Andreas Jonsson: ”Drömmen är guld”

Glödhet Jonsson jagar topp 8 på Friends i kväll: ”Är inte över än”

1 av 2 | Foto: LASSE ALLARD
Friends byter från fotboll till speedway i kväll.
SPORTBLADET

3, 2, 1, 0, 44.

Inom speedwayen är åldern ­bara en siffra bland många andra.

Det hjälper Andreas Jonsson att hålla drömmen om VM-guld vid liv.

– Det är inte över än. Mycket handlar om att vara motiverad och ha disciplin, säger 34-åringen, som är glödhet inför kvällens Grand Prix-tävling i Stockholm.

Greg Hancock kan säkra VM-­titeln i kväll, då Grand Prix-cirkusen rullar in på Friends Arena. Det anmärkningsvärda med den försvenskade amerikanen är att han fyllde 44 år i somras och blev världsmästare redan 1997.

Andreas Jonsson blir dock inte förvånad när han studerar VM-­tabellen.

– Han har åkt förbaskat bra och gjort sig förtjänt av det, säger han.

Blir man aldrig färdigutbildad som speedwayförare?

– Nej, aldrig. Jag kan lära mig massor och vill hitta ett koncept som gör mig jämnare.

”Har betytt mycket”

Greg Hancock, som bor utanför Norrtälje och är gift med svenska Jennie, hade förmodligen redan avgjort årets VM-serie om han inte brutit pekfingret på tre ställen under VM-deltävlingen i Gorzow. Han körde bara tre heat i den tävlingen och missade, på grund av finger­skadan, det senaste Grand Prix-racet, i Vojens.

Då slog Andreas Jonsson till och tog sin första GP-seger sedan 2011, säsongen han blev VM-tvåa efter just Hancock.

– Segern har betytt mycket. Jag känner mig bättre och tryggare och har kört stabilt sedan dess, säger Andreas, som förklarar framgången med att han äntligen har hittat en motor som passar honom och hans åkstil.

”Körde knattespeedway då”

Han ligger på elfte plats i sammandraget men har bara fem poäng upp till topp 8, som belönas med ordinarie platser i nästa års VM-serie.

Det är hans närmaste mål. Det långsiktiga är fortfarande att få ­kröna karriären med ett VM-guld.

– Det började jag fantisera om när jag var 13-14 år, och det är det jag fortfarande drömmer om.

Minns du första gången du ­kallades för Tony Rickardssons arvtagare?

– Jag var 17 år, skulle jag tro.

Han tog sitt första av sex VM-guld i just Vojens 1994. Minns du tävlingen?

– Ja, det var en grym upplevelse. Jag får rysningar bara jag tänker på det, hur han kör om Hans Nielsen. Jag hade precis börjat köra knattespeedway och har sett det på film massor av gånger.

Du blev juniorvärldsmästare och alla räknade med att du skulle ta över efter Rickardsson. Har det varit en belastning i jakten på det där VM-guldet?

– Nä, det tror jag inte. Jag har tagit många medaljer och vunnit många tävlingar. Nio GP-segrar, lag-VM-guld, sex individuella SM-guld... Jag har haft en framgångsrik karriär, men inte fått det att stämma över en hel säsong. Det är det som har varit det svåra. 2011 var jag rätt överlägsen från mitten av året. Om säsongen börjat i maj hade jag stått överst på pallen. 2004 hade jag också en kanonsäsong och vann snittligan i Polen, men just i VM har jag aldrig haft det flytet. Det har ­varit kopplingsstrul och motorstrul. Jag har ändrat för mycket och har inte haft hundraprocentig koll på ­alla detaljer. Tony, Nicki (Pedersen) och de andra förarna som har tagit många VM-guld vet exakt vad de gör.

”Var en chock”

Har konkurrensen hårdnat?

– Ja, går man tillbaka 15–20 år var det fem killar som kunde vinna VM. Nu kan någon vinna ett heat för att bli sist i nästa. Det är nästan som ett lotteri. Bartosz Zmarzlik vann i Gorzow, och vem trodde att (Martin) Smolinski skulle vinna i Nya Zeeland? Han gjorde sig förtjänt av det, men man var ändå chockad.

Du har haft två ganska tunga säsonger. Har tanken slagit dig att, nä, nu lägger jag av?

– Ja, det är klart. När man letar, letar och letar blir man till slut förvirrad och börjar tvivla på sig själv. Men sedan har jag tänkt tillbaka... Det här är mitt liv och när allt stämmer är jag med och slåss där uppe. Jag vet att jag är så pass bra.

Hur ser du på framtiden i dag? 34 år är bevisligen ingen ålder på en speedwayförare.

– Jag fokuserar inte på åldern, är fräsch i kroppen och motiverad. Det är fantastiskt kul att köra speed-way, så det är inte över än, säger Andreas Jonssonz.

Hancock leder VM

Poängställningen inför den näst sista VM-deltävlingen

1) Greg Hancock, USA 112 poäng

2) Tai Woffinden, England105

3) Kasprzak Krzysztof, Polen 104

4) Nicki Pedersen, Danmark 101

5) Matej Zagar, Slovenien 97

6) Niels-K. Iversen, Danmark 87

7) Chris Holder, Australien 80

8) Troy Batchelor, Australien 79

9) Fredrik Lindgren, Sverige 78

10) Darcy Ward, Australien 78

11) Andreas Jonsson, Sverige 74

12) Kenneth Bjerre, Danmark 70

13) Martin Smolinski, Tyskland 70

14) Jaroslaw Hampel, Polen 66

15) Chris Harris, England 40

Ytterligare två svenskar medverkar i kvällens tävling: Tomas H. Jonasson, som har fått ett wild card, och Kim Nilsson, som ersätter avstängde Darcy Ward. Den tolfte och sista VM-deltävlingen avgörs den 11 oktober, i Torun, Polen. De åtta bäst placerade förarna är direktkvalificerade för nästa års VM-serie. Matej Zagar, Jason Doyle och Chris Harris har säkrat sina platser via Grand Prix Challenge. Eftersom Zagar tillhör topp 8 lär även fyran från kval­tävlingen, Maciej Janowski, få en ordinarie plats 2015.

Mästarna på 2000-talet

Titta, sedan millennieskiftet har endast fem världs­mästare varit under 30 år

2000: Mark Loram, 29

2001: Tony Rickardsson, 31

2002: Tony Rickardsson, 32

2003: Nicki Pedersen, 26

2004: Jason Crump, 29

2005: Tony Rickardsson, 35

2006: Jason Crump, 31

2007: Nicki Pedersen, 30

2008: Nicki Pedersen, 31

2009: Jason Crump, 34

2010: Tomasz Gollob, 39

2011: Greg Hancock, 41

2012: Chris Holder, 25

2013: Tai Woffinden, 23