”Ingen människa i Sotji har mer tur än Emil Jönsson”

SPORTBLADET

SOTJI. Jag har inte koll på om någon olympier har blivit vunnit på lotto de senaste veckorna.

Om någon har skjutit stolpe-in tre gånger i samma match eller funnit kärleken.

Jag vet bara detta:

Ingen människa i hela Sotji har mer tur än Emil Jönsson.

Sportbladets Kristoffer Bergström.
Sportbladets Kristoffer Bergström.

Vi tar det i rätt ordning: Stina Nilsson har stått för dagens stora svenska insats, oavsett om en låtsaskung i ett hockeymål varit briljant. Hon hade sackat på sin andrasträcka, Tyskland såg ut att segla ifrån mot bronset, men 20-åringen fann ny kraft när Ida Ingemarsdotter växlade och skickade ut henne på sistavarvet.

Stina höll en frustande Justyna Kowalczyk bakom sig i klättringarna, åt meter på meter mot Denise Herrmann och gled ikapp inne på stadion. Tidigt på upploppet såg man på kroppsspråk och frekvens att svenskan var på väg om. Jodå. Med hundra meter kvar ägde hon spurten. Bronset var bärgat.

Sjukhus mer aktuellt än medaljceremoni

De svenska herrarna gled också just i mål. Emil Jönsson och Teodor Peterson landade på samma medaljplats som damerna, men där slutar likheterna mellan insatserna.

Den svenska duon hade på förhand varit favoriter ihop med Norge. I semifinalen visade en utpumpad Ola Vigen Hattestad att det var mer aktuellt att han skulle spendera kvällen på sjukhus än på medaljceremoni, därför kändes svenskarnas chanser än bättre.

Men i finalen höll inte orken. Den extremhårda banan, den höga höjden och kanske klättringen på slutet sög musten ur våra renodlade sprinters kroppar. I stället firade distansvana åkare som Maxim Vylegzjanin (Ryssland) och Iivo Niskanen (Finland) triumfer. De tog sina lag till guld och silver.

Jag orkar inte

Men bronset?

Alltså jag orkar inte.

Sverige var borta, det var Tysklands, men så slog Stora Bradburyblixten ner igen. Tim Tscharnkes fall strax före mål var inte lika spektakulärt som masskrocken i sprintfinalen och sannerligen inte i paritet med shorttrackincidenten 2002 som har fått namnge alla liknande händelser, men att Emil Jönsson för andra gången på två starter i OS ska tura hem en bronsmedalj är nog för att vi ska börja ana att Gud är född i Årsunda och gynnar sina hemmasöner.

Emil kommer inte vara nöjd med sin insats i dag heller, det ligger inte för honom. Men hans två misslyckanden har belönats med två brons. Det är så orimligt tursamt att jag just nu inte kan svara på om vi ska jubla.