Konsten att lägga A-A före floppen

Dan Glimnes pokerteori

SPORTBLADET

Ska du någonsin lägga A-A före floppen i hold’em? Ja, i en turnering k-a-n det finns skäl till det.

Säg att ni är fyra spelare kvar vid finalbordet. Du har bara 26?000 kvar efter en utdragning och efter att just ha lagt in stora mörken. Fjärdeplatsen verkar oundviklig… men nu inträffar följande: Raymer med

350?000 kvar höjer all-in under the gun, Devilfish som också har 350?000 synar, och Mercier som har 920?000 synar även hon utan att tveka. Då upptäcker du drömstarthanden A-A i hålet; vad gör du?

I ett cashgame hade saken varit klar: in med keramiken. Men vänta ett tag, du sitter i stället med i en turnering och vet att de återstående prisplatserna är värda respektive 400?000, 220?000, 150?000 och 90 000 dollar!

Här kommer högst troligen Raymer att slå ut Devilfish eller vice versa, och därmed automatiskt flytta upp dig till tredjeplatsen; eller Mercier att slå ut bägge och därmed flytta upp dig till andraplatsen!

Undvik en konfrontation

Synar du nu, är chansen i runda siffror 50% att du slås ut och bara får 90?000 dollar. Om du i stället kastar essen och undviker en konfrontation, är chansen över 95% att du får minst 150?000 dollar! En enkel läggning, med andra ord.

Ovanstående är alltså ett hypotetiskt exempel, men här är ett annat ur verkligheten när finalbordet närmar sig i 2005 års upplaga av EPT French Open i Deauville. Den minsta markerstapeln vid bordet sitter under the gun och går all-in. Samtliga de andra lägger sig fram till den holländske spelaren Eric van der Burg som sitter i stora mörken med en monsterstapel – varpå han säger: ”Tja, eftersom jag gillar dig” och visar upp ett par i ess som han kastar!

Hade totalt kontroll av spelet

Naturligtvis ansåg alla att van der Burg blivit galen eftersom han gjorde så, men efteråt förklarade han logiken bakom sitt agerande. Han var chipleader vid sitt bord, hade total kontroll på det och satt på en av de största staplarna i turneringen: varför då slå ut shortstacken, fylla på sin egen stapel med futtiga 5 procent till, och riskera att få en aggressiv spelare med en jättestapel inflyttad från ett annat bord till den tomma stolen till vänster om sig? Bättre då att låta mikrostapeln sitta kvar, och fortsätta med att dominera det egna bordet.

Så resonerar en skicklig spelare som tänker på flera nivåer samtidigt!

FAKTA

Här är ännu en situation från SM i Tallinn i förrförra veckan, och du ska få byta plats med mig under slutet av dag 1A. Du har 41 300, något under snittstapeln; och mörkarna är 600-1200, med en ante på 100. Före floppen höjde du till 4000, och bara Ola Brandborn på knappen och med över 120 000 i marker synade dig. Det ligger nu 10 700 i potten. Floppen ger dig ett par i ess, och du betar ut 7000 för att definiera din hand; ännu en gång synar Ola. Nu har fjärde gatan dykt upp, en ruterfemma, och på nytt är det din tur att tala först; vad gör du? Tänk efter och analysera situationen! ”Rätt svar” finner du längre ned på sidan.

Rätt svar: OK, du har topparet, men nackdelen är att du har det med ett mediokert sidokort. Att Ola Brandborn synade dig även efter floppen är illavarslande: med A-K hade han säkert kontrahöjt före floppen och du hade kunnat lägga handen eller ställt in, men nu kan han sitta med A-Q eller A-J, eller ett tvåpar som A-9 eller A-2 och vänta på att få mjölka av dig dina marker – för att inte tala om något ännu värre som 2-2 eller 9-9. Du har visserligen lagt in 11 000 i två satsningsrundor, men är ändå inte bunden till potten i det här läget. Du har bara två val här, med din markerstapel: ställa in keramiken eller checka. Jag anade ugglor i mossen, satte Ola på A-Q, A-J eller slowspelad A-K som troliga händer, och checkade – varpå Ola betade ut 16 000 och jag kastade handen. Efteråt diskuterade vi den och jag fick veta att jag gjorde rätt, men hade fel läsning: han satt på 3-4 i ruter och hade prickat straighten på turn!

Dan Glimne