”Jag grät bara efter finalen”

Sjöström om infektionen bakom hennes simmarlivs värsta vecka

Sarah Sjöström åker i dag hem efter ett OS som inte blev som hon tänkt sig – mycket på grund av att uppladdningen inför tävlingarna stördes av sjukdom.
Foto: JIMMY WIXTRÖM
Sarah Sjöström åker i dag hem efter ett OS som inte blev som hon tänkt sig – mycket på grund av att uppladdningen inför tävlingarna stördes av sjukdom.
SPORTBLADET

LONDON. Sarah Sjöström kom till OS som Sveriges största guldhopp. Idag åker hon hem efter sitt simmarlivs värsta vecka.

Förklaringen: en infektion som vägrade släppa taget.

– Jag är fortfarande chockad, säger Sarah till Sportbladet.

Det skulle bli hennes OS, hennes stora steg in på den allra högsta stjärnhimlen. En kreditkortsmånglare gjorde henne till en del av ”Team Visa”, och som en av bara två europeiska simmare lyftes hon upp i påkostade kampanjer bredvid Michael Phelps och Usain Bolt.

Själv sa Sarah Sjöström att hon var nyfiken på att veta var hon stod.

Igår satte hon sig i en soffa för att berätta om ett OS som blev allt annat än vad hon drömt om.

– Det har varit… intressant.

När förstod du hur det skulle gå?

– Det kände jag redan i början av tävlingen, när jag inte orkade sista längden. Alla som ser mig simma vet att om jag är trött på sista femtio så är jag i dålig form.

– Jag blev lite lurad, jag trodde verkligen att det skulle gå bra, för jag hade tränat jättebra. Jag låg på snabba tider, konditionen var bra.

Hade ni gjort hundraprocents-jobb?

– Ja, vi gjorde maxlopptest innan jag åkte. Då låg jag på mina årsbästatider, på fjärilen i alla fall. Det var snabba tider, jag tänkte att det skulle gå hur bra som helst.

Förstod du redan efter försöken den första dagen att det inte var så?

– På fjärilsimmet kändes det okej, men när jag såg att frisimmet inte alls stämde i lagkappen så förstod jag att det skulle bli tungt.

…men du klarade att lura dig själv ett dygn?

– Jag hade ju fyra lopp första dagen. Då tänkte jag att ”imorgon är det bara ett lopp, då kommer det gå snabbare”.

– Men det är som det är. På hundra fjäril är det bara första- och fjärdeplatser på min meritlista…

Om du jämför fjärdeplatserna (Sarah kom fyra på tre distanser på VM förra sommaren), var det här jobbigare?

– Ja, det är klart. Jag visste att hundra fjäril var första dagen och att det var min största medaljchans.

– Hade jag simmat mitt årsbästa så hade jag tagit medalj. Samma på 100 fritt, hade jag simmat på mitt pers från december så hade jag varit sex hundradelar från guld. Det är smågrejer. Men när man blir så trött till slut så är man inte i form. När jag kom till femtio meter så kände jag att jag skulle kunna trycka på, men när jag gjorde det kom syran direkt.

Efter kraschen på 100 fjäril – ändrade du målsättning då?

– Det handlade mer om att bara ta sig till final sen. Hundra frisim gick helt okej, jag gjorde min snabbaste första femtia någonsin i semifinalen, men orkade ju inte.

Vad gjorde du efter fjärilfinalen?

– Jag badade av, ganska kort, sen gick jag därifrån och försökte ladda om så gott det gick. Jag var jätteledsen, tyckte bara allt var piss och ville därifrån.

En del stålsätter sig, andra omfamnar besvikelsen. Hur gjorde du?

– Jag grät ju bara efter hundra fjäril-finalen, resten av veckan tog jag det lugnt. Då hade jag redan förstått att jag inte var i form.

– Sen blev det inte medaljförhoppningar längre, det försvann efter två dagar. Men… livet går vidare. Många tror att livet går under när det blir så här, men man klarar sig. Livet g å r ju under, men bara i nåt dygn.

Kunde du tänka att det fanns några lärdomar att dra av alltihop?

– Men det är så man måste tänka! Nu blev det inte de bästa förberedelserna inför OS. Jag visste att jag simmade bra, men jag missade SM, och det gör stor skillnad. Det var sista chansen att få igång racingmusklerna.

Sarah Sjöström drabbades av halsfluss och lämnade återbud till SM, bara ett par veckor före OS.

Nu berättar hon att infektionen satt i längre än många visste.

– Vi skulle åkt till Paris och tävla, men dagen före gjorde vi ett blodtest och såg att jag fortfarande hade en infektion i kroppen. Då hade det gått två veckor. Jag hade käkat penicillin i två veckor och tränat samtidigt, vi testade tre-fyra olika penicillinsorter innan vi hittade rätt.

– Jag är ingen läkare, jag vet inte hur kroppen påverkas. Men jag kände på träningen att tekniken funkade, och då vet man att det kan gå bra på tävling också.

Går det att förklara allt med halsflussen, eller finns det något i säsongsupplägget att vara kritisk mot?

– Nä. Carl (Jenner, tränaren) sa till mig att om jag hade gjort de här tiderna nu utan att vara sjuk före då hade han varit förvånad. Nu blev han inte det. Och jag håller med honom till hundra procent.

Kan det tänka att ”allt det här kommer att vara historia snart”, att ha det perspektivet när man är mitt i allt?

– Jag hoppas verkligen att jag kan se tillbaka och bara skratta åt det här, och tänka att ”det var ju bra att det blev sådär”. Men samtidigt… OS är vart fjärde år, och det är sjukt svårt att hitta formen till just den tidpunkten. Dom som klarar det förtjänar all beundran. Det är så jävla stort. Som Michael Phelps, eller som Ranomo Kromowidjojo gjorde här.

Vad tror du att du lärt dig av OS?

– Hur det känns att ha en riktigt dålig tävling. Visst, Shanghai-VM var också trögt, men det var ändå bättre än det här. Nu får jag verkligen känna på en riktig smäll i ansiktet.

Har du klarat att att hålla isär dina prestationer som simmare och din självkänsla som, ja som Sarah?

– Ja, det tycker jag verkligen att jag klarar väldigt bra.

– Men… jag har inte hunnit komma upp ur vattnet än, riktigt. Jag måste hinna tänka lite först, och så är det för alla, även för de som vunnit guld. Man måste komma hem och packa upp väskan och så, det är då man förstår.

– Jag får komma hem och tänka igenom allt. Det finns inte så mycket att säga mer än… att jag inte är jättenöjd. Du såg hur ledsen jag var efter hundra fjäril – det sa mer än ord.

Var det svårt att behöva hantera media då, när du var så sänkt?

– Det svåra var att veta vad jag skulle säga. Jag visste inte ens själv vad som hade hänt, ni måste förstå att det är väldigt svårt. Jag hoppas ni fick ut nåt av det i alla fall.

– Man kommer upp ur vattnet och undrar lika mycket själv som ni undrar.

Du kände aldrig att du hade lust att bara fly?

– Jag ville ju vara med på hela OS.

– Alltså… det var en intressant resa. Det var inte upp och ner, utan bara ner, hela tiden (skratt).

Du twittrar, och är aktiv på sociala medier. Det var du även under OS. Hur tänker du kring det?

– Man kan inte bara stänga in sig i sin bubbla, man måste se världen utanför också. Jag tycker att det är kul att twittra lite.

Fotbollsspelare säger alltid att de inte läser tidningar, men de flesta gör det ändå.

– Jag kan erkänna att jag läser tidningar. Jag läser vad du skriver. Passa dig.

Det fanns stora förväntningar på dig i det här OS:et, inte bara från oss utan också från till exempel dina sponsorer. Känns det jobbigt att inte kunna nå upp till dem?

– Jag tänker inte så mycket på det. Jag har mina egna förväntningar, man ska ha höga mål och sikta högt, sen får man se efter var man hamnar. Jag är chockad fortfarande, för jag trodde att det skulle gå mycket bättre än det gjorde.

Vad bär du annars med dig av OS-simningen som helhet?

– Nu var det flera femton-sextonåringar som vann, och jag sa ”hur FAN går det till? Det är ju helt sjukt!”, och mina kompisar fick förklara att ”Sarah, du har ju gjort det själv”.  Jag var lika liten när jag vann VM 2009. Jag har svårt att fatta det nu.

Vad tror du att det beror på, att så många unga varit så bra?

– Dom har inte hittat sin kapacitet än. Jag var där i Rom, jag hade inte en aning om var min kapacitet låg.

En annan sak – tror du att det hade förändrat något om 100 fjäril hade legat sist på programmet, så att du hade fått simmat det i lördags? Är du i bättre form nu?

– Jag tror faktiskt inte det. Jag har inte simmat på mina pers någonstans. På 200 fritt var jag tre sekunder ifrån, på hundra fjäril och hundra fritt en sekund ifrån.

Sarah Sjöström ler och rycker på axlarna.

Hon ger samma intryck som hon alltid gör; positiv, energisk, stark. Möjligen är hon lite konfunderad fortfarande, när vi pratar om simningen finns fortfarande stråk av osäkerhet, som om den senaste veckan inte riktigt sjunkit in ännu.

Hon ska åka hem till Sverige nu, till en ordentlig semester. Hon har redan bestämt sig för att inte tävla i världscupen i höst och vinter, hon ska ”gå i skolan, ta körkort och såna grejer”.

Vi pratar om resten av OS, Sarah jagar biljetter till hundrametersfinalen med Usain Bolt men säger att det verkar tufft att få tag på.

– Det vore grymt coolt att se finalen, säger hon.

Några timmar senare vinner Bolt finalen överlägset. Sarah twittrar ut en bild från läktaren, hon fick tag på biljett och fick se en av OS höjdpunkter på plats.

Hon kommer att ha chansen att bjuda på dem själv, senare i sin karriär.

Det är bara det att det är fyra år till nästa gång.

FAKTA

SARAHS OS-FACIT:

100 fjäril: 57,17 (4:a)

50 fritt: 25,08 (14:e)

100 fritt: 53,93 (9:a).

200 fritt: 1.58,12 (12:a)

4x100 fritt: Sverige 8:a (Diskade i finalen)

4x100 medley: Sverige 10:a (4.00,76)