Brolin vet inte hur bra han är

SPORTBLADET

Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att jag skulle vara lagkapten för Sverige med Tomas Brolin i laget.

Förra helgen var jag det.

Självklart handlade det om ett pokerlag, men ändå.

Jag är en tuffing. Och tuffa killar gråter inte. Förutom en gång, då grät jag tre gånger.

Sommaren 1994 var jag i USA och tittade på fotbolls-VM. Kvartsfinalen Sverige-Rumänien är mitt bästa idrottsminne. Jag slets mellan hopp och förtvivlan en glödhet kväll i San Francisco. Jag grät när Rumänien kvitterade med en minut kvar. Jag grät när Rumänien tog ledningen i förlängningen. Och jag grät när Schwarz blev utvisad. Emotionellt utrensad klev jag ut från arenan som en lycklig man.

Bäst på plan var Tomas Brolin. Aldrig har en spelare betytt mer för Sverige än Brolin i VM 1994. Han var en av VM:s bästa spelare och given i världslaget.

16 lag i cupspel

I helgen spelade jag lagpoker igen. Ett nätbolag hade skapat ett koncept med 16 lag bestående av två proffs och en fotbollslegend. Tävlingen ägde rum i London och var upplagd som en cup. Mina lagkamrater var Erik Sagström och Tomas Brolin.

Återigen får jag inte berätta hur det gick då de ska försöka sälja in konceptet till svensk television.

Jag kan dock avslöja att jag blev positivt överraskad av Brolins spel. Han har den rätta känslan och spelar med en balanserad aggressivitet. Tror inte han själv förstår hur bra han är.

Seger det enda som räknades

Kvällen före turneringen åt vi lagmiddag och finslipade taktiken. Vi är alla tre tävlingsmänniskor så vi enades om att allt annat än slutseger som mål var löjligt. Sen skulle notan betalas.

Som brukligt i pokerkretsar bestämde vi oss för att spela om vem som skulle få nöjet att betala. Sedelpoker blev det naturliga valet. Enkelt förklarat går det ut på att använda sedelnummer som pokerkort. Eftersom Brolin inte spelat förut valde vi de snällare reglerna.

Det hjälpte inte, han var torsk. Vi hånade honom som traditionen kräver. Men Brollan är en tuff kille. Han grät inte efter semifinalförlusten mot Brasilien 1994.

Och han grät inte nu heller.

Ken Lennaárd är pokerproffs,

och ordförande i Svenska pokerförbundet.