Mellanstick: Vad som helst utom sanningen

Dan Glimnes pokerteori

SPORTBLADET

Den svenske konstnären Bengt Lindström har gått ur tiden, och förtjänar att uppmärksammas även på denna sida: han erkände i intervjuer att det var de 150 dollar som han vann i poker på båten från New York till Europa som blev startkapitalet för hans konstnärskarriär i Paris. Se där vad spel kan påverka ens liv...

Och i höstas avled britten Rob Gardner av cancer, blott 36 år gammal. Vi är skyldiga honom en hel del: det var Gardner som 1998 skapade anfadern till alla moderna pokerprogram, Late Night Poker, och kom på innovationen att visa spelarnas hålkort i bild. Frid över dessa två gentlemäns minne.

Sanningen är förbjuden

Men dagens lektion ska ta upp ett annat ämne, föranlett av en incident som inträffade när jag spelade på Palm Beach Casino i London i förra veckan. En ung tysk höjer från mellanposition och får bara en syn, av en hetlevrad levantinsk herre som redan förlorat halva sin markerstapel. Floppen är 4-6-J och det blir rundcheckning; turn är K, tysken betar ut, och hans motspelare frågar misstänksamt: ”What do you have in hand, a pair of fours?”

Tysken ser besvärad ut, men svarar sedan ”That was a pretty good read.” Jag hinner tänka ”Uh-uh, han har verkligen fyror”, innan motspelaren kontrahöjer all-in. Den unge tysken säger blixtsnabbt ”Call!” och vänder upp sin hand: 4-4, mycket riktigt. Hans triss står sig och vinner potten mot den andres K-Q off.

Nu utbryter kalabalik: levantinen protesterar och kräver att tyskens hand ska dödförklaras, eftersom han ”avslöjat den i förväg”. Jo, det finns faktiskt en sådan regel på brittiska kasinon och kortklubbar: en spelare som före visningen verbalt eller visuellt avslöjar sin hand, får den automatiskt dödförklarad. Man får alltså påstå vad som helst om sina kort utom sanningen, ironiskt nog.

Alltid säkrast att hålla truten

Floor managern tillkallas och förhör oss vid bordet, men godkänner till sist tyskens hand: ”... a pretty good read” är inte detsamma som ett exakt erkännande av det där paret i fyror.

Vad lär man sig då av detta? Jo, att man alltid i förväg ska sätta sig in i de lokala reglerna; och att man i tveksamma fall utöver ett modikum av social konversation bör hålla den egna munnen stängd, och låta markerna och korten föra ens talan.

FAKTA

Det är finalen av en mycket stor och viktig turnering, och du och ett fruktat brittiskt proffs är heads-up om titeln och ett antal miljoner kronor. Före floppen synade du bara från knappen, och proffset checkade. Efter floppen betar proffset snabbt ut 60 000, och du synar med ditt flushdrag och två överkort. Efter fjärde gatan betar proffset 110 000, och du synar på nytt. Nu har femte gatan kommit på bordet, och proffset funderar en bra stund innan han går all-in med sina kvarvarande 400 000. Nu är det din tur. Du har cirka 1,7 miljoner i din stapel; synar du och vinner har du tagit hem turneringen, men synar du och förlorar kommer det att vara nästan jämnt mellan er i marker. Lägger du dig nu, är du å andra sidan fortfarande chipleader med 2 mot 1. Vad gör du? Tänk efter och analysera situationen! ”Rätt svar” finner du längre ned på sidan.

Rätt svar: Du har just bytt plats med amerikanen Howard Lederer, finalen du sitter i utspelade sig i den av deltävlingarna i Aussie Millions med det högsta inköpet, 100 000 dollar, och det brittiska proffset är Mark Teltscher. Huvudfrågan är: har Teltscher en 10:a för straighten nu efter rivern, eller slowspelade han möjligen ett par före floppen och satte trissen som han nu betat hela vägen? Det är en ”tough call” här, och vad som är rätt eller fel är svårt att avgöra när man inte själv sitter vid bordet... men Lederer synade, och tog hem titeln när Teltscher bara kunde visa upp sp7-ru8 för ett klart sämre tvåpar.

Dan Glimne