F1 avgjort - då fick vi årets race

SPORTBLADET

Det var upplagt för promenadseger. Med tolv vinster på fjorton starter, hemmaplan och ett lyckat kval i ryggen hade Ferrari redan korkat upp champagnen.

Ett uselt däcksval samt en snurrning fick dock italienarna att sätta firandet i vrångstrupen och gav oss andra ett av säsongens bästa race.

Barrichello jublar.
Foto: GETTY IMAGES
Barrichello jublar.

Visserligen har Michael Schumacher den här säsongen stått för en massa historieskrivande när han raderat ut rekord i nästan varje lopp. Men inte ens de mest rättrogna ferrarifanatikerna orkar längre jubla över mirakel när de inträffar klockan 14 varannan söndag.

Det var därför med viss skepticism man bänkade sig för årets italienska grand prix. Förra veckans tredagars träning på Monza hade dessutom effektivt eliminerat alla möjligheter för att något team skulle schabbla till det. Garanterat fritt från överraskningarna alltså.

Enda ögonbrynshöjaren inför racestart var att Rubens Barrichello kvalat före Michael Schumacher för tredje gången på hela säsongen.

Två varv in i loppet var omkastningarna och frågetecknen så många att man tappat räkningen.

Barrichellos beslut att starta på regndäck visade sig gränsa till katastrof. Schumacher hade lyckats med konststycket att missa två av två möjliga kurvor och falla ner till en femtonde plats. Fernando Alonsos Renault sprintade fram längs Monzas kilometerlånga rakor på ett sätt som få trodde möjligt och Buttons BAR visade storform.

När banan så småningom torkade upp återgick händelserna till det normala. Ferraribilarna började flyga. Rubens Barrichello och Michael Schumacher snuddade vid 1.20-tider medan de andra förarna aldrig lyckades ta sig under en minut och 22 sekunder.

Nästa års världsmästare, McLarens Kim Räikkönen, försvann redan på varv tretton men var tre sekunder långsammare per varv än någon av Ferraribilarna. På Spa-Francorchamps för två veckor sedan seglade finnen ifrån Schumacher med en halv sekund per varv.

Skillnaden sitter i däcken. Om det var Bridgestone som klantade sig i Belgien eller Michelin i Italien är osäkert. Desto säkrare är att däckskriget hotar att förstöra racingen.

Mot slutet av säsongen minskar alltid prestandaskillnaderna mellan teamen. De som räknat fel i början av året får ordning på siffrorna medan de som hade alla rätt från start har svårt att förbättra sitt paket.

När Ferrari lyckas knipa en dubbelseger trots ett extra depåstopp för en bil och plats 15 för den andra efter första varvet måste man fråga sig om det inte är dags för ett hederligt däcksmonopol i den mest kapitalistiska av alla sporter. Annars väntar ännu ett rekord - i uppgivenhet.

Det var samma visa förra säsongen. När Schumi säkrat VM-titeln fick Barrichello upp farten. Under slutet av 2003 pratades det mycket om att nästa säsong (läs i år) skulle brasilianaren utmana om totalsegern.

Verkligheten blev en annan. Sällan har Barrichello blivit så frånåkt av sin teamkollega. Efter Spa och den sjunde titeln upprepar sig dock historien. Barrichello verkar minst lika snabb som Schumi, eller är det den senare som slagit av på takten?

Coulthardts kom visserligen in på en sjundeplats men hans enda chans nästa säsong är en styrning hos Jaguar. Det skulle vara en perfekt kombination, båda är lika oförmögna att vinna.

Skotten verkar inte lika hungrig längre. Han orkar inte ens förutspå att han ska bli världsmästare.

Per Gunne