Här tar Sverige tar emot bronsen

SPORTBLADET

SOTJI. Emil Jönsson fick två bronsmedaljer efter att flera konkurrenter ramlat.
Men själv känner han inte att han haft tur:
– För medaljskörden har jag haft tur, men för min personliga del är det inte de känslorna, säger Jönsson.

Svenska bronshjältar.
Foto: STEFAN MATTSSON
Svenska bronshjältar.

Ni känner redan till historien om Emil Jönssons märkliga OS. Två gånger har han varit på väg att missa medalj i sprint. Men båda gångerna har en bitter placering utanför pallen förvandlats till en OS-medalj.

Flera motståndare har ramlat framför Emil Jönsson och förtvivlan har bytts mot medaljglädje två gånger om. Dubbla ”Bradbury-brons”, alltså, skridskoåkaren Steven Bradbury som under OS 2002 tog guld sedan övriga åkare kraschat.

I kväll fick Jönsson och Teodor Peterson ta emot bronsmedaljen från sprintstafetten. Det fick även Ida Ingemarsdotter och Stina Nilsson som precis som herrarna tog brons i sprintstafett.

– Jag kände mer glädje över den här, nu var det roligt att stå på pallen, säger Jönsson.

”Kände mig helt rökt”

Annars har det varit en turbulent vecka.

– Det är speciella känslor. Många säger att man har sån tur, men jag känner inte att jag hade tur i individuella sprinten. Klart fört medaljerna räknat var det tur, men inte för min känsla, det var inget kul. Det kändes som jag inte fick chansen i individuella finalen.

– Jag hade velat står där med pigga ben inför finalen så därför känns det fortfarande inge kul. Jag kände mig helt rökt innan det hade börjat. Ändå fick man ett brons på vägen. Det tog många dagar bara att veta vad man ska tycka om medaljen.

”Det var inte tur”

Bronsmedaljen han tog i går i sprintstafetten tillsammans med Teodor Peterson tänker han definitivt inte be om ursäkt för:

– Det har varit mycket Bradbury-vinkel och allting, men jag känner mer och mer för den här medaljen, det var inte tur, vi var ändå fyra. Vi kämpade oss till att vara där framme och det känner jag en riktig stolthet för.