Nyårslöften och den större upplevelsen

SPORTBLADET

Pokeråret 2008 går mot sitt slut, och som traditionen bjuder bör du stanna upp och reflektera – inte minst över hur ditt eget spel har gått.

Jag har här tidigare predikat vikten av att vara ärlig mot dig själv; och har du följt mina råd om att noggrant föra bok över ditt spel, ska du nu inte bara veta ditt netto utan också vilka dina starka och svaga sidor är.

För egen del har liveturneringarna gått bra, med bland annat en placering i pengarna i VM och en vinst i London, och kontantspelet har också gått plus; däremot blev det bara aningen mer än jämnt upp i sit-and-gospel på nätet, av någon anledning.

Det får bli mitt eget nyårslöfte: omläsning av lite litteratur med strategi och taktik i ämnet. Och jag behöver träna mera på seven card stud, som jag faktiskt backat lite på under året trots att det är ett av mina favoritspel.

Om du har förlorat under 2008, är det OK förutsatt att den utgiften antingen kan bokföras på nöjeskontot, eller att du ser den som rimliga lärpengar. Och om du har gått plus, så grattis! Och i bägge fallen har du förhoppningsvis, tack vare att du fört bok, en klar uppfattning om vilket slags spel du är bäst på respektive på vilka punkter du i stället behöver skärpa upp dig.

Glöm inte pokerns hemligheter

Men glöm inte av en av pokerns hemligheter: att du för att bli en bra spelare måste uppskatta den större upplevelsen.

Alla har vi stött på motståndare för vilka pokerbordet verkar fungera som en form av tortyr: de är ständigt missbelåtna, utstrålar uppgivenhet, stönar över varje beslut och lämnar till sist bordet arga och nedslagna. De saknar helt enkelt spelglädje.

Men om du uppskattar poker för den större upplevelsen – för den sociala gemenskapen, för den intellektuella utmaningen i att spela väl i alla slags situationer, och för den taktila njutningen som ligger i att fysiskt hantera kort och marker – så hjälper det dig till ett mera välbalanserat spel där du till exempel tålmodigt kan lägga många dåliga händer

i rad, eller hantera en badbeat utan att tappa fattningen.

Sitter du med enbart för att försöka vinna till varje pris, blir det svårare för dig att filosofiskt acceptera de sittningar där du

i stället förlorar. Tänk på tennisstjärnan Martina Navratilovas ord: ”Segerögonblicket är alldeles för kort för att man ska leva för det och ingenting mera.”

Gott nytt pokerår, kära läsare!

Dan Glimne