Flinck: Kvaliteten räcker inte till i det här dödliga sällskapet

SPORTBLADET

LONDON. Liken i Dödens grupp rör på sig – alldeles för mycket.

Nu krävs det en bragd av Sverige.

Nej, två – minst.

Jag har svårt att se det hända.

Dödens grupp är en väldigt sliten klyscha och jag hade verkligen ingen lust att släpa fram den än en gång inför damturneringen i OS.Men efter två omgångar kan vi konstatera att en bättre beskrivning av Sveriges grupp B finns inte. Liken i Dödens grupp rör på sig. Alldeles för mycket för svensk del.

Sverige förlorade mot Norge i går som förlorade mot Frankrike som spelade oavgjort mot Spanien som förlorade mot Sydkorea som slog Danmark som slog Sverige.

Ja, ni förstår.

Gruppen är visserligen vidöppen fortfarande – matematiskt.

Men samtidigt kändes det som att den stängdes ännu ett snäpp framför näsan på svenskorna i går.

Räddningsplanka är förstås att ta i, men det lag vi trodde Sverige skulle ta i varje fall två poäng mot – Sydkorea – toppar nu i stället gruppen.

Det kommer krävas mer

När lotten lyckades samla VM-ettan (Norge), VM-tvåan (Frankrike), VM-trean (Spanien) och VM-fyran (Danmark) i Sveriges grupp ihop med ett lag som slutade blott elva i VM för ett halvår sedan (Sydkorea) var det antagandet högst rimligt.

Men än en gång har koreanskorna legat och gnuggat lite så där hockeysovjetiskt i månader hemma på sin halvö och lyckats formtoppa sig till ett OS igen. Ni som hängt med här vet vid det här laget att Sydkorea varit i minst semifinal i samtliga OS sedan 1984.

Sydkorea har imponerat så här långt och känns som det kanske tredje bästa laget i gruppen.

Hoppet står till, som målvaktsikonen Mats Olsson sa till mig i natt utanför Copper Box, att koreanskorna inte ska orka spela sin krävande handboll i fem matcher.

Men Sydkorea väntar först på söndag.

Innan dess väntar först Frankrike, som Gulldén & Co har tre raka, tunga förluster mot i mästerskap, och sedan Spanien som alltså spelade oavgjort mot Frankrike i går.

Ja, ni hajar.

Det kommer att krävas två, kanske tre till och med, topprestationer för att detta Sverige ska gå levande ur Dödens grupp.

Jag hoppas jag har fel, men jag har svårt att se det hända – trots andra halvlek mot Norge i går.

– Vi behöver inte snacka om ett fall framåt och sån skit, för det vinner man inga matcher på, sa Per Johansson ärligt.

Men visst var det ett fall framåt jämfört med premiären mot Danmark och Norge var verkligen skakat.

Landslaget har vänt förr

Men ska man vinna mot Norge kan man inte bygga monster i deras mål – hur bra man än står i försvaret och raderar ut den fruktade Heidi Löke.

Och vi vet faktiskt ännu inte hur bra detta Norge egentligen är i OS. Men det vi vet är att det här svenska landslaget aldrig ger upp.

Johanna Ahlm började i går prata om känslan i Peking-OS.

Då inledde svenskorna med tre förluster för att sedan vända och lyckas ta sig till en åttondelsfinal via två raka segrar i det som då klassades som en mardrömsgrupp.

Eller som den norske förbundskaptenen Thorir Hergeirsson sa till mig i går, och jag tror verkligen inte hansa det för att jag är från Sverige:

– Är det något lag som tål att förlora de två första matcherna och sedan klara att vända och gå vidare så är det Sverige. Det är nog bara Norge som har samma moral. Jag tror dom kan ta sex poäng på de sista tre matcherna.

Snällt, men jag tror inte att kvaliteten räcker till den här gången – i det här dödliga sällskapet.