Fullständigt kaos

Wennerholm: USA är överlägset störst – på och utanför planen

SPORTBLADET

Även om basket varit med som OS-sport sedan 1936 liknar det mer en uppvisningsgren numera.

USA:s Dream Team gör vad de behagar.

Och skapar kaos vid sidan om.

I går var det upprorsstämning då ett hundratal journalister inte ens kom in i arenan.

LeBron James dunkar i två av sina nio poäng mot Frankrike. Efteråt gratulerades han och de andra amerikanerna av presidentfrun Michelle Obama.
LeBron James dunkar i två av sina nio poäng mot Frankrike. Efteråt gratulerades han och de andra amerikanerna av presidentfrun Michelle Obama.

Det var USA mot Frankrike och amerikanarna gav inte ens pengarna tillbaka i en match de vann på halvfart.

98–71 låter inte så mycket, men det var ren uppvisning av de amerikanska NBA-stjärnorna.

En slam dunk-competition.

Det gjorde vad de ville, när de ville.

Samtidigt dödade den här matchen debatten om vilket Dream Team som är mest värt namnet.

Historiens första Dream Team från OS i Barcelona 1992 gjorde aldrig under 100 poäng i någon match och vann aldrig med mindre än 32 poäng.

De tog motståndet på lite större allvar, även om amerikanarnas nuvarande coach Mike Krzyzewski hyllade fransmännen efteråt och berömde både deras coach och deras spel.

– Vi gjorde en väldigt bra match mot ett mycket bra lag, sa han men det lät mer som de vanliga amerikanska artighetsfraserna.

Kobe fick vila

Fransmännen har en egen storstjärna i San Antonios Tony Parker (amerikansk pappa, holländsk mamma, uppväxt i Frankrike) och några NBA-spelare till. Men ingen med sådan stjärnstatus som amerikanarna.

Krzyzewski kunde också vila sina superstjärnor Kobe Bryant och LeBron James.

Bryant spelade exempelvis bara i tolv minuter.

Nej, det verkliga dramat utspelade sig på läktaren där världspressen inte fick plats och där ett hundratal journalister stoppades redan vid ingången.

Arrangörerna i London kräver biljetter till de största arrangemangen, men hade kraftigt missbedömt intresset för Dream Teams öppningsmatch och lämnade det öppet för alla.

Jag lyckades komma in sista sekunden innan ”grindarna” stängdes och hittade en ståplats.

Och de som inte släpptes in var inte glada.

Ett tag gick det varken att komma in eller ut ur arenan, då de utestängda journalisterna vägrade att flytta på sig.

I den mixade zonen efter matchen var det samma kaos.

Inte en millimeter att röra sig på.

En sann kontrast mot OS normala tillstånd, där de övriga deltagarna inte är i närheten av NBA-stjärnornas löner eller det intresse de skapar.

Uppvisning?

Jo, visst.

Även om ett amerikanskt Dream Team blev utslaget i semifinalen mot Argentina i Aten 2004, verkar det bara varit undantaget som bekräftar regeln.

Samma kaos som vanligt.