HOFF: Inte konstigt att Bengtsson avstår

Pengastinna touren är nödvändig

1 av 4 | Foto: Foto: Elisabet Hoff
Rolf-Göran Bengtsson är på plats i Aachen som åskådare.
SPORTBLADET

AACHEN. Det har blivit en del ilskna reaktioner på Sportbladets rubrik ”Valde bort EM - för pengarna”.

Rolf-Göran Bengtsson petar man inte på ostraffad, han är ju smått helgonförklarad.

Bengtsson själv är, däremot, inte ett dugg sur.

Elisabet Hoff, Sportbladets ridsportskribent.
Elisabet Hoff, Sportbladets ridsportskribent.

Igår kväll pratade vi om både Casall och Ninja. Till exempel att Ninja var 16 år, lika gammal som Casall är nu, när han tog EM-guld i Madrid 2011.

Visserligen är Ninja en liten, lättare häst som behöver mindre kraft för att orka ett långt mästerskap. Men - kom ihåg att året därpå var Ninja 17 år och högst aktuell för OS i London.

Att valet till slut, efter stor vånda, föll på Casall berodde inte på åldern utan på att Ninja inte blev bra från en infektion.

Att Casall inte går EM i Aachen beror på pengar. Det är den verklighet som en ryttare av Bengtsson kaliber lever i.

Casall är en av världens värdefullaste avelshingstar och ägs av Holsteiner Verband, ett förbund i ekonomisk kris. Det är inte ett dugg förvånande att ägarna helst ville använda honom till avel fullt ut i år. Han är rena guldgruvan.

Där finns pengarna

När han tävlar begränsas betäckningarna till 300 av förbundets egna ston per år. Unga avkommor säljs för miljonbelopp.

Om det nu gjordes en kompromiss är det inte konstigt att valet föll på Global Champions Tour där pengarna finns. Casall gjort sju av årets tävlingar och skrapat ihop 2,1 miljoner kronor som ägarna får del av. Wien och storfinalen i Doha återstår.

För Sveriges del hade det varit betydligt värre om EM i Aachen handlade om OS-kval.

Nu kan det vara en fördel att Casall inte är med. Svensk hoppsport måste lära sig leva utan RGB som står utan given OS-häst.

Ingen skugga över ikonen Bengtsson alltså. Och kanske Casall hade kunnat gå EM:s lagtävling om ett OS-kval stått på spel. Vem vet.

Flagrant exempel

Det allvarliga är hur de penningstinna tävlingarna kommer att förändra toppsporten. Uteblir stjärnorna förlorar mästerskapen i status, publiken sviker, media likaså och sporten blir något exklusivt för rikemansvärlden.

Aldrig någonsin mer får en svensk ryttare ett Jerringpris då.  

Fallet Scott Brash är ett mer flagrant exempel på vad som håller på att hända.

Britten Scott Brash är världsetta och har fått stora pengar ur brittiska Lottery Fund för sin OS-satsning.

Storbritannien är inte OS-kvalat. Klarar de inte kvalet i EM är det en smärre katastrof för engelsk hoppsport. I det läget har Brash inte ställt upp för sitt land.

Han (eller hästägarna) väljer istället Rolex Grand Slam där Brash har chans att ta hem storpotten på några miljoner kronor. Detta är en stor besvikelse för britterna som igår såg ut att rida med kniven mot strupen.

Rolf-Göran Bengtsson har gjort mer än någon annan ryttare för svensk hoppsport.

Jag är inte förvånad över reaktionerna på Facebook över rubriken.

Bengtsson petar man inte på ostraffad. Han är smått helgonförklarad. Ibland till den grad att han blir smått irriterad. För vem vill vara ett helgon?

Casall var halt

I OS i London till exempel, hette det att han valde att inte starta Casall i finalen, och blev hyllad som en djurens hjälte.

Saken var den att han valde att inte trava upp inför veterinärerna en extra gång. Det var ingen idé, som han försökte förklara. Casall var ju halt och han hade ändå inte fått starta.

Rolf-Göran Bengtsson är en ärlig och hygglig människa som INGEN snackar skit om. Han är också en jordnära realist som inte gillar omskrivningar av den krassa verkligheten.

Till saken hör också att jag på väg till pressrummet här på morgonen sprang på förbundskapten Sylve Söderstrand. Han och jag har haft våra duster genom åren. Det har varit många raka och hårda puckar.

Döm av min förvåning när han nu tackade för artikeln om Casall, EM och pengarna.

Varför? För att han tyckte att den satte fingret på ett växande problem för sporten.

Tack, säger jag. Skönt med en förbundskapten som förstår att journalisters roll inte är att varken gulla eller jävlas utan i vart fall försöka se de större skeendena.

Följ Sportbladet Ridsport på Facebook här