- Jag måste haft Gud bredvid mig

Bräck talar ut om kraschen - i dag väntar ny svår operation

1 av 2 | Foto: Pontus Höök
Blickar framåt ”Om tre månader ska jag kunna ta av de stöd jag har på ryggen och magen. Förhoppningsvis ska tillvaron kunna bli någorlunda normal om fem till sex månader”, säger Bräck.
SPORTBLADET

LOS ANGELES. Kenny Bräck var bara en hårsmån från döden i racingolyckan på Texas Motor Speedway för drygt tre veckor sedan.

För första gången sedan den våldsamma olyckan bryter han nu tystnaden.

- Jag är tacksam över att jag sitter här i dag, säger han.

Bräck befinner sig på ett rehabiliteringssjukhus i Indianapolis.

Men redan i dag bär det åter av till en operationssal. Ett läckage på ryggmärgsvätskan gör att läkarna på nytt måste reparera den skada på ländkotan som han ådrog sig i kraschen då han också bröt lårbenet, bröstbenet och båda fotlederna.

- I morgon kväll (läs ikväll) kommer jag inte att må så bra. Det här förlänger min rehabilitering med en vecka, säger han.

Det torde bara vara ett mindre avbräck i tillfrisknandet.

Att döma av läkaren Grigory på sjukhuset i Indianapolis har Bräck haft en enastående tur:

- Alla de skador som Kenny ådrog sig skulle på egen hand ha kunnat vara dödliga. Det råder igen tvekan om att hans fysiska topptrim hjälpt honom att överleva kraschen.

I dag skulle Bräck egentligen ha tagit emot media på sjukhuset men de nya komplikationerna gjorde att den planerade presskonferensen tvingades att ändras till ett grupptelefonsamtal.

Men Kenny, som åtminstone i början av det 60 minuter långa samtalet i går lät som vanligt på rösten, lät sig inte nedslås av det väntade ingreppet.

- Med tanke på vad jag gick igenom i Texas känner jag mig i rätt bra form. Jag är uppe och tar mig runt i rullstolen varje dag. Det är nya framsteg hela tiden.

Måste haft gud med sig

Hur ser du på olyckan?

- Det var en sån kraftig smäll. Att kunna sitta mitt i den och vara här i dag... Jag måste ha haft gud bredvid mig i bilen.

Har du sett bilderna på kraschen?

- Bara stillbilder. Höga farter kan få stora konsekvenser. Jag kom billigt undan.

Hur mycket minns du?

- Inget från själva kraschen. Jag minns förarpresentationen, ett depåstopp som vi gjorde när en detalj inte fungerade.

Sedan kraschen har ditt stall matat oss med rapporter om hur bra du mått. Från andra håll har det kommit uppgifter om att det varit överdrivet. Vad är egentligen sant?

- Det beror på hur man ser det. Det är viktigt att inse att det var en extremt kraftig olycka. Det var mycket nära att jag inte klarade det. Med det som utgångspunkt och var jag befinner mig i dag har jag gjort otroliga framsteg.

Vad kände du efter olyckan när du tänkte på att du snart ska bli pappa?

- Att det kommer att ordna sig. Självklart blir jag lite långsammare, vilket kanske till och med kan vara bra. Givetvis sätter det mer press på min fru. Men mina föräldrar kommer från Sverige för att stötta oss.

Oroade du dig för att kraschen skulle sätta extra press på din höggravida hustru?

- Jag vaknade inte förrän på torsdagen, flera dagar efteråt. Då var jag nästan helt borta av medicinerna och mindes ingenting.

Vad kände du när du vaknade?

- Jag tror att jag undermedvetet visste vad som hänt. En sak kan jag säga som slagit mig... Inte en enda gång har jag tänkt en negativ tanke. Jag har alltid fokuserat på att bli bättre, på något positivt. Det förvånar mig lite. Jag har inte varit sån. Förut har jag alltid väntat mig det värsta.

Positiv till nya tävlingar

Vad känner du för att tävla igen?

- Det är bara positivt. Men i dagsläget tar jag inga sådant beslut. Först och främst måste jag bli helt återställd. Jag kommer inte att köra en meter om jag inte är i fysiskt och psykiskt topptrim. Om jag inte kan återfå styrkan som krävs för att vinna finns det ingen anledning att hålla på med det här.

Vad betyder det om du inte kan köra igen?

- Det är ett beslut jag skulle vilja ta själv i stället för att tvingas ta det på grund av skador. Men just nu tänker jag bara på att återhämta mig fullt ut. Vi tar ett steg i taget.

Är du en sån som lätt tar i för mycket under rehabiliteringsträningen?

- Jag lyssnar på min kropp. Om jag är trött och har ont tar jag det lugnt. Men i går var det en sån fin dag och jag körde två varv i rullstolen för att få lite konditionsträning.

Han är inte gipsad

Gör det inte ont att träna med ett brutet bröstben?

- Jo. Med även om jag har många brutna ben är jag inte gipsad, vilket gör att jag kan röra mig. Bröstbenet kan jag inte göra något åt. Det bara är som det är. Det gör bara ont när folk skämtar och jag skrattar. Jag slänger ut dem efter ett par historier.

Vad gör du för att få tiden att gå?

- Jag har inte mycket dötid. Med tre träningspass per dag, ett bar besök och några telefonsamtal är jag upptagen 9 till 5. Jag har spelat gitarr, men inte så mycket. Det blir aldrig långsamt.

Hur ser framtiden ut?

- Om tre månader ska jag kunna ta av de stöd jag har på ryggen och magen. Om två till tre månader ska jag också kunna ta av de specialskor jag har på fötterna. Förhoppningsvis ska tillvaron kunna bli någorlunda normal om fem till sex månader.

Vad är det viktigaste just nu?

- Att komma tillbaka och börja gå igen. Allt blir så bökigt när man sitter i en säng och inte får stöd på benen när man ska flytta sig till en stol. Att gå till köksbordet är inget man tänker på förrän man inte kan göra det.

Så opereras han på nytt idag

Bräcks dag - timme för timme

Magnus Sundholm