”Hade varit roligt om hon fått uppleva det”

Succé – då går Nelsons tankar till hans mamma

1 av 2
SPORTBLADET

Lars Nelsons väg till guldet har varit lång och på senare år metodisk.

Som 22-åring fick skid­åkaren övertalas för att fortsätta efter en period med svaga resultat och en personlig sorg.

– Min mamma gick bort i cancer. Det påverkade motivationen som redan var låg, säger Sveriges okända stafetthjälte.

Lars Nelson, 28, var en doldis ändå tills i går när han gav sig ut på första sträckan i OS-stafetten.

Han gjorde en stor insats, men det kunde ha slutat med en riktig flopp. I inledningen av loppet trampade ryssen Dmitriy Japarov av Lars Nelsons skida.

– Jag hann tänka att nu går det här åt skogen, säger han.

Han fick på sig skidan, hann i kapp, drog upp farten och lade grunden till guldet när han kom in först till växlingen.

– Det kanske roligaste av allt är att jag bidragit starkt till det här guldet och inte bara tagit mig genom den här sträckan, säger Nelson.

Han har slagit igenom först som 28-åring efter fyra år av en systematisk träning-mat-vila-satsning.

När han var runt 22 år gick det tungt i spåren. I samma veva dog hans mamma Jill Nelson i cancer.

– Det var inte roligt att hålla på då och motivationen var redan låg. Jag ville sluta tävla för säsongen, säger han.

Han tror att den personliga tragedin gav honom en inre styrka.

– Jag har lärt mig att kontrollera känslor på ett sätt som kanske, ja, jag kan nästan verka känslokall ibland. Det kan hända att jag har haft nytta av det inför OS.

Går dina tankar till henne en dag som denna?

– Klart att jag tänker så. Jag har tänkt tidigare under OS att det hade varit roligt om hon hade fått uppleva det här. Hon var ofta, precis som farsan, med när jag tävlade.

Nelson om sin Förstasträcka

”Ryssen klev rakt på mina skidor, bindningen åkte upp och skidorna lossnade. Jag tänkte att nu går det åt skogen, men såg att de andra inte hunnit så långt. Jag kom i kapp, jag var och kände på dom på andra varvet. Formen kändes bra, så jag kunde köra. Jag var aldrig på gränsen till min kapacitet.”