Dan Glimnes pokerteori

SPORTBLADET

Du ska få byta plats med svenska proffset Johan Storåkers i Master Classics of Poker i Amsterdam nyligen. Det är en bit in i turneringen, och mörkarna har hunnit gå upp till 300-600 med en ante på 50. UTG lägger sig, du höjer till 1 700, och Stol 4 är den ende som synar medan alla andra lägger sig.

Efter floppen med Q-8-3 regnbåge checkar ni bägge två avvaktande. Turn är ännu en 3:a, nu med ett möjligt flushdrag på bordet, och du betar ut 4 100. Din motspelare, en genomsnittligt god och ”lagom” aggressiv spelare, ser ut att tveka men synar dig till sist. Nu har rivern kommit på bordet, en otrevlig kung.

Ni har bägge staplar på 40 000 eller mera. Du talar först; vad gör du? Tänk efter och analysera situationen!

”Rätt svar” finner du längre ned på sidan.

Rätt svar: Johan betade ut (3 300), och så här resonerade han: motspelaren kan knappast ha en Q på handen, med tanke på rundcheckningen efter floppen; inte heller lär han ha 8-8 eller någon 3:a, med tanke på hur betandet hittills har gått. Det är av samma skäl mera logiskt att han sitter med en hand som ett lågt par, 2-2, 4-4, 5-5, 6-6 eller 7-7, eller möjligen 10-8 eller 9-8 i färg. Enbart två höga kort som A-K eller K-J, i vilket fall han nu plötsligt skulle ha blivit hjälpt av rivern, är också osannolikt.

Och ur motspelarens synvinkel är det osannolikt att Johan har en Q, eftersom Johan inte betade ut efter floppen. En inte alltför stor bet nu, ansåg Johan, fyller två syften: dels som värdebet (= Johan har troligen den bästa handen och har chansen att få lite extra betalt, motspelaren kan ju mycket väl vara benägen att syna om han själv har ett lågt tvåpar) och dels som stoppbet (= håller potten nere och gör motspelaren obenägen att slå om, ifall Johan skulle syna omslaget med en bättre hand).

I detta fall synade motspelaren Johans bet på 3 300 efter rivern, men kastade sina kort när Johan visade upp niorna. Johan slutade så småningom på 18:e plats, väl inne i pengarna.

Dan Glimne