Potensen borta - då är svensk rally en sorglig syn

SPORTBLADET

KARLSTAD

Man förstår att det är en annan tid när Stig Blomqvist kommer körande upp på den eleganta rampen vid starten i går kväll med en bil med reklam för potensmedel.

Svensk rally har helt tappat potensen men dess mest kända och mest ålderstigna förare åker omkring med Viagra i tanken.

Det fanns en smula stake i svensk rally förr.

Svenska förare kunde vinna det stolta Svenska rallyt. Från 1950 till 1980 vann alltid svenskar. Sen dess har ytterligare elva svenska segrar noterats på 21 försök. Svenska rallyåkare var vår stolthet och skapade nationell potens med förare som Tom Trana, Anders Kulläng och Björn Waldegård. De senaste stjärnorna hette saker som Kenneth Eriksson och Thomas Rådström. De är inte med i år. Antingen är de för stolta eller för dåliga. Det finns delade meningar om det.

Annars är det rätt kraftlöst.

De enda som åker är den brummande enmansviagran Blomqvist och Tony Rickardsson som överhuvudtaget inte kan köra rally utan egentligen har som bärande merit att han är bra på att köra trimmad moped, som Robert Gustafsson skulle sagt.

Det är inte mycket.

Finnarna är något mera rakt på.

Årets favorit heter Marcus Grönholm. Hans pigga toppluva gör reklam för öl. Starkölet Karalahti har jag druckit och det är såna medel som gör till och med starka finnar en smula slaka. Det bekymrar inte Grönholm som ser segerviss ut i sitt Peugeotstall. De har till och med imiterat Ferraris röda färg på allt de syns i för att ge känslan av att vara oövervinneliga. Det har de varit länge också men det talades redan innan årets säsong startade om Citroën. Och starten på VM i år i Monte Carlo gav också Peugeot en inblick i hur det är att inte alltid kunna prestera.

Horder av vackra fans

Grönholm är omgiven av horder av finnar. De vackraste supportrarna är klädda i vita morgonrockar av hotelltyp med påklistrade blåa kors. Det luktar starköl om morgonrockarna. Grönholm ser glad ut när de hejar.

Svensk rally är en sorglig syn. Den finns knappt. Folket i Värmland älskar rally men bristen på pengar och kraft i förbundet har gjort att nu är svensk rally slut. Inte en enda bra förare är här och som ett brev på posten anordnades i går en presskonferens av förbundet för att berätta om en satsning.

Vilken makalös timing. När förarna tagit slut anordnar man en ungdomssatsning. Piggt.

Det såg kul ut. Några allvarliga män i svart klubb-bläser på ett långt podium. Lite som ett Högsta Sovjet som sålt mopeden men tappat pengarna. Och nu fanns ett program klart för att dra in sponsorer. En dvd fanns färdig och om man sponsrar tillräckligt mycket får man åka i en Formel 1-bil med tre sitsar eller i en rallybil med Björn Waldegård.

Den ungdomsansvarige för projektet satsar det här Svenska rallyt på Tony Rickardsson som väl är mycket men knappast en ungdomssatsning. Den ansvarige höll dessutom på att missa presskonferensen eftersom han bil fick motorstopp. Det var så symboliskt att det knappt gick att skriva.

Det finns dock ett intressanta inslag i satsningen. De lovande förare som får bidrag och hjälp ska förbinda sig att betala tillbaka sponsringen när de börjar tjäna pengar på den. Så har det fungerat i åratal i Finland och det har gett resultat. Det är så mycket finnar som kör här i Svenska rallyt att man knappt ser motståndarna för allt blåvitt.

Dragläge - svårt för Grönholm

Satsningen är intressant dels för att kommer så ofattbart sent men också för att det dräller av förbund som kastar lystna blickar på den. Många inom tennis och golf vill göra likadant. Många hockeyklubbar också och naturligtvis svensk fotboll. För ingenting sticker ju i ögonen som att de fattiga klubbarna hemma som stått för utbildningen blir totalt utarmade medan vissa fixstjärnor tjänar hundratals miljoner utan att betala ett enda sketet korvöre tillbaka.

Rallyt i år blir en kamp mellan några finnar med Grönholm i spetsen och norrmannen Petter Solberg.

Den blir också en kamp mellan förarna och de dårar som står ute i skogen och riskerar livet. I går var Tommi Mäkinen ytterst nära att köra på tre åskådare som gick mitt i vägen. Mäkinen körde i 200 kilometer i timmen.

Och på tal om symboliska syner. Förarna är trots allt ganska mänskliga. Jag kan rapportera om att när Marcus Grönholm lämnade serviceplatsen i Hagfors fick han motorstopp två gånger i rad. Dragläge kan vara nog så svårt...

Lasse Anrell