Bröt nacken – nu tillbaka i sadeln

Foto: Anders Andersson
SPORTBLADET

För sex månader sedan kastades Sofie Lexner av en unghäst och bröt nacken på två ställen.

Nu är hon tillbaka i sadeln - och i världscupdressyren.

- Känslan är obeskrivlig, säger 28-åringen som var en hårsmån från förlamning.

Sofie Lexner har ridit sedan hon var fyra år och har alltid varit orädd som ryttare.

– Jag gillar fart och fläkt, säger Sofie som är sambo med en galopptränare.

Därför bangade hon inte att sitta upp på det fyråriga sto som hon ramlat av två gånger tidigare. Det slutade med en katastrof.

Det unga stoet fick ett utbrott och lyckades efter flera vildsinta bocksprång skjuta Sofie ur sadeln med våldsam kraft.

– Jag trodde jag skulle klara att sitta kvar, men tills slut tänkte jag att det här går åt helvete. Då hann jag bli rädd, berättar hon.

Hjälmen blev räddningen

Sofie landade rakt på huvudet. Hennes pappa var med på ridbanan och sa till henne att ligga helt stilla. Efter 40 minuter kom ambulansen.

Hjälmen räddade henne från skallskador. Men röntgen visade på fakturer på två nackkotor  och i bröstryggen samt komprimerade ryggkotor. I två veckor var höger arm förlamad och en steloperation av nacken diskuterades.

– Jag hade tur. Frakturer i nacken sitter långt ner. Högre upp hade jag varit förlamad, berättar Sofie.

I två månader tvivlade hon på att hon skulle komma tillbaka på samma nivå som innan skadan. Men nu är hon där. I morgon styr hon in Charming Boy i världscupdressyren.

– Det är första gången jag rider i Scandinavium. Som jag längtat. Jag har räknat dagarna, säger hon.

Tillbaka rekordsnabbt

Vägen tillbaka gick snabbare än beräknat. I slutet av november satt Sofie upp igen, en månad tidigare än vad läkarna hade velat. Längtan blev för stor. 

– Jag var helt exalterad den dagen. Men jag valde en lugn och säker häst. Min reaktionsförmåga var inte så snabb, säger hon.

Sedan gick rehabiliteringen rätt snabbt. Särskilt på det mentala planet. 

Lyckad comeback

För fyra veckor sedan gjorde hon comeback på tävlingsbanan och för två veckor sedan i världscupen i Neumünster. Det resulterade i personbästa på 75 procent i freestyle.

– Det var obeskrivligt mycket känslor. Jag var så lycklig och bara log mig igenom programmet. När jag gjort halt bara grät jag. Pappa grät, hästskötaren grät. Alla grät, berättar Sofie.

Efteråt var hon helt utpumpad, inte minst mentalt.

De komprimerade ryggkotorna får hon leva med. Känseln i höger arm och hand är fortfarande borta fläckvis och nacken är stel i vissa rörelser.

– Jag har inga besvär när jag rider. Men att sadla och rykta och sånt är fortfarande jobbigt, säger 28-åringen som driver eget dressyrstall i Veberöd. 

Idag uppskattar hon mer än någonsin sitt yrke och liv med hästarna. Tiden utan var en mental bergochdalbana.

– Jag kände aldrig någon riktig hopplöshet utan tänkte hela tiden på hur jag skulle komma tillbaka. Nu känner jag mig faktiskt lite stolt för att jag grejade det, säger Sofie Lexner.