Bergström: Det känns som dubbla OS-guld

SPORTBLADET

Sotji. De har pressat sig igenom isande smärta, personliga tragedier, operation, sjuksängar, tvivel och uppgivenhet.

Nu står Dario, Johan och Daniel på andra sidan.

Nu står de på pallen, sida vid sida.

Kristoffer Bergström.
Kristoffer Bergström.

På femtio meters håll var det svårt att skönja ansikten.

Jag glodde ner i startområdet inför starten för att urskilja hur åkarna laddade. Men vem var vem? Överdragskläder, västar, blåbär, vallare, en skog av blurriga personer, omöjliga att urskilja från varandra.

Förutom Johan Olsson, då.

Honom missade man inte.

Den vita kragen var uppfälld, mössan nerdragen, ett par feta svarta lurar över skallen som ett diadem. Och om kläderna inte utmärkte honom nog gjorde rörelseschemat det. Han lyfte armarna och krokade dem över huvudet. Stretchen var densamma som i utförsbackarna på slutet av VM-femmilen i fjol, när musklerna krampade men han inte tänkte ge sig.

Sex lopp – sex vinnare

Det var närapå lika svårt att peka ut en favorit i fältet. De sex senaste loppen på distansen hade haft sex olika vinnare: Alex Legkov, Maksim Vylegzjanin, Alexej Poltoranin, Pål Golberg, Eldar Rönning och Petter Northug. Tre av dem hade strukit sig till dagens lopp. Golberg hade halkat in som andrareserv efter Didrik Tönseths sena återbud.

Arrangörerna verkar ha haft samma problem. I det faktablad de distribuerar beskrevs 15 km klassiskt som ett lopp dränerat på stjärnor, där "Northugs lagkamrat Martin Johnsrud Sundby och Johan Olsson (Sve) har lika goda chanser som någon annan att vinna sina första individuella olympiska guld".

Nästan lika svårt, alltså, men med samma undantag för Johan.

Han kom till OS utan ett enda tävlingslopp på två månader men förväntades dominera. Han har haft problem med virus, revben, lunga, benhinnor, men när vi pratade för två dagar sedan sa han sig vara helt säker på sin egen maxkapacitet. Han var helt trygg i att han skulle disponera loppet korrekt. Bekymret var att han inte hade någon uppfattning om världselitens fart. Hans perfekt avvägda lopp kunde ge första eller sextonde plats, han hade ingen aning om vilket, sa han.

Helt utan svackor

Vi vet nu.

Vi vet att han stred i toppen mot namn som Iivo Niskanen och Alexander Bessmertnykh i halva loppet, men sedan drog ifrån dem. Vi vet att han från start till mål, helt utan svackor, låg på pallplats.

Vi visste hela tiden att det skulle hålla med breda marginaler till karriärens tredje individuella OS-medalj.

Dario Cologna var omöjlig att slå. Inför säsongen skadade schweizaren vristen och opererades. Han missade hela tävlingsvintern fram till OS, men hann i toppform lagom till spelen och lekte i dag hem sitt andra guld.

Cologna och Olsson gled i mål sida vid sida. Två personöden, två ensamvargar, två plågade personer som lyckats kraftsamla nog för att vinna de två ädlaste medaljerna.

Historien var vacker redan där, men förgylldes fyra minuter senare.

Richardssons år ännu tyngre

Daniel Richardssons har genomlevt ett ännu tyngre år. I somras blev han och hans vän påkörda av en skenande bil. Vännen omkom, Daniel lämnades med sår över benen och i själen.

Den invärtes smärtan bär han fortfarande med sig, men benskadorna har läkt. Daniel har slitit sig tillbaka till världstoppen igen och tog i dag en egen väg till sitt livs första individuella OS-medalj. Han låg på plats 30 vid första mellantiden, plats 13 vid andra, 11 vid tredje. När 600 meter återstod var han fortfarande fyra, två sekunder från pallen.

Med sina sista krafter, genom illamående och plågor och skit, stakade han slutmeterna en aning snabbare än Iivo Niskanen. Bronset bärgades med två tiondelar.

Sverige har hittills tagit sju medaljer på OS. Två brons och fem silver. I vanliga fall kan man klaga på att vi inte kan vinna, men envisas med att roffa åt oss platser som första och andra förlorare, men i dag känns det inte så.

I dag känns det som att vi vunnit dubbla OS-guld.