Thomas Engdahl: Från vän till fiende

Thomas Engdahl tvingas säga nej till gamla kollegor

I sin nya roll som sportchef i SOK måste Thomas Engdahl säga nej till sina gamla friidrottares OS-medverkan
I sin nya roll som sportchef i SOK måste Thomas Engdahl säga nej till sina gamla friidrottares OS-medverkan
SPORTBLADET

ANNECY. I OS i Peking var Thomas Engdahl svensk förbundskapten i friidrott.

Då kämpade han för att så många som möjligt skulle få åka.

Nu är han en av ­fyra sportchefer i Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och en av dem som säger nej.

– Det är klart det är tufft att säga nej till folk man jobbat med, känner och tycker om. Det är därför det är bra att vi har våra gränser, säger han.

Det är en strålande sommarkväll i franska Annecy, där Frankrikes näst största insjö ligger spegelblank och hela atmosfären andas ­harmoni.

Men det är inte lugnet ­före stormen.

Det är lugnet e f t e r stormen.

I dag landar de första svenska friidrottarna för sitt förläger och Thomas Engdahl är här som SOK:s representant för att se till att allting fungerar som det ska.

Men de senaste veckorna har han varit under beskjutning från de som inte fick ­sina OS-biljetter.

– Ja, jag är förvånad att det blivit en sådan debatt, säger han.

”Måste nå målen”

– Jag träffade de aktiva i oktober och även om kvalgränserna inte var helt satta då, kom de snart efteråt och ingen reagerade. Men det är som vanligt. Alla tycker det okay då de kommer, men klarar man de inte när OS närmar sig så upplevs de plötsligt som väldigt hårda. Sedan kan man tycka vad man vill om våra kriterier, men det är den ribba som gäller. Problemet är väl att folk nomineras trots att de inte nått de gränser vi satt upp. Det gör att förhandssnacket ofta handlar om de får som inte får åka i stället för de som är i London för att prestera. Det känns lite trist.

– Friidrotten hade en ­motion på årsmötet 2009, då de ville att de internationella ­­a- och b-gränserna skulle gälla precis som de gör på ett VM. Men de fick väldigt ­liten respons och det blev ­inte ens någon diskussion.

Du och SOK har blivit ­ganska hårt åtgångna av sådana som Philip Nossmy och Mattias Jons som fick stanna hemma?

– Ja, men jag läser inte twitter som tur är. Det ­verkar som den här debatten förs främst via sociala ­medier och runt midnatt ­ungefär.

”Får svaret efter OS”

Men några elaka mail måste du ha ändå ha fått?

– Nja, det är klart att många löpare tyckte det var tråkigt att Mustafa ­Mohamed inte fick åka och vara med i maraton och det har man ju förståelse för. Men annars har det varit femtio-femtio. Många ­tycker det är bra att vi håller på våra ­gränser.

Men är det inte något fel då de som förhandsnominerades redan i höstas är de som är i sämst OS-form så här veckan före allt startar?

– Alla förbund vill ha så ­tidiga nomineringar som ­tidigt. Sedan kan man alltid diskutera fördelen med det. Min egen erfarenhet från ­friidrotten är att de som ­nominerats tidigt inte alltid presterat bättre än de som jagat. Men vitsen med en förhandsnominering är att de aktiva ska kunna koncentrera sig på att vara som bäst i OS. Sedan får vi se om de som jagat fortfarande levererar när det är dags. Det svaret får vi först efter OS.