Slowspelande som vapen
Dan Glimnes pokerteori
Ett av pokerns behagligaste ögonblick är när du plötsligt sitter med stål, verkligt blankpolerat s-t-å-l, i form av en hand som du nästan bara inte kan förlora med. Och ännu bättre känns ögonblicket när det är ordentligt svårgissat för konkurrenterna! Att ha A-A som startkort är visserligen trevligt, men även så är chansen 1 på 5 att en ensam motspelare ska dra ut dig på brädan.
Nej, jag talar om sådana ögonblick som till exempel när jag på Gutshot Club i London med Q-2 på handen och i stora mörken får floppen Q-2-Q. Det är då du ber till pokergudarna om att en motspelare ska ha A-Q på handen, och en annan 2-2 och dra absolut dött!
Eller om ögonblicket när jag på Cercle Wagram i Paris med ru6-ru8 på handen får floppen ru9-ru5-ru7, en av de mindre än dussinet gånger under över 15 års pokerspelande som jag floppat en färdig straight flush! (Chansen att floppa respektive kåk och straight flush i ovanstående situationer är cirka 1 100 respektive 6 500 mot 1, för övrigt.)
Slowspelande som vapen
När du sitter med ett sådant monster måste du ta hänsyn till ett antal andra överväganden än de vanliga.
Borta är funderingarna på om någon annan kan ha träffat bättre än vad du har, eller om du ska våga syna i fall någon annan kontrahöjer eller till och med går all-in. Nu gäller främst en annan prioritering: hur du ska manipulera motståndet för att vinna största möjliga mängd marker.
Det är här som slowspelande kommer in – ett vapen som dock ofta missbrukas. Det är bland annat slowspelandets för- och nackdelar som jag ska gå igenom.
Men var beredd på att även ett monster enstaka gånger blir utdraget. Det smärtar fortfarande vid minnet av då jag i en 540-dollarsturnering på Caesars Palace i Las
Vegas förra året floppade en färdig flush med 2-8-10 i hjärter på brädan, och pengarna åkte in mot en britt som bara hade A-2 i klöver: ett mer än 97-procentigt överläge för mig, men nog var turn ett ess och rivern en tvåa som ger honom kåken. Ouch, but that’s poker.
I kommande avsnitt – säkert interfolierade med ett mellanstick eller två – ska jag gå igenom vilka överväganden du måste göra med ett monster på handen, och hur du får ut mesta möjliga av situationen. Tills dess, som förre världsmästaren Greg Raymer brukar säga, play smart!
Du sitter i ett no-limit cashgame på nätet, med mörkar på 5 och 10 dollar. Före floppen synade Stol 1 på 10 dollar, liksom Stol 3 och du själv; även lilla mörken synade, medan stora mörken knackade ned det. Nu har floppen kommit på bordet: bägge mörkarna checkar, Stol 1 betar ut 20 dollar och Stol 3 synar. Ni är alla tämligen djupstackade, med markerstaplar på 600 dollar eller mer med undantag för Stol 3, som bara har lite över 200 dollar. Det är din tur att tala – vad gör du? Tänk efter och analysera situationen! ”Rätt svar” finner du längre ned på sidan.
Rätt svar: Din syn i första rundan var fullt OK trots din mediokra hand: i ett no-limit cashgame har du inget emot att se åtskilliga floppar billigt och från sen position. Hade någon av mörkarna höjt efter dig i första rundan, hade du helt enkelt lagt dig. Nu, efter floppen med en bet och en syn före dig och två spelare som ska tala igen efter dig, är det bara att dumpa handen. Låt dig inte frestas av tanken på pottodds på 4,5 mot 1 för syn; du är högst sannolikt uppe mot minst en träff på kungen, och kanske också mot ett flushdrag hos någon av mörkarna. I ett djupstackat cashgame som detta och med bara mellanparet, är en av de stora farorna att låta sig lockas till att syna större och större betar utan att ha koll på vad du är uppe mot! I en flervägspott är betande dessutom en större indikation på verklig styrka än i bara en tvåvägspott, så lägg dig nu och spara dina pengar.
AUTOLISTA: Läs fler artiklar om poker (25 artiklar)
- MMS/SMS
- 71000
- E-post
- 71000@aftonbladet.se
- Telefon
- 08-411 11 11