Glimne: – Svensk poker behöver ett affischnamn

Läs Dan Glimnes krönika

SPORTBLADET

Finland har Patrik Antonius, Norge Annette Obrestad, och Danmark kan visa upp Gus Hansen och Peter Eastgate.

Men var är svensk pokers riktigt stora affischnamn?

”WSOP 2010 Tournament of Champions är ytterligare en smärtsam påminnelse om Sveriges status i den stora pokervärlden”, skriver Erik Rosenberg på sajten poker.se. Då syftar han på att när det via nätet ska röstas fram ett tjog spelare som får äran att spela i den emotsedda turneringen, är de fyra svenska kandidaterna troligen chanslösa.

Visst har vi duktiga svenska spelare, men inte i överflöd. Granskar man listan över de 100 spelare i världen som spelat in mest pengar i liveturneringar, har vi med nöd och näppe två namn på den: Chris Björin (55:a just nu) och Martin de Knijff (100:e).

Chris Björins status inom pokervärlden är odiskutabel; men med sin självvalt låga profil och gentlemannastil har han sällan figurerat i rubrikerna för allmänheten. Och efter de Knijffs seger 2004 i WPT-finalen, fortfarande Sveriges största enskilda pokervinst genom tiderna, har dennes framgångar varit av avsevärt mindre format.

Bara en enda svensk blev inbjuden att delta i den nya säsongen av TV-programmet High Stakes Poker: William Thorson, som dock tackade nej.

En medial frontfigur saknas

Den bistra sanningen är att svensk poker i dag saknar en verkligt medial frontfigur som i en lämplig blandning kombinerar respekt, lyskraft, framgångar och förmåga att skapa rubriker. Kanske hade Ken Lennaárd kunnat fylla den rollen, i kraft av ett oförblommerat självförtroende och åtskilliga starka turneringsresultat: men hans inblandning i den största svenska pokerfuskhärvan någonsin, och påtagliga ovilja att hittills förklara sin roll där, har för alltid satt stopp.

Och på damsidan är det ännu sämre – men nu har vi åtminstone två -sponsrade kvinnliga spelare för tillfället: förutom Magdalena in de Betou för PAF har unga Sofia Lövgren i dagarna skrivit kontrakt med sajten PKR.

Kanske kan onlinesidan så småningom ge oss vår superstjärna. Till Party Poker Big Game IV, som kommer att spelas in i april nu i London, har ”Isildur1” bjudits in och lovats att få spela med mask framför ansiktet (!); men det är osannolikt att han kommer, och hans bergochdalbaneåkningar i spelkapitalet har skapat mera uppmärksamhet än gedigen respekt. Den lika anonyme svensken ”ingsoni” har däremot metodiskt spelat in en halv miljon dollar hittills i år, men månar också om sin anonymitet.

Kanske är ”felet” att många av våra etablerade elitspelare helt enkelt är för snälla, trevliga och okontroversiella, som Johan Storåkers och Christer Johansson.

Men ska det verkligen krävas en bad boy-image för att få fram en svensk superstjärna?

Dan Glimne