Vem behöver omkörningar när man kan se sådana krascher?

SPORTBLADET

Monacos Grand Prix 2004 kommer att bli ihågkommet för en massa händelser. Eller rättare sagt: en massa krascher.

Tävlingen påminde mer om folkrace än formula 1 och man undrar om det inte vore på sin plats med kofångare istället för vingar på bilarna när de tar sig an furstendömets gator.

Tre våldsamma smällar förvandlade en förmodad procssesion till säsongen mest spännande race.

Takuma Satos blixtrande start som tog honom från sjunde till tredje plats innan den första kurvan angav tonen. När det bara någon minut började ryka om japanens motor förstog alla utom hans team att det bara var en tidsfråga innan japanens lopp skulle vara över.

När Honda-motorn slutligen gav upp i en plym av ogenomtränglig rök skedde det oundvikliga. David Coulthard klev hårt på bromsarna och Fisichellas Sauber rammade skotten med sådan kraft att han flög genom luften och landade på sidan mot räcket.

Kraschen hade kunnat undvikas

Att BAR inte lyfte Takuma av banan tidigare är ett mysterium. På så sätt hade man undvikit en ruggig smäll och dessutom besparat Honda en direktsänd motorexplosion.

På varv 41 var det dags igen. Ralf Schumacher saktade in i tunneln för att släppa förbi en varvande Fernando Alonso som hamnade bland gummiresterna utanför idealspåret och plöjde elegant rätt in i räcket.

Ralf Shumacher har varit inblandad i många incidenter den senaste tiden. Här var han dock oskyldig. Fernando laddade för hårt i sin iver att inte tappa den bortflyende Jarno Trulli. En mer rutinerad förare hade inte gjort samma misstag.

I den sista olyckan hjälpte det inte att rutin fanns i överflöd.

Krascher bakom säkerhetsbil tillhör ovanligheterna för att uttrycka sig milt. Men när Michael Schumacher och Juan Pablo Montoya är inblandade kan vad som helst hända.

Och det gör det också. Så fort Schumacher fick besked om att säkerhetsbilen var på väg in började han värma upp däck samt bromsar med häftiga accelerationer och inbromsningar. Montoya var visserligen varvad men colombianen verkade fast besluten att inte släppa Schumachers bakvinge.

Varför agerade Schumacher så?

I tunneln efter Portier smällde det. Schumacher tvingades bromsa så hårt att han låste framhjulen för att inte köra in i den framförvarande säkerhetsbilen. Montoya låg för nära för att hinna reagera. Något den följande Jarno Trulli redan noterat "Jag brukar lämna lite avstånd (när man ligger bakom säkerhetsbil) men Montoya gjorde inte det. De höll på att krascha redan i Mirabeau. Jag tänkte: här kommer det att hända något."

Han fick rätt, sekunder senare plöjde Montoya in i Schumacher som studsade in i räcket och slog av vänster framhjul.

Man kan fråga sig varför Schumacher agerade som han gjorde i den mörka tunneln. Man kan också fråga sig varför Montoya låg så nära. Svaret kan bara vara att han hade bestämt sig för att försöka köra om Schumacher i Ste. Devot efter omstarten.

Ja, han var varvad men tänkte inte missa ett tillfälle att visa världen vad han skulle kunna göra i en snabbare bil. Nu fick vi aldrig se omkörningsförsöket.

Fast vem behöver omkörningar med sådana krascher?

En tröst för alla Schumifans är att tysken inte gick misste om någon seger. Schumacher hade behövt köra ifrån Trulli med tjugo sekunder på hälften så många varv. En omöjlig uppgift.

Michael Schumacher var inblandad i en liknande incident på Monza 2000. Då var det Jenson Button som tvingades styra av i Parabolica för att undvika att ramma en däckvärmande Schumacher.

Per Gunne