”En seger för damfotbollen”

SPORTBLADET

LONDON. I fjol gjorde det japanska laget ett starkt intryck. De tekniska, kvicka spelarna kom in med ett "Barcelonaspel" som överraskade motståndare och fans.

De tillförde damfotbollen en ny dimension.

På VM räckte det till guld, den här OS-kvällen var det fysik, inställning, en skoningslös målvakt och en skottsäker matchhjälte som vann.

USA försvarade sitt OS-guld och lagets svenska förbundskapten Pia Sundhage fick ännu en chans att fira inför rekordstora publiken, 80 203.

Men hon var inte helt avslappnad på vägen fram till segern, Pia Sundhage vankade upp och ner från det tekniska området i en oro för att resultatet 2-1 skulle hålla när Japan tryckte på efter sitt reduceringsmål i andra halvlek.

Men låt oss backa lite.

USA tog greppet om matchen och segern genom starka individuella insatser men också genom ett alldeles för naivt japansk försvarsspel.

Ingen press när Alex Morgan lyfte in inlägget i första som en helt omarkerad Carli Lloyd nickade in i full fart redan efter åtta minuter. Sen i andra halvlek fick matchvinnaren Carli Lloyd driva helt utan att störas till ett skottläge som hon hanterade snyggt. 2-0.

Solo stoppade Japan

Japan hade fram tills dess haft två stolpträffar och det krävdes en enorm enhandsräddning när Yuki Ogimi i den 18:e minuten kom helt ren och kunde nicka Nahomi Kawasumis inlägg.

Chansen, som var en av Japans absolut bästa, var resultatet av ett vackert anfall. Men allt för sällan blixtrade Japans passningspel till ordentligt i den första halvleken. De tenderade att hamna i ett längre spel med mycket höjdbollar. Det är inte Japans styrka.

I andra halvlek efter Japans reduceringsmål blev det ett rejält tryck mot USA:s mål.

Men som flera gånger tidigare under kvällen agerade målvakten Hope Solo med killerinstinkt.

USA höll ut, vann matchen och fick sitt guld.

Det var rörande scener på Wembley efter finalen.

Den stora glädjen men framförallt lättnaden hos amerikanskorna som stenhårt gått ut med att det enda som gäller är guld.

Och tårarna hos japanskorna.

Tack för showen

Jag följde det japanska laget under gruppspelet, såg deras värme och glädje och den respekt som förbundskaptenen Norio Sasaki skapat i det här laget.

Nu stod de i ring, besvikna och ledsna.

Men torka tårarna.

Vi tackar för uppvisningen.

Och vi tackar för inramningen. Det var en OS-final med en historisk publiksiffra.

En seger för fotbollen i stort, men i synnerhet för damfotbollen.