Som om Örebro skulle slå Brasilien i fotboll

SPORTBLADET

När Tony Rickardsson försvann från lag-VM i speedway tog han medaljchanserna med sig.

Invånarna i metanolriket Sverige var övertygade om det.

I går kväll satt vi där, med en varsin dumstrut på kräftskivan och såg hur ett svenskt B-lag blev bäst i världen. En bragd blir inte större än så.

I snart tio år har svensk speedway handlat om Tony Rickardsson. Det var därför det gjorde så ont att se tidernas bäste förare lämna landslaget efter det första kvalet i Holsted. I samma sekund som den pulserande huvudvärken fick honom att fatta beslutet räknades Sverige bort från medaljstriden.

Det var inte svårt att inse varför.

I första kvalet, med Tony Rickardsson i laget, blev Sverige tvåa efter Polen. Sverige tvingades köra Race off för att nå finalen och väl där, i Outrup, blev det en ny andraplats, efter England.

In i laget för att ersätta en regerande världsmästare gick Åsedapojken Peter Ljung, en visserligen talangfull förare men allt annat än etablerad i världseliten. Han tog fem poäng på fyra heat och omgivningen började undra vad förbundskapten Tony Olsson sysslade med. Förare som Mikael Max, Andreas Jonsson och Peter Karlsson var visserligen självskrivna i laget, men vad hade Peter Ljung, 21, och David Ruud, 23, där att göra?

Helt uträknade före finalen

Om någon inför finalen i Vojens hade frågat mig om Sveriges guldchanser hade jag svarat med en motfråga: Skulle Örebro SK vinna en VM-final i fotboll mot Brasilien?

Så uträknade var de.

Den som studerade laguppställningarna hos Australien, England, Danmark, Polen och Sverige och inte rankade Sverige som det i särklass sämsta laget kallar jag för lögnare.

Förra året hade Sverige ett betydligt bättre lag. Ändå blev de trea, efter Australien och Danmark.

Sverige står inte och faller med Tony Rickardsson.

Sverige har ju... Peter Ljung. Han, som blev tvåa efter Fredrik Lindgren i årets JSM-final, vann det näst sista heatet och gav Sverige en trepoängsledning inför det avslutande racet. Där räckte det med en andraplats för att Peter Karlsson skulle säkra ett av svensk idrotts mest oväntade VM-guld genom tiderna.

Segern är så stor att det är svårt att förstå.

Mikael Max, den största av alla guldmakare, tyckte att laget hade förtjänat bragdguldet efter uppvisningen. Jag håller med honom – och då spelar det ingen roll hur många medaljer Carolina Klüft tar i friidrotts-VM.