriges mest sedda tv-program i dag.

Drygt 800 000 svenskar bänkar sig för att titta på reprissändningar från STCC.

- Detta hade vi aldrig kunnat tänka oss. Av dem som tittar är 250 000 kvinnor och det är nog för att vi producerar det mer som ett underhållningsprogram, säger Johan Thorén.

Det ökade intresset har gjort att storföretaget Ericsson har sponsrat STCC.

I år är Telia huvudsponsor.

I mars 2000 bildades STCC AB och man köpte rätten till namnet från Jan "Flash" Nilsson för 600 000 kronor. I köpet ingick även dataspelet STCC.

- STCC AB:s uppgift är att stå för tävlingsreglementet, marknadsföringen, tv-avtal och utvecklingen av arrangemanget, säger Lennart Nodby, styrelsens ordförande.

Nu finns planer på race i storstäderna

Huvudskälet till bildandet av bolaget var att alla huvudintressenter skulle samlas kring samma bord för att göra STCC ännu bättre.

- Utvecklingen har varit positiv och ett av våra mål har varit att anordna race både i Sverige, Norge och Danmark. Nästa steg blir Finland.

Finns det inga planer på att anordna ett stadslopp i någon av storstäderna för att på så vis öka tillgängligheten för publiken?

- Vi har tittat på såna projekt men det skulle kosta mellan 20-30 miljoner kronor. I så fall får man lägga racen i anslutning till någon förort, säger Lennart Nodby.

Förra året gick det nybildade bolaget med 100 000 kronor i vinst efter skatt. Är det en bra investering att placera sina pengar i STCC AB?

- Ja, namnet är inarbetet och publikmässigt har det aldrig varit bättre än nu.

Aktiekonstruktionen med representanter både från sponsorer, team och arrangörer skulle göra så att alla skulle kunna föra sin talan.

Men förarna rasar.

- STCC AB tror att det är de som tävlar. Teamen arbetar sju dagar i veckan och då borde man kunna ge dem lite mer tillbaka. Som det är nu får vi betala för att få tävla, säger Jan "Flash" Nilsson.

- Förarna behandlas inte som de stjärnor de är och det gamla tankesättet när det var så att förarna skulle betala för allting lever kvar.

Nu har teamen startat ett eget förbund

Förarna tvingas betala 42 000 kronor för att få köra STCC under en säsong.

Teamen har startat ett eget förbund som bättre ska ta tillvara på deras intressen.

STCC har aldrig varit större.

Publiken har tagit banracing till sitt hjärta.

De extrema bilarna lockar över 20 000 människor.

De kommer för att se fyra bilar i bredd in i en kurva där det bara finns plats för två.

Vågade omkörningar och tuffa starter.

Plus de galna förarna som både bråkar och svär.

STCC är show.

Och svensk banracing lever.

Succén år för år

STCC - ett aktiebolag

Fredrik Larsson