Äntligen dags för VM-final

Dan Glimnes pokerteori

SPORTBLADET

Nu på söndag kommer inte bara finalen i Main Event i online-SM att spelas, utan samtidigt möts ”The November Nine”: de som under sju dygns spel i WSOP i Las Vegas i somras över­levde 6?835 konkurrenter.

Den 9–10 november är det alltså äntligen dags för VM-finalen, som kommer att följas av miljoner tittare och ­lyssnare via tv och nätet. Att skjuta fram final­bordet i nästan fyra månader är något som ­aldrig gjorts tidigare; är det då bra eller dåligt för poker?

Före årets WSOP, när nyheten just annonserats ut, var de flesta av proffsen emot det. Huvudskälet var att de ”amatörer” som till äventyrs nådde finalbordet skulle ges chansen att under de fyra månaderna få hårdträning, och på så vis minska gapet upp till proffsen – men är inte ”kompetens­utveckling” av godo även inom poker?

Nya grepp

I dag är nästan alla positivt inställda. Uppmärksamheten runt det upphaussade finalbordet har varit enorm, och finalisternas chanser har ventilerats på längden och tvären i olika pokermedia. För första gången kommer finalen verkligen också att ­kunna följas live (för tittarna dock med en ­liten fördröjning), med vem-kommer-att-vinna-spänningen intakt i giv efter giv. Nack­delen med WPT- och EPT-­sändningar hittills har ju varit att man i förväg vetat vem som ­skulle stå som segrare till slut.

Ett litet aber är att det kom att ­saknas ett riktigt stjärnnamn i VM-finalen: en Annie Duke, en Devilfish eller en Phil Hellmuth som med eller mot sin vilja fått agera huvudfigur i dramat. I gengäld kommer högst sannolikt den slutlige världsmästaren att själv bli en ny stjärna på pokerhimlen.

Det är ett faktum att vi på turneringsfronten har fått se åtskilliga nya grepp på sistone. Ett exempel är ”Hellkat”-turneringarna på Party Poker: sit-and-go som är tidsbestämda att vara i till exempel 15 minuter exakt, varefter innevarande giv spelas färdigt och de tre med mest marker sedan delar på prispengarna. Ett annat är ”Buy-In Hunter” på Unibet, där inga prispengar finns i toppen utan man i stället vinner inköpet från varje motspelare som man slår ut under turneringens gång.

Om VM-experimentet kommer att upprepas nästa år återstår att se. Men vad vi definitivt får uppleva är fortsatta innovationer inom poker – och de kommer att vara bra för spelet.

FAKTA

Du sitter och spelar i en sit-and-go på nätet, no-limit, och mörkarna har hunnit klättra upp till 50-100. Stol 1 synar, och övriga lägger sig fram till dig där du sitter på cut-off (platsen före knappen). Stol 1 är chipleader med 2?195 i stapeln, lilla mörken har bara 410, och övriga kvarvarande spelare i given har något över 1?000; själv har du 1?160. Det är din tur att tala, och du uppfattar ­bordet som medeltajt. Vad gör du? Tänk efter och ana­lysera situationen!

”Rätt svar” finner du längre ned på sidan.

Rätt svar: Med A-A före floppen i hold’em existerar inte frågan om du ska gå med eller inte, utan bara frågan om hur du balanserar risk mot tänkt profit. Du vill kort sagt få in mera pengar i potten, men däremot inte flera motspelare än nödvändigt. Även om A-A är favorit mot varje annan hand, vill du ogärna ha fler än en eller högst två motspelare – så undvik slowspelande i detta läge! Din ”automatiska” reflex ska därför vara att höja här, och helst ett ”lagom” belopp som får övriga att lägga sig men Stol 1 att stanna kvar i potten; Stol 1 är ju chipleader och kan ge dig chansen att dubbla upp! En höjning till runt 300-350 (standard eller något under, med tanke på att en redan synat) bör vara lagom, inte så liten att övriga frestas gå med i onödan, och inte så stor att du definitivt skrämmer bort Stol 1. Ett exempel avsett att testa din grundläggande pokerlogik. :-)

Dan Glimne