”Jag önskar att jag hade njutit mer”

Erica Johansson om karriärens plötsliga slut – och drivkraften av att bli sedd

1 av 6 | Foto: Peter Kjellerås/Aftonbladet Arkiv
Spexare. Erica Johansson ställde ofta upp på spexbilder.
ANNONS

 ■ ■ ■ Vi har alla våra egna minnen av de magiska ögonblicken.

 ■ ■ ■ Gulden och de skimrande framgångarna.

 ■ ■ ■ Men hur är det med stjärnorna själva, vad minns de?

 ■ ■ ■ Under vinjetten ”Guldkornet” berättar våra största stjärnor om sina bästa idrottsminnen – från den egna karriären eller helt andra händelser som etsat sig fast.

I dag: Erica Johansson, svensk friidrottsprofil.

Hon var bara 15 år men vann silver i junior-EM i längdhopp.


Och tangerade det svenska seniorrekordet på 6,50.


– Uppmärksamheten var den stora drivkraften, säger Erica Johansson, 41.



Hon tvekar inte en sekund när hon får frågan om sitt starkaste idrottsminne.

– Det var 1989 när jag som 15-åring fick åka iväg på junior-EM och tävla mot dem som var fyra år äldre. Och att lyckas ta en silvermedalj… det var det största i min karriär, säger Erica Johansson som 1992 vann guld i junior-VM och år 2000 EM-guld inomhus.


Varför lyckades du?


– Jag var väldigt aktiv som barn och fick väldigt bra grundträning redan som liten. Jag stärkte kroppen genom den naturliga leken. Hoppa hopprep, klättra i träd, hoppa ner och ta emot sig. Där lade jag grunden till min fysik. Sedan är det självklart genetiskt också.


Var hittade du drivkraften och viljan att bli bäst?


– Jag ville bli sedd och det blev jag. Då ville jag bli ännu bättre för att synas ännu mer. Det gav mig energi att satsa mer. När det var tråkigt att träna tänkte jag hela tiden att mer träning ger bättre resultat och därmed mer medieutrymme. Jag hade aldrig något konkret mål att vinna OS-guld eller VM-guld. Jag var bara ganska nöjd om jag var med i gamet och höll mig kvar där uppe.

Är det något du ångrar eller kunde gjort annorlunda?


– Jag kunde varit mer aktsam i skadedrabbade lägen. Avbryta direkt i stället för att forcera. Ta det lite lugnare och bygga upp kroppen. Jag önskar att jag visste allt jag vet i dag, men det säger ju alla som lagt av. Man kunde ha njutit mer av tävlingssituationen och inte tagit allt så allvarligt. I stället var man så nervös att man fick kissa fem gånger innan man gick ut på arenan. Allt blir så superseriöst och stack man ut hakan på något sätt så skulle man alltid försvara det sen.

Erica Johansson gjorde sin sista tävling som 27-åring. Tanken var att hon skulle fortsätta efter att hon hade fött barn 2002, men en skada i bäckenet satte stopp.


– Det var tråkigt att karriären inte blev längre. Jag hade gärna hållit på fram till EM i Göteborg 2006, det hade varit häftigt. Jag har alltid gjort bra tävlingar på Ullevi och det ger mersmak om man vet att man kan hoppa långt på ett ställe.

Ditt bästa tips till ungdomar som vill bli elitidrottare?


– Att sätta upp en målsättning och göra en handlingsplan. Var är jag och vad vill jag? Man är ofta vilsen i den åldern och tänker typ vi får se hur det går. Men man måste ha struktur och tänka idrott även när man inte tränar. Man måste leva med sin idrott och lyssna på sin kropp. Och våga ta hjälp från de som har gjort resan. Sedan måste man behålla ödmjukheten och inte tro att man är världsbäst för att man slår igenom i Sverige när man är 19 år gammal.

Vad tycker du om svensk friidrott i dag?


– Fantastisk, men jag är orolig över alla skador som kommer. Det är många överbelastningsskador. Det maxas lite för hårt för att man är sugen på snabba framgångar. Sedan säger jag till de unga tjejerna som jag coachar: sluta inte. Fortsätt om ni har möjligheten. Det finns många jättetalanger som är jätteduktiga som 19-åringar, men så blir det avbrott på grund av skador och så kanske man lägger av. Men vissa kanske är som bäst när de är 25. Man behöver år av kontinuerlig träning för att bygga upp kroppen. Generellt sett inom idrotten stirrar man sig blind på framgång i tidig ålder och det är synd.


Hur ser ditt liv ut i dag?


– Jag är coach för ett hundratal motionärer hemma i Landvetter. Vanlig fysträning tre gånger i veckan. Barnen kan vara med också så många par kommer. Syftet är inte att bygga muskler eller få avsevärt bättre kondition utan det är ett paket så att man klarar normal arbetsbelastning. Jag själv har tyvärr en del muskelobalans i kroppen och har fått problem med inflammationer. Det kan vara smart att träna smart även när man är vuxen, haha.


Vad hade du gjort i dag om du inte haft en idrottskarriär bakom dig?


– Jag hade nog varit polis och gått den vägen. Förmodligen jobbat som supporterpolis i Göteborg.


– Ditt starkaste idrottsminne utanför din egen karriär?
 Stefan Holms OS-guld 2004. Det var så spännande att det inte var klokt. Att den lilla människan kan hoppa så högt, ofattbart. Den finalen hade allt man kan tänka sig.