Sjöström: ”Allt kan hända i en OS-final”

Inför OS ställde Sportbladet hårda krav när de sökte sommarjobbare till en intervjuserie: Reportrarna skulle vara nyfikna, frågvisa, sportbesatta – och ha vunnit OS-guld. I del ett möter dubble OS-guld­medaljören Gunnar Larsson 43 år yngre Sarah Sjöström och pratar om sömn, träning och att bälga i sig sex liter fanta.

1 av 2 | Foto: Stefan Mattsson
Gunnar Larsson intervjuar vårt svenska OS-hopp Sarah Sjöström. De har aldrig setts förut men kan varandras karriärer. Gunnar Jansson vann två OS-guld vid sommarspelen i Mûnchen 1972, ett VM-guld och hann med att sätta tre världsrekord innan han pensionerade sig som 23-åring. Efter det har han bland annat jobbat på SR P4.
SPORTBLADET

Tidernas kanske främste svenske simmare menar att alla stora VM- och OS-guld kom inom nio dagar.

Under intervjun med Sarah Sjöström tar han fram Gunnarformeln och – hurra! – den pekar mot svensk guldfest på OS.

– Sarah, jag hoppas att din livskurva och prestationscykel fungerar, för det är precis nu du ska lyckas, säger han.

Sarah Sjöström är bara 17 år men har redan vunnit ett VM-guld och fyra EM-guld. Nu siktar hon mot sex distanser i London. ”Jag har medaljchans på alla”.
Sarah Sjöström är bara 17 år men har redan vunnit ett VM-guld och fyra EM-guld. Nu siktar hon mot sex distanser i London. ”Jag har medaljchans på alla”.

Gunnar Larsson slarvar ogärna.

Efter att ha åtagit sig att OS-intervjua Sarah Sjöström drar han upp riktlinjer för efterforskningen. I början av juli läser han gamla artiklar, putsar på hittills oställda frågor och ögnar 18-åringens schema. SM i Norrköping är bara ett par dagar bort, det vägrar han missa.

Så kommer fredag och ett ledsamt besked. Sjöströms halsont har inte helt gått över, så hon hoppar över tävlingen.

Gunnar lider med henne och beklagar att hans research drabbas. På lördag tar han ändå bilen 15 mil till Himmelstalundsbadet. Något kan det ge, tänker han.

En vecka senare sitter Gunnar Larsson på läktaren i Eriksdalsbadet i Stockholm. Hon är tjugo över nio. Norrköpingstrippen gav en trevlig lunch, lite babbel med Lasse Frölander, en spaning om modern startteknik och ”inside information från andra tränare”. Nu ser han Sarah laborera med bakre vinklingen på pallen för att optimera starterna. Hon märker Gunnar och hojtar till.

De har aldrig setts förut, men kan varandras karriärer.

Simliven har likheter, fast det ena har pågått i 61 år och det andra i 18, fast Gunnar säger ”sam” och Sarah ”simmade”. Båda slog igenom i unga tonår och var i världstoppen lagom till sitt andra OS.

Sarah vet att Gunnar tog dubbla OS-guld 1972 och hann med världsrekord och VM-guld innan han pensionerade sig som 23-åring. Gunnar kan varenda siffra om Sarah, till och med vilket datum hon tog VM-guld på hundra meter fjäril i Rom 2009.

Han planerar att återkomma till det under intervjun.

Efter presskonferens och dopningskontroll, det blir många av båda två före ett OS, sätter sig Sarah Sjöström och Gunnar Larsson i ett konferensrum bakom läktaren.

Var ska vi börja, Sarah?

– Jag vet inte. ”Vad heter du?”, kan man börja fråga mig.

Gunnar tar sats. Han är minutiöst förberedd, han kan journalistik från sin tid på radiosporten, han tittar ner – och fyrar av en kvadrupelfråga.

Jag tycker att OS är jävligt spännande. Du har varit med en gång tidigare och vet vad det handlar om, men hur tänker du inför det här OS:et? Var ligger fokus? Har du kommit in i bubblan? Vad händer i din hjärna just nu?

– Alltså, två veckor innan ett mästerskap brukar jag känna att det närmar sig, men jag har inte blivit så nervös den här gången. Det tror jag är bra.

Skar upp foten innan OS

Det tror jag också. Jag kan dra paralleller till mig själv. Jag var med på OS -68 när jag var 17 år och fick den erfarenheten. Sedan slog jag igenom på EM -70 när jag vann tre titlar och slog två världsrekord. Inför OS tränade jag i USA och tänkte ”jag får inte bli sjuk, jag får inte få ont i tänderna”. Jag drog faktiskt ut två visdomständer på våren -72 bara för att jag annars hade blivit förbannad på mig själv att ”nu har jag inte gjort det optimala”. Sedan åkte jag till SM i Norrköping i lördags och fick reda på att du var sjuk...

S: Ja…

G: ... det var inte jättekul, men jag hittade en annan parallell med hur jag förberedde mig. Det var tre veckor före OS som tv spelade in ett reportage om mig och min tränare Lars-Eric Paulsson i Båstad. Då sprang jag och snubblade på stranden och skar upp foten. Så jag fick sy x antal stygn.

S: Nej!

G: Det var alltså fjorton dagar före OS. Jag tänkte ”shit, det här kommer inte gå”. Men det var väldigt bra för mig att få vilan. Så jag kan tycka att din lilla sjukdom kanske är bra för dig.

S: Ja, det var en vecka när jag bara körde tre simpass. Det hade jag velat slippa, men tror ändå att det var bra att få vila och bli helt frisk. Det är bättre att vara sjuk då än några dagar före OS.

G: Var ligger fokus när du ska simma tre individuella grenar?

S: Fyra.

G: Femtio fritt också?

S: Yes. Men den räknas knappt. Jag simmar ju knappt.

G: Nej, jag tycker inte det heller. Det går så fort.

S: Man kommer i mål på en gång.

G: Är det någon sträcka där du känner ”den vill jag satsa mer på”?

S: Nej, jag har medaljchans på alla grenar. Femtio frisim har jag inte jättestor chans på, men kommer ändå kunna vara med i finalen och simma fort, tror jag. De andra grenarna är bra medaljchanser. De som leder de distanserna är lite bättre, men vi får se, allt kan hända i en OS-final.

”Mer explosiv i frånskjutet”

Sjöström siktar mot sex distanser i London. I maj vann hon EM-guld på femtio meter fjäril och hundra meter fritt, men på OS är hundra meter fjäril sannolikt bästa guldchansen.

Fast där visar värsta rivalen, amerikanskan Dana Vollmer, skrämmande form.

G: Har du kollat hur hon sam försök, ‧semifinal och final i amerikanska uttagningarna?

S: Ja, det är klart man håller koll på konkurrenterna. Jag var helt säker på att hon skulle simma på de tiderna (56,50).

G: Testade hon olika utgångsfarter?

S: Nej, hon simmade varje lopp likadant och är väldigt snabb första längden. Det måste man vara för att simma under världsrekordet.

G: … och för att man vet att du kommer på slutet.

S: Ja.

G: Jag såg dig träna starter i dag. Det gjorde aldrig vi. Vad är största skillnaden där mot när du slog igenom 2009 med VM-guldet i Rom?

S: Jag är mer explosiv i frånskjutet. När jag kommer under vattnet direkt efter start är mina undervattenskickar snabbare. Det är en detalj man måste fila på hela tiden. Ibland blir det lite tjatigt.

G: Hur mycket tid har du förbättrat där?

S: På träningen brukar vi klocka till femton meter. Det kan vara allt från 6,1 sekunder till 6,8 sekunder. Så det är ganska stor skillnad mellan en bra och dålig start.

G: Jag simmar för det jag kallar hus‧behov. Jag provade att kicka under vattnet femton meter och blev helt slut. Du har väl aldrig upplevt som det var förr: att man måste upp direkt och simma?

S: Nej. Just i starten måste jag jobba mycket med att komma upp innan femton meter. På träning är jag hela tiden väldigt nära att kicka förbi femton meter.

G: Ajaj.

S: Det jobbar vi jättemycket på. Det vore tråkigt att bli diskad för en sådan sak. Men i vändningarna kickar jag aldrig mer än sju meter. Max.

”Har aldrig tjuvstartart”

G: När jag var radioreporter på OS -88 i Seoul var det hundra meter ryggsim. Vi refererade ”det är en strykning på bana fyra, amerikanen...”, men när de vände vid 50 meter kom han upp! Han sam nästan femtio meter under vatten. Sedan ändrade man regeln efter det så att man bara får simma femton meter under vattnet.

S: Om regeln inte var femton meter hade vissa kickat ungefär hundra meter under vattnet. Då hade det varit ganska snabba tider i dag.

G: På SM såg jag att man får flytta ett block på startpallen nu. Innebär det säkrare starter, så att du inte tjuvstartar?

S: Ja. Jag har aldrig tjuvstartat på den.

G: Har du tjuvstartat över huvud taget?

S: Jag tror jag gjorde det någon gång när jag var yngre.

G: På min tid åkte man ut efter tredje gången man tjuvstartade.

S: Jag hade mer problemet att jag var för långsam. Min reaktionstid var ungefär en sekund från startpallen. Det är jättelångsamt. Man ska ligga på ungefär 0,70.

G: Jag såg på SM att de var nere på 0,63-0,64. Det var jävligt snabbt.

S: Jag är ganska stabil på 0,71, ungefär.

G: Är det något du skulle vilja fråga mig om när det gäller OS?

S: Hur känns det att vinna OS-guld?

G: Det kan jag inte berätta. Det måste upplevas. Så sätt i gång och träna.

S: Ja, precis.

G: Skämt åsido går det inte att beskriva med ord. Du har det inombords.

S: Visste du före loppet att du hade chans att vinna?

G: Nej. Jag hade bästa tiden i försöken men trodde att Gary Hall skulle vinna, för han var outstanding på fyrahundra meter medley. Mitt mål var att ta en medalj. Under loppet såg jag bara killen på bana fem, en ungrare, och den andra svensken, Bengt Gingsjö, på bana tre.

Att det var så tajt som det var, det hade jag ingen aning om.

S: Var det två tusendelar?

G: Ja.

S: Tänk om du hade jobbat med din start. Då hade du kanske vunnit med två tiondelar.

G: Ja, men nu ska jag visa: 1970 var det ”på edra platser”, då gick man ner och hade armarna bakåt, såhär, och greppade alltså inte pallen. När startskottet gick vevade man med armarna och slängde sig framåt. -72 greppade vi åtminstone, men vi kickade inte.

S: Tänk om du hade startat som vanligt, då hade du tjänat sekunder på det!

40 år skiljer Larssons och Sjöströms karriärer, men de största skillnaderna mellan dåtid och dagens simning (det Sarah kallar ”som vanligt”), har skett på nollnolltalet.

Hajdräktens intåg kullkastade allt vi tidigare räknade som starka världsrekord. Materialet och de heltäckande modellerna pressade flera tiondelar för alla simmare. Sarah Sjöström var en av dem som ”utnyttjade” hajdräkten till att slå världsrekord på hundra meter fjäril.

Sedan första januari 2010 är dräkterna förbjudna. Sjöström är glad över att slippa ‧böket.

G: Känner du skillnad i dag mot hur det var när de ”gamla” dräkterna fanns?

S: Ja, jag är snabbare i dag än jag var då.

G: Har du samma känsla i vattnet i dag?

S: Jag andas lite mer, för dräkterna var så tajta. Jag tycker det är skönt att man inte behöver stå en timme före loppet för att hålla på och dra på sig en dräkt. Det är nog därför jag är snabbare nu. Jag behöver inte hålla på och ta ut massa krafter innan.

G: Det tror jag också.

”Om jag säger 27:e juli...”

Gunnar fortsätter:

G: Jag vill ge dig ett gott råd inför de sista fjorton dagarna i Italien när du ska träna. Inför OS låg vi i den exklusiva orten Perstorp i Skåne. Jag vet hur hektiskt det kan vara på OS. Det gäller att vara mentalt förberedd, men också att vara utvilad. Så ta chansen och sov så mycket som möjligt. Jag delade rum med Sven von Holst och han var tokig på mig, men jag hade en jädra nytta av att sova. När jag hade vunnit OS-guldet var det ett jädra ståhej och dopningsprovet tog tre timmar att genomföra och krävde sex liter fanta för att kunna kissa.

S: Oj.

G: Journalisterna var vansinniga för att de inte fick intervjuerna före pressläggning. Det blev direktsändningar i radio och tv, sedan skulle man upp halv sex nästa morgon och simma upp och äta frukost. Så mitt råd till dig är att ladda upp sömnförrådet, för det kommer bli tufft på OS om det blir framgångsrikt. Vilket jag hoppas att det blir.

S: Tack så jättemycket för rådet.

G: Sedan vill jag fråga dig: om jag säger 27 juli, vad säger du då?

S: Vad börjar då? Är det OS-invigning den dagen?

G: Ja, bland annat.

S: Jag längtar dit.

G: 27 juli? Det ringer ingen annan klocka för dig?

S: Eh… nej.

G: 27 juli 2009 vann du ditt VM-guld.

S: Så kul.

Vann på ”Otursdagen”

G: Nu ligger det väldigt nära i dagar. Jag hoppas att din livskurva och prestationscykel fungerar, för det är precis nu du ska lyckas.

S: Verkligen.

G: 30 augusti vann jag fyrahundra meter medley på OS. Det var på min systers födelsedag. Jag vann EM och slog världsrekord på ‧fyrahundra meter frisim sjunde september, på dagen tio år efter att min mamma dog. Jag vann tvåhundra meter på OS ‧tredje september. VM-guldet 1973, som var mitt sista internationella lopp, vann jag sjunde september. Så min framgångssaga var mellan 30 augusti och sjunde sep‧tember.

S: Oj.

G: Det är viktigt. Det ska du också ta med dig. Du vet att du har lyckats i den här tidsperioden förr om åren.

S: Jag kommer bara ihåg att jag vann EM-guld på fredag den trettonde en gång. Då var jag jätteglad! Otursdagen!

Mot slutet av intervjun tar Gunnar Larsson fram ett montage av dem båda. I ett konstruerat ögonblick är Sjöströms EM-guld från ungerska Debrecen i maj och Larssons 40 år äldre triumf fångade.

G: En härlig bild. Jag hoppa vi får se fler sådana bilder på dig. Kör hårt, livet är kort.

S: Ja. Kötta, som man säger på simspråket.